Saturday, June 17, 2006

The Rambling Irishman...

...so much have happened during the past weeks and I don't even know where to begin. I've been out partying together with friends, having a good time, meeting new friends, getting appreciation and compliments... and you know what? I've really been in great need of some good time, so it felt... well... really good.

This weekend I and Lotta went to Gothenburg to participate in FIPLV WORLD CONGRESS LMS SPRÅKDAGAR. It was great getting the chance to meet people from all around the world. We exchanged adresses with a girl in Germany (Tessa) who actually lived in Falun a couple of years ago (she knew some Swedish). And we met this lovely woman called Jenny Norris, who comes from England (she lived in Sweden for two years in the 60s and she still remembered some Swedish). She said that if we'd ever get to England we could ring her. (since blogger can't publish pictures any more as it seemes you have to click on this link in order to see the photo)

http://i62.photobucket.com/albums/h101/fiaskrutt/LoBaDiJe2.jpg

What more... well we met two teachers from Härnösand, Edgar and Sven-Erik. Edgar, could only speak Spanish and some (bad) Swedish. Sven-Erik spoke German, Spanish, English and of course Swedish. We also met Barbara whom we know from Falun. She originally comes from New Zeeland but have lived in sweden for about 20 years I think. She also speaks French. All of us got together, went to a pub and watched the football game. We drank, sang and laughed... a lot... and since we all spoke all these different languages we mainly kept to English so we had to translate to poor Edgar who didn't know any English at all. Oh, by the way, SWEDEN WON! ;-)

http://i62.photobucket.com/albums/h101/fiaskrutt/JanaMuskler3.jpg

Later that evening Lotta and I went to a karaoke bar, sang a little and met even more interesting people.

http://i62.photobucket.com/albums/h101/fiaskrutt/ChristianFredrik.jpg

After that I and Lotta went home to Annes Hus for a good night's sleep...
http://i62.photobucket.com/albums/h101/fiaskrutt/anneshus.jpg
http://i62.photobucket.com/albums/h101/fiaskrutt/Valentin1.jpg
http://i62.photobucket.com/albums/h101/fiaskrutt/Valentin2.jpg

Last night we went to a place called Nivå together with Lotta's cousin Jenny. At first I was tired and didn't feel so good considering the night before. BUT, then we met a group of irishmen... in fact there were 25 of them (if I didn't get the number wrong), but some got lost on their way to Nivå. ;-) All of a sudden I wasn't that tired any longer - imagine that. They were in Sweden on a stag weekend. They were so nice talking to and funny as well... There was this really cute guy called Peteand guess what? (again :p) He knows how to play the Bodhran... I love Irish folk music and there I was talking to a guy who knows how to play the Bodhran and so good that when he was younger he participated in Bodhran competitions! He grew tired of it though so now he appearently surfs instead(?!). I was sooo impressed by his skills... hehe... and you just have to love the irish accent... and I was told that I speak very good English... ;D You'd believe anything as long as it's uttered with an irish accent! I don't have a photo of him though, I totally forgot... and Lotta was somewhere else with the camera anyway so... BOLLOCKS!

Ireland Love You
But all in all... I am very pleased with my stay in Gothenburg...

That's all for now...

Sunday, June 11, 2006

Några visdomsord...

  • Ät inte mat som någon annan redan ätit
  • Livet är farligt! ingen har lyckats komma ut ur det levande!
  • Drick inte efter att du har däckat
  • Man skall aldrig cykla långt med låst cykel

Wednesday, June 07, 2006

Den vackraste stunden i livet...

Kom änglar

Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvudet
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna

O jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visa sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick
där ifrån

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Och du somnade den natten så vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
Om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
och nån att beröra
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv,själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten -
jag liksom föll över kanten

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis fryser nu sakta till is

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
Jag satt där med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat
Kom änglar och ta mig till henne och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne någon annan stans

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis ja det fryser nu sakta till is

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
och här sitter jag, baddar såren med salt
det går åt helvete med allt
Men den vackraste stunden i livet var den när du kom...

(Winnerbäck)

Monday, June 05, 2006

Åh... denna veliga människa...

...som jag växt upp till! What to do? What to do? Våga eller inte? Friskt vågat hälften vunnet heter det ju. Ska nog sova på saken... eller inte?

Sunday, June 04, 2006

Ebba Gold och en väldigt trevlig kväll...

... som sagt... Falukalaset är igång och med det väldigt många trevliga och roliga människor. ;-) Ebba Gold var underbara och rockade fett som mina elever brukar säga. Det var inte meningen att jag skulle ut men det bidde så iallafall... och skratta fick jag, och dansa fick jag... Kommer att sova gott inatt...

Lotta!!! Nu vet vi vad en framstjärtsmooning är!! Hahahaha... Tokstollar finns det överallt...

Saturday, June 03, 2006

Lady Di - ready for the ball!

Ok... here it goes... you might remember that I said that I wouldn't weigh myself for a while and that I would wait until the 29th of May to do so. Well I did weigh myself that very day... and to my great satisfaction the scales showed 69,8... That means I've lost ten kilos in nine weeks. Since I resisted the scales for a few weeks I didn't feel the same stress as I usually do when I'm trying to loose some weight. I'll just take each day as it comes and be happy about my success this far. My next weighing date is due to the 12th of June, the same day as the scool ball.

Speaking of the school ball, I received my ball dress today and it was quite a nerv-racking moment before I could try it on. I feared it would look awful and that it would be too small or too big, but it fitted like a glove. So the ball dress issue is now settled and the only thing I need is a pair of pearl earrings to go with my pearl necklace.

From one think to another. My brother met Sutida on the Internet and she is here in Sweden right now. I asked my brother for a photo because I was quite curious about what she looked like, and now I know. ;-)





My brother Joakim and Sutida.
Don't they look cute together?

Thursday, June 01, 2006

I've cried today...

...but it was tears of both joy and sadness. Almost the whole staff got together this evening at Borlänge Wärdshus to eat a nice dinner, drink some wine or/and beer, sing and laugh and of course enjoy each others company.

The purpose was to thank those who are going to leave Mjälgaskolan. I'm one of those... there's no longer any need for me at this school and they have to let me go. This autumn I will have a teaching post at Domnarvets skola in Borlänge instead. Anyway, tonight when Sven-Erik held a speech I was so moved that I started to cry. I felt this sadness overwhelming me, realizing that this was the very last dinner together with these wonderful people. They had been there for me when I needeed it the most, they helped me through my separation, hugged me and comforted me. They dried my tears and made me laugh again. I don't know what I would have done without them. They were the friends I needed and the family I was in desperate need of. You will forever be in my heart. I'm so grateful.

I still cry sometimes, but I don't show it to you. I have to find my own way and try to forget the love I lost. But it's hard... too hard and I feel so lonely at times. Still I can't express my feelings to anyone. I keep them locked inside my box of secrets and for now the box will stay closed. I wonder if there ever will be anyone brave and loving enough to be able to open it again...

I will miss my wonderful students as well... they too helped me through the hard times, gave me moments of forgetfulness and moments of laughter. Many times I felt elated when I left work thinking of my students and their pranks, jokes and great humility. For two days in a row they have come to me with pastries, like a swiss roll and a cream gâteau saying they will miss me, that I'm the best teacher they've ever had, that they have had great times together with me and that they love me. They are so kind, loveable and generous and I will deeply and truly miss them. How could I not!? I feel such gratitude that I had the chance to teach them.

I will end this quite depressing blog with a quote from a book I've read... perhaps it'll bring hope and confidence to all downhearted men and women out there... (It'll be in Swedish though).

Ibland dyker det upp en vind
som blåser en ur kurs.
Man är inte redo för den,
men om man har tur
hamnar man på ett ställe
som är intressantare
än vad man hade tänkt sig.


Sunday, May 28, 2006

Ner som en pannkaka och upp som en sol...

Jag slutade gårdagskvällen med att känna mig nedstämd och ensam. Inget vidare sinnestillstånd att befinna sig i när man ska till att sova. Somnade gjorde jag i alla fall till sist med lamporna tända och teven på. Sen drömde jag att jag försökte lära Sutida svenska, men helt plötsligt var hon inte en vuxen person, utan hade ersatts av två små barn som skulle ta av sig skorna. Jag hjälpte dem samtidigt som jag upprepade tydligt och långsamt på svenska ”Nu tar vi av skorna” och så fick de säga efter bäst de kunde. Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var roligt att de lärde sig så fort. Oj, vilka konstiga drömmar man kan ha.

Vaknade hursomhelst på bättre humör även om min förkylning inte verkar ge med sig helt. Har nu på morgonkulan suttit och rättat prov och fört in resultat. Betygsdisketten har också fått sig en genomkörare. Det är så dags för betygen ska lämnas in på tisdag…

Jag borde baka något också för jag ska bjuda min svenskgrupp i åttan på fika hade jag tänkt… men vi får se hur jag gör. Kanske det är enklare att köpa något på hemköp.

Hej så länge

Saturday, May 27, 2006

Jag - en kändis! Haha...














Mjälgaskolans nior showade i sin egen kabaré på Maximteatern. Några lärare fick också vara med.

Mjälgaskolans nior showade
Borlänge

Hemkunskap, spermadans och ursäkter stod på repertoaren när Mjälgaskolans nior showade på Maximteatern.








Mjälgsskolans "Cabaré" innehöll bland annat sketchen Skolstart.

FOTO: TOMAS NYBERG

De hade bara repat några veckor men äntrade scenen som fullblodsproffs. I onsdags spelade Mjälgaskolans klass 9 A och 9 B sin egen kabaré inför två nästan fullsatta salonger på Maximteatern.

Sketcherna var skrivna av ungdomarna själva, och hette saker som Spermadansen, Hemkunskap och Pistvakt. Artisteriet drog ner många skrattsalvor i publiken.

Flera olika roller
- Jag dansar och spelar flera olika roller. Jag är mest nervös för hur det ska gå i numret Streetdance, sa Sanna Rosell, som laddade bakom scenen mellan föreställningarna tillsammans med de andra artisterna.

Två av numren hade skrivits med den snart pensionsmogne biologiläraren Leif Vänström i åtanke. Det ena hette ”Vänis rapp”.
- Kul med uppskattning. Och kul för mig att se hur vissa ungdomar blommar ut i en annan miljö än skolan, sa Leif ”Vänis” Vänström, som arbetat som biologilärare på Mjälgaskolan i 25 år.

HENRIK STUB
0243-92008
henrik.stub@daladem.se


Publicerad: 2006-05-27 09:36:30 Uppdaterad: 2006-05-27 11:53:08
från www.dalademokraten.se

Friday, May 26, 2006

He still sits there...

...the devil on my shoulder. He's managed to convince me that tidying my apartment would be very tiring and boring and I do believe he's the one to blame when it comes to my ever-lasting cold. I woke up this morning with an aching throat instead of feeling better after a week's sneezing and addiction to nasal spray. So... as you can imagine I haven't really been up to cleaning whatsoever.

Today I finally settled the matter and went to OnOff and bought myself a printer, well actually, it's not just a printer, it's an All-In-One Inkjet (printer, scanner and photocopier in one) from Lexmark. The only snag is that I forgot to buy printer paper so I'll have to buy some tomorrow.

Anyway, Sutida has arrived and my mum and dad met her for the first time today. Mum said that Sutida seemed to be a very nice and pleasent girl. I hope that she and my brother will be happy together. I'll probably meet her in June, when school's out and it's time for me to take the bus to Torsby.

Now I'm going to listen to the silly little devil on my shoulder and have myself some Turkish yoghurt and strawberries (the very first this year, for me anyway). Yum-yum!

Monday, May 22, 2006

Long live the king!

There have been many discussions about our Swedish royal family and whether we should keep it or not. Sweden is a democracy but at the same time a monarchy and therefore we have a king or queen as head of state.

The Swedish monarchy has been a tradition for more than one thousand years. During this period of time there have been more than 70 kings. Carl XVI Gustaf, who ascended the throne in 1973, is the 74th King of Sweden and he originates from the Bernadotte family, which has ruled Sweden since 1818.

The head of state has no political power but he represents Sweden and some of his duties are to open parliament and to preside over meetings of the Foreign Affairs Advisory Council. Of importance are also the King’s state visits abroad when he represents Sweden and enlightens its advantages.

As mentioned before, Sweden is a democracy and at the same time a monarchy. These two forms of Government stand on contradiction to each other, because in a democracy you have the right to elect the politicians you wish to be the ones leading the country. But in a monarchy the post as head of state is inherited. Those who are against monarchy feel that this kind of constitution is highly undemocratic and that it goes against all that democracy stands for.

Birger Schlaug from the environmental party, expressed his thoughts about this issue on March the 7th 2001. He asked, with what right we force children to be brought up to become head of state and to make them into public persons whether they want it or not. He also said that every single human being must be given the right to grow and develop as freely as possible without a constitution that tells you: You are going to be head of state! You are going to be brought up to become head of state! Schlaug is one of those who wants to abolish the monarchy with the argument that it is an antiquated form of Government, and it should therefore be treated as so.

What about the ones who are in favour of monarchy? Well, a recently published opinion poll shows that a majority of the Swedish population believes that monarchy is to prefer in the long run and that the royal family should be retained.

There are four main arguments that speak for monarchy.
  • First of all, the head of state needs special education and appropriate upbringing from the very beginning of life and because of that no one from an ordinary home could be suitable for the job as a king or queen.
  • Secondly, the royal family benefits the export. In other words it is good for the industry. Sweden exports, for example, JAS-planes to South Africa and Volvos to many parts of the world. Thirdly, the royal family functions as s symbol of Sweden and it is said that monarchy infuses stability and continuity into the society.
  • The last and final argument is the idea that not everyone in society can or will stand behind and support an elected head of state.

When Birger Schlaug talks about human rights and points out that even a royal person is in titled of making her/his own choices in life, I cannot do anything but agree. We live in a democratic society, which means that we have certain rights and obligations and that we can make our own decisions most of the time. But as a crown princess or a crown prince your career has been determined for you, even before your birth. The whole idea of having a monarchy seems to me very unfair, both to the democratic society and to the heir of the throne, in this case crown princess Viktoria.

In spite of that, I mean that we should let the royal family be and keep the monarchy. I do not think that monarchy causes any serious trouble in society, because the King has no real power, his duties are of official and ceremonial nature and he is merely a representative of the solid, fair and equal Sweden. I also believe that the Bernadotte family has grown into the Swedish folk soul through the centuries and that people really enjoy and appreciate having this piece of history among themselves.


A trip down memory lane...


Har samlat ihop alla mina gamla dagboksinlägg från Lunarstorm och från en annan hemsida jag pysslat med en gång i tiden och lagt in dem på http://walloldies.blogspot.com/ för er som är intresserade. Vi börjar 2001 och vandrar så sakteliga mot 2006...

Sunday, May 21, 2006

Project Runway meets Top Model

Yesterday was a fine day, a mighty fine day… as I mentioned in an earlier blog I wouldn’t weigh myself for a while, and I haven’t, even though I’ve been tempted at times.

Anyway, back to that miiighty fiiine day! I thought I’d try all these clothes on that I just couldn’t wear a couple of weeks ago, and I feared the worst while picking the clothes out of the closet. But would you believe it (!), a lot of the clothes that didn’t fit before now fitted without a problem. I felt so proud of myself and perhaps a little bit stuck-up while posing in front of the mirror with a big smile on my face. It was Project Runway joining hands with Top Model. I no longer have two stomachs, just one and it feels really great. But I still have a long way to go before I’m satisfied.

Apart from my weight issue I’m also about to catch a cold. My throat and nose are itching. It feels like something’s stuck up my nostrils and I feel kind of dizzy at times. And the sneezing!? What’s up with that? Luckily, the coming week, I only work Monday till Wednesday. Then I’ll have four days off. My conscience tells me that I should clean my entire apartment, but the lazy devil sitting on my left shoulder thinks I should lay down on the bed and read a good book. Right now, I feel inclined to agree with the idle devil. Perhaps I’ll have enough stamina in a few days to chase him away, but we’ll see won’t we?

I went to the cinema Friday evening together with Anna-Karin. We watched The Da Vinci Code. It was quite long and it was tough sitting still during the slow parts, because we’d both read the book and knew what would happen. Still, I don’t think that it deserves all the bad reviews it got. It wasn’t that bad at all, however I advice you to watch it at home instead, in that you can pause and go to the bathroom or make yourself a sandwich.

That’s all for now, I’m going to bed… after having a closer acquaintance with the nasal spray Otrivin in my bathroom cabinet of course. Can’t live without my dear old friend Otrivin during a cold can I?

Sunday, May 14, 2006

Fet, ful och finnig

Du ligger på soffan, dag ut och dag in, ensam och självömkande. Du äter ostbågspåse på ostbågspåse. Mellan varven klämmer du i dig en chokladkaka eller två, medan du längtar efter lite sällskap. Kaffebröd kan också gå ner tillsammans med en liiiten skvätt kaffe. Du blir fet, ful och finnig… deprimerad, trött och destruktiv. Du är ensam och ditt enda sällskap och förströelse är maten och alla sötsaker. Du undviker speglar och vågar, allt för att förneka vad som håller på att hända. MEN, tänk på vad bra din omgivning mår. De får känna sig smalare, vackrare och får beundra sin felfria hy. De bara ler och säger att det är väl bra att du unnar dig lite och man ska ju inte slita ut sig… i hemlighet gottar de sig åt att de i alla fall inte är lika slöa och onyttiga som du är.

Så långt är allt bra, ormen i paradiset har ännu inte ringlat sig fram för att vifta med andras lycka och välgång framför deras snokande, skadeglada trynen. Omgivningen är invaggad i falsk trygghet och plötsligt en dag bestämmer du dig. Du får en gnutta hopp och lite inspiration. Du ska ta tag i ditt liv, din vikt och din självkänsla. Du ska inte behöva känna dig ensam. Du slutar äta godis och kaffebröd och upptäcker att det visst inte var så svårt att avstå… ormen har nu ringlat fram, redo för att hugga omgivningen i arslet...

Omgivningen säger: ”Åh gud så tråkigt du måste ha! Ska du verkligen inte HA ett wienerbröd? Kom igen nu, var inte så tråkig!”

Du avstår och känner dig stark. Du blir piggare och får varken halsbränna eller huvudvärk.
Du bestämmer dig för att äta nyttigare och oftare, du går aldrig hungrig. Du går ner några kilon, blir glad.

Omgivningen säger: ”Nä, nu får du allt ge dig! Du försvinner ju helt! Du äter ju ingenting!

Fast egentligen äter du både mer och bättre än omgivningen så du struntar i deras kommentarer och fortsätter på din inslagna väg. Motivationen är på topp. Du vill också kunna gå på badstranden och känna dig snygg. Vill inte skämmas över magen, baken och låren.

Du börjar träna regelbundet. Du går ensam för ingen vill följa med, men det klarar du bra för du blir allt piggare och gladare. Kilona försvinner i takt med besöken på F&S. Du går på jympa 3-4 gånger i veckan, testar spinning och tar en och en annan långpromenad. Du har inte ont för du har inte överansträngt dig. Den enda smärtan som uppstår är träningsvärken och den går snabbt över. Du lever ett sunt liv och känner dig nöjd. Självkänslan börjar smyga tillbaka. Du blir överlycklig när du ser resultat, magen är mindre, låren och baken med. Du får på dig ett par jeans du aldrig kunnat ha. Du känner dig snygg.

Omgivningen säger: ”Är du inte klok? Gå på spinning så tidigt på morgonen?! Nu börjar du allt bli manisk!"

Din hy blir finare, klarare och finnarna har flytt sin kos. Du börjar sminka dig, för helt plötsligt känns det mycket roligare.

Omgivningen säger: Vadå? Försöker du bli en fjortis eller?

NÄ, vet ni vad?! Jag försöker inte bli en fjortis, jag är inte manisk, jag äter som man ska och jag behöver inte ett wienerbröd för att ha roligt.

Så ta och stoppa upp er avundsjuka, mindervärdeskomplex eller vad det nu är någonstans där solen inte skiner och ta tag i era egna liv istället. Låt mig sköta mitt!

Tack för mig
Lady Di

Friday, May 12, 2006

scales forbidden...

...at least for the next two weeks. I have decided not to weigh myself until monday 29th of May. Everytime I try to lose some weight, I kind of get obsessed with weighing which leads to me weighing myself (sometimes) several times a day. Of course I get frustrated and unpatient, because occassionally the scales tell me that I weigh more than I did yesterday. I'm aware of the fact that the scales are affected by what you've eaten during the day and if you haven't (hehe...) been to the toilet for a while, but I still get irritated. That's why scales and weighing are banned right now.

This morning, at seven o'clock, I went to a spinning class and it made me feel more alert. Then, at work, I tried to teach my students about clause elements, but I think they've already taken a summer vacation... mentally that is...

In the afternoon, I and Anna-Karin went to Kupolen in order to do some shopping. However, we were both tired after a day's work and we grew even more tired after gobbling up the tasty food at the Thai restaurant. So... after a couple of deep sighs, we went home... My sofa was really tempting, I would've liked to lay down and sleep for a while. BUT! Somehow I caught some energy flying around and instead I took the bus and went to gymnastics class. What a good girl! Don't you think? ;-)

Thursday, May 11, 2006

Bloody blood pressure!

Inte nog med alla hormonella problem som jag dragits med det senaste året och alla besök på kvinnokliniken, röntgen och mammografin, nu ska mitt blodtryck börja jävlas också. Gick från min läkare igår, arg, sur och irriterad, inte på henne, utan på blodtrycket, som istället för att gå ner när jag gått ner, har gått upp istället. Nu låg det på på 130/95, så undertrycket är för högt. (sist jag kollade i höstas låg det på 110/80) Nu vill min läkare att jag ska testa mitt blodtryck regelbundet ett tag för att se om det blir bättre. Om inte så får jag börja äta blodtrycksmedicin! VILL INTE!! Jäkla arv, jäkla gener... mamma har haft högt blodtryck sen hon var 30 och min ena syrra har också högt blodtryck och äter medicin för det... Jag har varit så himla trött ett tag tillbaka och läkaren sa att det antagligen har att göra med det höga blodtrycket.

En positiv bieffekt är väl den att jag känner mig lite mer sporrad att fortsätta gå ner i vikt, så kanske blodtrycket går ner igen... hoppas hoppas...

Tuesday, May 09, 2006

Wienerbröd och kladdkaka...

...alldeles nybakta, väldoftande och frestande. Jörgen på jobbet hade fyllt 50 så det hade ordnats med fika och blommor. Hade jag varit mitt gamla jag hade jag kvickt norpat åt mig en bit av varje sort, gärna lite i skymundan så att man kanske kunde... eventuellt...om möjlighet skulle uppstå, ta sig ytterligare en mumsig bit. MEN...och det här är ett stort ABER... jag kände mig inte alls så frestad som man skulle kunna tro. Mitt nya jag hade garderat sig genom att äta en smörgås strax innan + en apelsin som skulle tillföra lite socker, så fikastunden var rätt så smärtfri. Däremot är det den sociala biten med att äta tillsammans som man saknar. Kunna utbyta blickar i samförstånd över att det här var en väääldigt god kaka och kanske skratta åt varandra över att man mer än gääärna tar en bit till. Nåja, jag överlevde och senare på eftermiddagen blev det tonfisksallad och F&S som efterrätt... *pust och stön* vilket pass... jag känner mig helt slut. Ska slänga mig i duschen nu...

Monday, May 08, 2006

En frestelsernas dag...

...är så suuugen på allt möjligt idag... eller ja, inte allt möjligt, har inte känt så stort sug efter godis (sex veckor sen jag slutade) men däremot skulle jag kunna äta hur mycket mat som helst. Ägg, smörgås, lax, köttfärssås, tacos, sallad, fetaost, keso... ja, allt som finns i mitt kylskåp. Nu får jag väl igen för att jag ratade Djävulen och hans kontrakt... hehe... Men vågen visade på 72,8 i morse, så alltså ungefär sju kilo har jag gått ner på sex veckor. Inte illa pinkat!

Har inte varit och tränat något idag, har varit så trött och det blev en lång dag på jobbet. Men däremot tränade jag i helgen, även om jag av någon underlig anledning inte var i toppform på lördagen. ;-) Igår var jag på F&S i en timme och sen tog jag en timmes promenad, så jag är väl tillräckligt mör idag antar jag. Lite träningsvärk i häcken faktiskt... ;-p

Nu ska jag slänga mig på soffan och se Masdjävlar... tänker inte överanstränga mig idag..

Friday, May 05, 2006

Få - färre - färst...

We, the drunk one´s (Tutti and Lopploella) on Solvägen in Falun are sitting here on Friday night, wishing we were somewhere else but in Falun... Why not Thailand... Tutti was in Thailand two weeks ago. (ops, I (Tutti) spat on the screen!! hehe! Sorry! I'm really drunk and I can't help it. Ok, I can help it. I know that I can drink less, but it's too late... ) Let's give you a clue... We are senior-level English teachers and we're kind of tired of school and all its commitments and therefore we're having an evening commited to red wine, in order to rest our worn-out souls. WE both feel like we're still in our twenties, however we're heading for larger numbers...

If you would like to taste some good wine this weekend you should try Rawson's Retreat or Cacadu Ridge (both south eastern Australian). They're both cheap and you'll get drunk if you add Bacardi Breezer and Kopparbergs X-strong 7 % ;-)

Will we feel bad tomorrow? Will we have a hangover? NOOOO! Of course not, we'll be fit for fight and head for Friskis&Svettis tomorrow morning!! What did you think?! Aerobics here we come!! (This is of course a big lie!!!)

We're way toooooo drunk and we won't think of tomorrow... *jump jump*

By the way, we learnt something new yesterday, about the adjecitve "få". It's supposed to be compared "få - färre" and then what? Well, believe it or not, the third form is called "färst". obviously it's an old form of the adjective that we've forgotten here in Sweden...

We've got three red wine spots on the floor, how did they get there? It's a mystery to be solved...

Thursday, May 04, 2006

I had a sneaky suspicion...

Yesterday I went to F&S with the intention of taking a basic gymnastics class. However, when I arrived I felt that something was terribly wrong. Why? Because all around me sat young girls at the age of 20 or something. They were all suntanned and blond... AND FIT! And there I was, 28 year old brunette, slightly overweight, paler than the pallid Death and as unfit as can be. I felt a knot in my stomach, it didn't feel very good... I felt awkward and I wanted to go home. But I stayed put... didn't move a muscle. I had never ever seen people as fit as these girls on a basic class before, so what were they doing there?

We went inside together and the leader (also very YOUNG and FIT and SUNTANNED and BLOND) was hearty and said with a dashing voice "welcome to aerobics class!". Instantly I was in a state of shock and I realized that this would be a challenging moment. What was I doing there? These girls belonged, I didn't. So did I head home again? No, I stayed put... which I kind of regretted some seconds later... quick movements, advanced choreography and and the fact that YOU had to be in constant motion in order not to collide with someone else made me regress into caveman mode. I couldn't bring myself together to do the most simple movement, I didn't even know how to put the right foot in front of the left. When the others raised their left arm och lowered my right. When they swirled around I just stood there, gaping at their ability to move. Because I couldn't... I'm surprised I even worked up a sweat. But I did and I was so relieved when class was over and I could run home to hide under a blanket. I was quite embarrassed. Survived I did! But I'll probably never take an aerobics class again. I'll just stick to regular gymnastics.


Best wishes
The girl who survived

Wednesday, May 03, 2006

A whole new me.... at any given time

Today I received a package... a package containing a pair of track pants, a vest and a pair of aerobics shoes. My last pair of shoes are totally worn out and no longer suitable for gymnastics class. I've no longer any excuse for not doing gymnastics have I? So tonight at seven o'clock I'll pack my bag and head for Friskis & Svettis, where I bought a monthly pass today (It'll expire June 2nd so I'll have a month to get into shape).

Hmm...but I do feel a cold coming on don't I... Ooh...I know I'm a hypochondriac and I know it's just my imagination... I think... It'd better be that way, because I paid 450 Swedish crowns and it burned a hole in my pocket...

Anyhow... I will lay down on the sofa for a while before I start jumping up and down. You know... I need to... hmm...recharge my batteries.


Later
Lady Di

Monday, May 01, 2006

Mission "VÅRSTÄDNING" Accomplished!

I'm finally done... it took me about...hmm....let's see....four-five days. But now my apartment's spick and span and I'm ready to have my first visitor here admiring my utterly elegant quarters. It feels so great, you can't imagine...

Tonight Johan's coming over for a visit. We are going to eat tacos and watch a movie; Guess who starring Ashton Kutcher. Johan is going to Oslo again (week 20) to earn some more money ;-) so that he finally can buy his precious motorcycle (Tiger something something). Maybe I'll have the privilege to sit on the pillion someday? *hint, hint*

See ya!
Lady Di

When pigs fly, I say...

...when pigs fly, and I haven't seen any pork flying around my head lately. There's no way that I could have gone from 73,5 kilo to 70,5 over just one night. That's absurd, totally ridiculous... when I come to think of it... it even feels like a real mockery.

Who's been playing around with my scales while I was sound asleep? I know I never bothered to sell my soul to Satan...you know the guy who's also known as the Devil and who's associated with horns, cloven feet and a poker. He likes to collect souls and to torture them. Anyway, I was thinking he might be kind of cranky and wants to get even... get revenge or something.

Or could it be my neighbours? Maybe they're slightly indignant after hearing me tapping around my apartment until two thirty, cleaning, dusting and ironing. Whoever's responsible I won't fall for it... I cannot be fooled...

Tomorrow the scales will once again show me 73,5 kilo and that's that... and no Johan, my stomach hadn't stuck on something so it took the weight off (watch the Simpsons if you (who reads this) don't have any idea what I'm talking about!).


Sunday, April 30, 2006

*Attention! The big sister's calling the little sister*

Hoppas att du har the TIME OF YOUR LIFE ikväll på valborgsmässoafton! You deserve it! Själv sitter jag och lyssnar på System of a Downs skiva Hypnotize och trivs rätt bra för tillfället. Ska röja skrivbordet nu...

Väl mött
Storasystern

"Han äter bara bröst!"

Hehe... om man känner sig nere nån dag eller bara på dåligt humör är det bara att låta tankarna trippa iväg till ens syskonbarn. Tänk vad mycket tok och roligheter små barn kan hitta på. Johanna och Carola (Jockes barn) har hittat på mycket hyss, men nu ska jag berätta om min systers barn istället.

Nu när Jessica och Håkan fick sitt tredje barn, Felix, så var det säkert många tankar som virvlade runt i Jespers (4 år) och Moas (2,5 år) huvuden. Bland annat det här med Felix födointag. Vad äter en bebis? Jo, bröstmjölk... men när Jesper såg lillen äta mat hade han visst utbrustit: "Han äter bröst! Han äter bara bröst!". Jag skrattade gott när jag fick höra detta. ;-) Sen hade visst Jesper också innan Felix fötts letat efter hålet där mjölken sades finnas, men inte hittat något. "Nä, inget hål!". Moa å sin sida har kommit in i en MIN-fas... allt är hennes. "Min mamma! Min pappa! Min bebis! MIN! MIN! MIN!" Hehe... ja, de är roliga de små yrvädren.

Ute låter det som ett tredje världskrig. Smällare och raketer om vartannat... stackars alla skotträdda hundar en kväll som denna. Det är förresten inte så lustigt att de smäller mitt i bland hyreshusen heller. Det kan ju faktiskt börja brinna... eller nåt...

Tack för mig
Lady Di

Saturday, April 29, 2006

Dear Santa...

...I'm aware of the fact that it's a bit early to write to you, but I figured this will give you some more time to make my wish come true. Now get ready...

I'm sick and tired of all the bills that are overflowing my letterbox, and I'm fed up with heartache and sorrows. I feel like vomiting every time I have to grab the broom or scrub the floor. I don't want to do the dishes even though I have a dishwasher in my possession. I won't even bring up the laundry issue... I don't feel the urge to water my plants, in fact I think I will dispose of them as soon as possible. I'm dog-tired of cooking dinner and remebering (and forgetting) to bring a lunch box to work. Frankly speaking... I'm fucking fed up with being a grown-up. Santa, I would apperciate if I could be a child once more, just for a week or so... then I wouldn't have to bother about all these silly grown-up-things...

Anyway... now I'm going to shut this computer off and clean up my apartment... again...

... I guess life goes on...

But I won't be your concubine - I'm a puppet not a whore.
I just need this stage to be seen.
Won't you be a friend of mine to remind me what is real?
Hold my heart and see that it bleeds.

I'm out of my mind..
(Blunt)

Tuesday, April 25, 2006

Let's face it...

...I'm a shopoholic!

Har flera gånger sagt till mig själv att jag måste sluta handla kläder via konto... men det har blivit som en drog. Vill ha! Vill ha! Vill ha! Mässar en röst med ett hänfört darr på stämman i mitt huvud. Nu... ja alldeles nyss insåg jag att jag måste införskaffa nya träningskläder och ett par aerobicsskor och vips(!) så var beställningen skriven och godkänd. Fick 50% på skorna så de kostar "bara" 250 kr. Alltid något. Så på torsdag ska jag skutta iväg till Friskis & Svettis och köpa ett månadskort. Här ska flåsas, svettas och brännas fett... HJÄLP! *fnittrar hysteriskt*

Väl mött
Friskusen alias the Shopoholic

Tandagnisslan, svordomar och tårar av ilska

Åh, så trött just nu. Har haft lektion med en klass som inte alltid är guds bästa barn. Det blev en lektion full av argumenationer, skäll, svordomar, arga blickar. De fick så att säga sina fiskar varma, men man känner sig så himla kass som lärare efter en sådan lektion. Vilken pedagog man är... har ingen hand med dem alls. De måste tycka att jag är värdelös som lärare som inte lyckas skapa ordning. Jag kanske ska satsa på ett annat yrke. Florist? Där har man inte så mycket med människor att göra i alla fall.

Efter lektionen gick jag ner till kollegerna och såg väl helt slut ut för de frågade vad som hade hänt. Jag berättade i korta drag och en kollega skulle väl på skämt säga att jag hanterade på dem på fel sätt och att jag saknade röstresurser och så ville han veta exakt HUR jag sa åt dem. Men då brast det... jag blev arg, ledsen och började... ja, gråta. Gick ut därifrån med kollegerna i hälarna. Inne i lärarrummet kramade de om mig och sa några ord till tröst. Samtidigt såg jag hur rummet sakta började fyllas med flera av de elever jag alldeles nyss hade haft kontroverser med. Storögda stod de där, tysta och kanske lite skamsna. F-N vill inte gråta inför eleverna... man känner sig på något vis i underläge, både där och då och nästa gång man ser dem. Men det kanske är fånigt att tänka så... Psykiskt utmattande är det i vilket fall som helst. Vill ha sommarlov. NU!

Nu väntar bara konferensen och sen får jag lunka hemåt i mitt miserabla tillstånd. Hade tänkt städa på kvällen när jag kommit hem, men jag struntar nog i det...


HUNGRIG! HUNGRY! HAMBRIENTO!

eller helt enkelt голодный och πεινασμένος... jag svälter ihjäl snart om jag inte får äta. Det är en kvart kvar tills jag ska vakta i matsalen och sen dröjer det ytterligare tio minuter innan jag själv får ta mig mat.

Annars går det bra med mitt nya liv. Har gått ner nästan fem kilo på fyra veckor (fyra veckor utan godis och ostbågar) utan att anstränga mig alltför mycket. På torsdag kommer den efterlängtade lönen och med den en möjlighet att införskaffa ett månadskort på Friskis & Svettis. Ser fram emot att få gå på gymet och testa deras EFX-maskin. Där kan man stå hur länge som helst och svettas floder.

Igår började jag jobba igen efter lovet, kändes väl inte alltför inspirerande. Hade inte sagt nej till ett längre lov, men tack och lov är det bara 30 skoldagar kvar och sen är det sommarlov! *Extremely big smile on my face*

Monday, April 17, 2006

Projekt: Mitt nya LIV (försök femtioelva)

Denna blogg författades igår, påskdagens morgon.

Jag skrev aldrig något kontrakt med djävulen, ty den dagen jag kände mig frestad satt han i möte med Göran Persson under flera timmar och jag kunde inte ge mig till tåls. Jag ville ju sätta igång så snart som möjligt, hade inte lust att sitta i väntrummet något mer, hur varmt och skönt det än var där.

Imorgon är det tre veckor sen projektet realiserades, jag förkastade onyttigheter och välkomnade promenader (fast inte så många), frukt (bananer! URK! I blame VV) och regelbundna måltider (precis som ett spädbarn).

Nu är det söndag och jag funderar på att gå upp och äta min dagliga dos havregrynsgröt (fiberberikad!) eller om jag ska läsa ett litet slag. För tillfället läser jag ”Å andra sidan” av Marian Keyes. Har inte hunnit så långt än, men den verkar lovande. Läste klart Peter Sheridans ”Big fat love” häromdagen, så nu tror jag att min lillasyster har slagit lovarna kring den. Lillasyster förresten… hon är inte så liten längre, fyller ju 22 i år! Johan, mitt ex, sa för någon dag sedan i telefon att han fortfarande föreställer sig Marica som den hon var då jag och han träffades. Det var 1997 och Marica var då en blyg, men nyfiken tolvåring (på väg mot 13). Han kan se henne framför sig, plirandes under lugg på honom, storasysterns nye pojkvän.
Oh well… de tiderna är längesedan flydda. Bittersweet memories!

Hur har det då gått med att hålla sig från påskgodis detta år. Jag måste säga att det här är den allra första påsken som jag inte ätit något godis alls, helt otroligt, kände mig inte alltför sugen heller. Den feta påskmaten då? Ja, jag lagade i ordning laxfiléer i ugn med lite Gorgonzola. Med det åt jag potatis och sallad. Drack vin till dock… Inte en enda förrädiskt läcker prinskorv slank in mellan mina läppar trots att det var jag som stekte dem. Prinskorv är min stora last under jul och påsk… kan äta hur många som helst, but NO, not this year. Now I’m strong.

Motionen har jag väl inte ägnat allt för mycket tid åt. Jag borde verkligen ta en promenad, men det är såååå blött och lerigt ute. Vill helst ligga på soffan och blänga på en film eller två. Jag får nog be syrran tvinga ut mig.

BTW så fyllde jag ju år för ett tag sedan och nu när jag kom hem till ack Värmeland du sköna fick jag mig några presenter till livs.

Av mamma och pappa: Två par jeans (mycket bekväma och snygga), två toppar (snygga, men måste gå ner nåt kilo till. *Mummel*), en linneduk och ett halsband och armband (Bismarck)

Av Jessica, Håkan, Jesper, Moa och Felix: En väska till min bärbara dator (Very nice, nu slipper jag kånka på datorn i en vanlig ryggsäck).

Av Pernilla: En prydnadsfigur i form av tre sköldpaddor som balanserar ovanpå varandra. Den ena håller för munnen, den andra öronen och den tredje ögonen. Ja, tänk på aporna så fattar ni.

Nä, nu ger jag mig för ett tag. Skriver väl lite mer sen…kanske…eller inte... nu ska jag skona ryggen och lägga mig ner under täcket igen och läsa.

Hej så länge

Monday, April 10, 2006

FAKTUM ÄR....

Har under de senaste dagarna kommit fram till några ytterst viktiga faktum som bör tas under beaktande.

  1. Faktum är att jag är less på egocentriska killar som utnyttjar och sårar. Just nu ligger dessa högt upp på min "det-här-gillar-inte-jag-lista"... Jag vet var ni bor! *diaboliskt skratt*

  2. Faktum är att gentlemännen inte är döda och att man som kvinna inte alltid ska bedöma hunden efter håren. Häromdagen när jag, trött efter jobbet, traskade hem med tunga kassar och en annalkande huvuvärk på gång fick jag syn på en kille som kom ut ur en skabbig gammal bil framför min port. Han kan ha varit mellan 18-20 år och såg ut som om han var plockad direkt från ett gäng på de amerikanska gatorna. Hela hans yttre skvallrade om attityd, uppkäftighet, farlighet. Snyggt klädd... mycket blingbling. Jag saktar ner stegen litegrann, önskar att han försvinner in i porten innan jag kommer dit. Men hur sakta jag än nu gick så stod han kvar vid porten, höll upp dörren och väntade in mig. Han höll upp dörren och lät mig gå in före! Fatta! Hur ofta händer det? I bästa fall går man in själv först och håller upp dörren lite sådär nonchalant. Jag blev så glad utav den här lilla händelsen. Så du kille där ute, bli mer chevaleresk, ta fram ridderligheten, det kan hända att du gör någon glad. Kanske fångar du ett hjärta på vägen. Du tjej där ute, var inte så snabb att döma en kille efter utseendet. Insidan och ett romantiskt uppvaktande betyder mer.

  3. Faktum är att syskonen Wall rules! Mina systrar och min broder, låt ingen sätta sig på er! Ta ingen skit, som Grynet brukar säga. Ni är finast i världen bara så att ni vet det. Ni förtjänar allt det bästa. Mamma och pappa Wall rules as well! Ni är bäst, tänk att ni står ut med era barns alla konstigheter och nycker. Men vi är tacksamma och glada. Tacksamma för att ni finns. Ska bli skönt att komma hem över påsk.

  4. Faktum är att familjen Wall borde starta en egen skola. Japp...så är det, det har jag och Marica kommit underfund med. Så här skulle tjänstefördelningen se ut:


    Mamma --- rektor + syslöjdslärare
    Pappa --- Ma/NO-lärare + uppfinnarlärare (nytt ämne som bara finns på vår skola)
    Jocke --- Träslöjdslärare + tekniklärare + dataansvarig
    Pernilla --- SO-lärare
    Jessica --- Hemkunskapslärare
    Diana (jag) --- Svensk- och engelsklärare + bildlärare
    Marica --- SO-lärare + danslärare

Sen skulle vi få hyra in morbror Valle som musiklärare. Vem som ska ta de moderna språken har vi ännu inte klurat ut. Tips någon?

Tack för mig
Värmländskan


Monday, April 03, 2006

Min arma lekaaaamen...

Steg upp i morse med ett smärtfyllt stön. Linkade långsamt med små korta steg till toaletten. (föreställ er en stel gammal tant). Böjde mig långsaaaamt ner mot golvet för att ta upp byxorna som låg slängda där sen igår. Varje liten muskel protesterade genom att skicka signaler till min hjärna att det gjorde helvetiskt ont. Vilken tur att det bara är benen, tänkte jag tacksamt. Men tji fick jag... timmarna gick medan smärtan kom med horn i pannan... i allt fler ställen, magen, armarna, bröstmusklerna und so weither. Allt smärtade vid minsta rörelse.

Så bestämde jag mig för att städa mitt skrivbord... ack vilket misstag. Ett ynka litet A4 med sadistisk läggning bestämde sig för att jävlas med mig... och seglade med ett lättjefullt svischande ner på golvet, UNDER min kollegas arbetsbord. What to do? Tja, det var bara att långsamt, låååångsaaamt sega sig ner på golvet medan man höll koll på att ingen kom in i rummet. Sedan oja sig lite och aja sig lite... och så ner på alla fyra medan musklerna dansade smärtdans i hela kroppen. Stackars mig! Jag kröp så sen under bordet under stånk och stön och fick tag i det föraktade pappret. HAHA! Men lyckan var, tyvärr, kortvarig... jag var tvungen upp igen... långsamt, låååångsaaamt sega sig upp i stående ställning medan jag tyckte otroligt synd om mig själv. Fick även några undrande blickar från eleverna när jag långsamt styltade uppför trappan (som om jag... ja... helt enkelt...skitit på mig) till min sal som naturligtvis ligger allra högst upp i byggnaden.

Vad har jag då gjort för att förtjäna detta lidande? Ja, låt säga så här. Om du av någon anledning valt att leva som en soffpotatis under helt år, med bara onyttigheter och ingen motion WHAT SO EVER så får du F-N också acceptera lite träningsvärk efter en timmes Friskis & Svettis! Så det så!

Tack för mig
Lady Di

Sunday, April 02, 2006

Bloody f****ing Sunday!!


Vaknar klockan 03.17. Kissnödig, ont i ryggen, pigg. Vad göra? Patetiskt stretchande lunka iväg till "vattenklosetten" och tillbringa en kort stund där. Kollar mig i spegeln, påsar under ögonen, en skinande blank näsa som ser överdimensionerad ut. Johoo... vilket bra humör man blir på. Fan ta alla T-zoner. Vad ska de vara bra för? Ska gå med i FMJTZ - Föreningen mot jävliga T-zoner.

Hasar tillbaka till sängen och bestämmer mig för att läsa boken som jag lånade av Anna-Karin i fredags, PS, I Love You av Cecilia Ahern. Helt klart läsvärd. Man skrattar och gråter om vartannat. Trots att den är på engelska och jag lånade den i fredags kväll har jag redan hunnit till s. 149. Så det säger väl en hel del! It's very good! Läser fram till klockan fem, sen slocknar jag.

Vaknar halv sju, fortfarande med ryggvärk. Kommer på att jag ska tvätta klockan sju så det är bara att klä i sig rollen som tvättgumma, ta stadigt tag om tvättpåsarna och tassa ner i källaren. Väl där nere ser jag till min förskräckelse att dörren är låst med en så kallad tvättbricka med lägenhetsnummer på, 12-1-2. Antagligen en hyresgäst som fått i uppdrag att vakta denna förblånade dörr på kvällnar och morgnar. Men inte fan dök personen i lägenhet 2 upp och låste upp dörren inte. Har varit ner flera gånger och kollat. Dörren är lik förbannat låst... Så här är jag nu med ett berg av tvätt, känner mig irriterad som få, förbannad, ilsk, elak och gnällig. Ont i huvudet har jag också. Överväger allvarligt att skriva en sur-tant-lapp och sätta upp där nere. Jag ska fasiken skaffa egen tvättmaskin så fort jag får råd. Kopparstaden suger...

Saturday, April 01, 2006

Förvånansvärt civiliserad

Efter sex dagar med normalt födointag är jag anmärkningsvärt lugn och tillfreds. Har ätit regelbundet och relativt nyttigt. Undvikit onyttigheter (som är min stora last). Det frestades med tårta på jobbet i fredags, men karaktären hade bestämt sig för att lägga armarna i kors och faktiskt visa vem som bestämmer. Jag åt inte en endaste liten bit. Kände mig inte ens sugen. WOHOOO!! Gissa vem som kände sig en aningens stolt!

Men så kom ju fredagskvällen på besök och bankade på dörren med en flaska rött... :o) och eftersom jag hade varit så ståndaktig tidigare i veckan så tyckte jag att jag gott kunde unna mig lite trevligheter. Jag och Anna-Karin hade bestämt att vi skulle se på film (Bewitched med Nicole Kidman) och dricka lite vin (lite... blev en hel flaska för egen del, gott var det). Men så var det ju det där med snacks... det blev lite nachos, lite cashewnötter, morotsstavar, gurkstavar och dipp. Det var gott och jag tänker inte ha dåligt samvete... Dessutom fick jag ju en aningens rund-under-fötterna-promenad hem i snöyran. Motion, jag säger bara det...

Väl mött

Tuesday, March 28, 2006

Ledsen...


Får inte vara kvar nästa termin verkar det som... ligger för långt ner i LAS-listan :(

Kommer att sakna mina elever och kollegor. Vad ska jag göra nu? Det känns för jävligt...

Monday, March 27, 2006

FELIX - A Happy Boy

Here he is! The newest member of the family (WALL)NILSSON. This little boy was born on the 19th of March 2006. His name is Felix (which means "happiness" - his mother told me). His mother, that is my sister, is called Jessica and his father's name is Håkan. He also has two siblings, Jesper, who will be four years old in April (a big boy!) and Moa (the princess) who will turn three in October.

Jesper didn't really want the new little fellow to be named Felix, instead he insisted on Hugo. He was even willing to change his own name to Felix, so that his little brother could be called Hugo (or Håkan as he also suggested). Hihi... I really laughed when I heard this... I wonder why he was so fond of the name Hugo? Hmm... one can only guess.



WELCOME FELIX, SEE YOU SOON/HUGS FROM YOUR AUNT IN FALUN

Kontrakt med Djävulen? Ja, kanske!

Jaha... så har man åter en gång bestämt sig för att börja ett nytt liv. Jajamen... nyttig frukost, mellanmål, hälsosam luch, promenader, avslappnade spa-behandlingar hemma o.s.v. o.s.v. o.s.v.

Den näst intill retoriska frågan är då? Hur länge kommer det att hålla den här gången? Två dagar? En vecka? Ja, med den usla karaktär jag begåvats med sedan födseln en sådär 28 år sedan har jag tur om det håller sig en dag. Det är så lätt att fingrarna griper en kaka i lärarrummet och trycker in den i munnen utan att hjärnan hinner med att säga STOPP OCH BELÄGG!! Men nu får det faktiskt vara nog... jag har en sisådär tre, fyra par byxor som av någon konstig outgrundlig anledning inte passar längre... har de krymt i tvätten? Nä, knappast, de är nya och passade nätt och jämt när jag köpte dem. NU passar de inte alls... FAn ta mig och mina svagheter för choklad, ostbågar och allt annat som innehåller socker i olika former... Jag är en sockerberoende idiot!

Jag får nog ta och skriva kontrakt med djävulen eler något liknande... hur ska det annars gå? Återkommer med rapporter om mina misslyckanden (eller om jag skrivit kontrakt med Belsebub - framgångar!)

Hej så länge från den som skyller på arvet.... (you know what I mean sis')

Sunday, March 26, 2006

DeN MisSbRukAndE ERemiTEn...

Hon satt där hela helgen, eller snarare låg, i den relativt nyinköpta soffan från MIO. Bekvämt viloläge, glasögonen på näsan, telefonen avstängd, en påse ostbågar, dricka och så film, Wallace and Gromit och Tolken. Hon hade planer på att isolera sig under helgen, slippa se människor och slippa yttra onödiga ljud. Hon hade bestämt sig för att vara en ostbågsmissbrukande eremit under helgen, och en ostbågsmissbrukande eremit blev hon.

Fredagen och lördagen gick i eremitens tecken och känslan av välbehag spred sig långsamt. Så skönt att vara självisk ett litet tag, tänkte hon och proppade munnen full av härligt goda ostbågar och ignorerade den molande huvudvärk som hade smugit sig på. OLW för att du älskar det goda... hon var väl medveten om sitt ostbågsmissbruk, men hade inte makt att själv stoppa det. Varje dag tänkte hon att NU skulle hon börja sitt nya hälsosamma liv, men på nåt vis hade hennes guldfiskhjärna svårt att komma ihåg detta och varje dag slank det återigen ner något onyttigt i de trakter som har med gastronomi att göra.

Hon hade för länge sedan också kommit underfund med att dessa intag inte påverkade hennes längd (något som hade varit önskvärt), däremot växte hon på bredden till hennes stora förtret. Oh well... imorgon är en annan dag, som Christer Björkman sjöng. I morgon ska starta mitt NYA liv, tänkte hon för femtioelfte gången och mumsade eftertänksamt på en ostbåge (eller två).

Hennes planer på att vara eremit grusades dock en aning, för söndagen gick i slavens tecken. Från klockan elva till klockan sex satt hon tillsammans med en annan slav och rättade nationella prov i engelska. Uppsats efter uppsats lästes och betygsattes, lästes och betygsattes... ögonen blödde och ryggarna värkte på de stackars slavarna. Eremiten var ersatt av en slav och ostbågarna var utbytta mot uppsatser, men trots detta kändes det bättre än någonsin. Den förut så late eremiten/slaven hade fått något vettigt gjort och kunde därmed ägna nästa helg åt... ostbågsmissbruk, fast den här gången tillsammans med den andre slaven och en flaska rött...

Monday, March 20, 2006

Is the grass really greener on the other side?

What about us human beings and our dreams? Well every single person has a dream. A dream can be anything; buying a house, having a child, have long hair and so on.

Little children probably dream about what they want to do when they grow up. They have role models, people they want to be like, people they admire. As they grow up, those dreams fade and become a memory. But the dreams are still there. Even as an adult there are things one wants to do, places one wants to visit, roles one wants to play.

Dreams are strongly connected with hope, and a common saying is that hope is the last to die. Human beings need dreams and they need hope in order to survive, but it is most likely very easy to think that the grass is greener on the other side. In other words, you have this picture of how it is going to be when you have fulfilled your dream, but once there, you might discover that it was not so great as you first thought it would be. But that is how dreams work, they are a way of transportation through life. They may not always turn out as you wished and sometimes they do not come true at all.

Right now... it feels like most of my DREAMS are long forgotten... and I have misplaced HOPE... Has anyone seen it?

Regards
Diana (The Wall of Misery)

Ja, så har han ploppat ut...

...ja, min systers (en av de tre, alltså Jessica) tredje barn alltså! ;-) Så nu är jag mosterX3... Först kom Jesper i april 2002... året därpå, i oktober, tittade Moa fram och igår kl. 18.50 sprintade en liten pojk fram, en dag före BF.

Jesper tycker att lillebror ska heta Hugo, men pappa Håkan är inte överentusiastisk över det förslaget direkt. De funderar på Felix, Rasmus eller Lukas... Jessica tyckte att det såg ut som en Felix... (*ler* Hur ser en Felix ut?!)Felix betyder LYCKA... så nu vet ni det... Måste kolla in webbisarna på www.liv.se sen... se hur familjens nya tillskott ser ut.

I övrigt är det otroligt synd om mig... Har blivit dunderförkyld på nolltid och inatt hade jag varken nässpray eller huvudvärkstabletter... Intressant upplevelse att vakna på morgonen när man inte kunnat andas med näsan utan fått andas med öppen mun hela natten. Hmm...smart... klart att munnen var öppen, skulle ha varit väldigt svårt att andas med munnen om den hade varit ihopknipt.

Såg Stealth - det osynliga hotet i lördags... inte så bra... eller så var det jag som var lite ur fokus. Hade fått god mat och gott vin och var förnöjsamt dåsig. Trevlig kväll i alla fall. NU ska jag ta en huvudvärkstablett och börja missbruka nässpray....

Väl mött
Värmländskan

Tvättanvisning till ditt USB-minne

TVÄTTRÅD TILL DITT USB-MINNE

TVÄTTAS I 40 GRADER I EN JEANSFICKA
SOM SITTER PÅ ETT PAR JEANS AV
MÄRKET LEE. GLÖM INTE ATT
CENTRIFUGERA.

DITT USB-MINNE KOMMER ATT VARA
RENARE ÄN DET NÅGONSIN VARIT.
TA DOCK I BERÄKNING ATT VISS
INFORMATION KAN KOMMA ATT
FÖRLORAS. I ÖVRIGT KOMMER
DU ATT VARA HELNÖJD!

FAN I HELVETES JÄVLA ÄCKELSKIT!!!

HUR KLANTIG FÅR MAN VARA?!

En turgumma - - En turig gumma?

Vann ett stipendium i går på 3000 kronor till LMS språkdagar i Göteborg i juni. Skoj skoj... jag som aldrig brukar vinna något.

Har varit flitig i flera dagar nu. Så "dutti"

* Rättat nationella prov (sv/eng)
* Rättat sjuans prov
* Rättat nians prov
* Rättat/kommenterat/betygsatt åttans uppsatser. Vilket nästan ledde till hjärndöd...*piiiiiiiiiiip* Roligt att läsa, men efter en sisådär 25 uppsatser blir man rätt tom i skallen.

Ska sätta mig med åttans engelskprov nu... pust och stön.... om man tror att livet som lärare är lättsamt och enkelt så tror man fel. Nu är det dessuotm lagstadgat med IUP - vilket betyder: MER PAPPERSARBETE.... suck, det tar aldrig slut... neverending story... lalala lalala lalala...

Sunday, March 19, 2006

audioinskaffande - en ljusare tillvaro

...Det var länge sen jag köpte några skivor... därför slog jag på stort häromdagen och köpte:

  • Franz Ferdinand - You Could Have It So Much Better
  • The Soundtrack of Our Lives - Origin Vol. I + deras senaste A Present From the Past
  • The Darkness - Deras förra platta, Permission To Land
  • WinterXplosion - (Dance & Trance)

Alltså en salig blandning som håller mig vid gott mod ett tag... Bara att ladda mp3-spelaren... WEEEEEEE!!! ;-) Syster yster i Vällingby... om du läser det här.... kan du ta med dina System of a Down-skivor när du åker hem till påsk? Om inte katterna väger för mycker förstås...hehe... *skrattar diaboliskt*

Tack för mig...

Wednesday, March 15, 2006

Jag - en bloggare?

Tänk vilken tur att denna värld och detta smått inkompetenta samhälle vi lever i utvecklas och med stora kliv tar sig upp ur det träsk det befinner sig i. Ja, annars hade jag inte numera kunnat kalla mig själv för bloggare. Jag hade inte kunnat blogga. Ja, enkelt uttryckt så skulle jag inte ha kunnat ur mitt innersta skapa en blogg.

BLOGGEN - Denna världsnyhet, denna innovativa uttrycksform som tagit mänsklighetens filosofiska tankar till nya höjder. Hur har vi klarat oss utan den? Eller hur är det nu? Hade jag mått så mycket sämre av att BARA skriva dagbok? Hade jag vridit och vänt mig i sängen på natten, plågad av hemska funderingar kring den urgamla uttrycksformen "DAGBOK"?. Hade jag gått på antidepressiva medel för att kunna hantera tillvaron om inte dagboken ersatts av en blogg? Nja, knappast... kalla det vad ni vill. Dagbok, blogg, insändare, krönika, klotterplank... i vilket fall som helst är det bara ett sätt för oss människor att tala om att vi finns till, att vi vill bli hörda och få uppmärksamhet, så kalla det vad ni vill. Och om ni nu vill kalla det blogg, ja, då är jag väl en bloggare då? .............Finns det stödgrupper?

Övrigt i Fröken Walls liv då? Tja, blir snart moster för tredje gången i rad. Blir det en hermafrodit den här gången? De har ju fått en av varje slag redan. Why don't you surprise me!

Ikväll har jag varit på choklad- och vinprovarkväll. Uppsluppen stämning av någon anledning. Smakat en mycket god choklad; Crue de cacao 60% kakaohalt. Rekommenderas varmt om man skulle känna sig en aningens trött på Marabous mjölkchoklad. ;-)

Monday, February 20, 2006

Damkronorna?!

Knäppt egentligen... varför talar man om damkronorna? Det är ju inte så att vi säger herrkronorna!

"åh, vad roligt, nu vann herrkronorna mot USA!!".

Nåväl...vad de än kallas så går ju finalmatchen inte så bra... Canada kommer att ta hem guldet... :( Inte gick det bra för Anja idag heller. Tänka sig... jag som inte alls är speciellt sportintresserad har kollat på OS varenda dag... Hmm... jag måste har ramlat ur soffan och slagit i huvudet i sömnen... ;-)

Oh well... väl mött och good bye!

Tuesday, August 16, 2005

Människors allergiska reaktion gentemot ärlighet

Ärlighet, sanning ger ett rent samvete... eller? Jag har dragit den konklusionen att denna tes inte alltid överensstämmer med den bistra verkligheten.

Trots att de kliver över tröskeln med goda intentioner i fickan tas följeslagaren Sanningen och kamraten Ärligheten inte alltid väl emot av vissa människor i vårt samhälle. Man väljer att stänga dörren och skrika okvädningsord genom nyckelhålet i stället. Är det så att vi har kommit så lång i vårt välutvecklade(?) samhälle att man skyr uppriktighet och öppenhet, att man hellre biter rättsinnet i svansen i hopp om att det ska försvinna. För gud förbjude, det är ju så obehagligt med S-A-N-N-I-N-G...

Så var det då en dag då jag försökte mig på att introducera min följeslagare och min kamrat, i hopp om att ställa vissa brydsamheter till rätta igen. Det var då, till min stora förskräckelse och besvikelse, som jag stötte på en av dessa rädda människor. En människa som stängde dörren, skrek i nyckelhålet och bet rättsinnet i svansen och slutligen förkastade mina vänner.

.....och här sitter nu jag med dåligt samvetete... av den anledningen att oförvitligheten inte lämnade min sida.

Sunday, May 09, 2004

På gränsen till ditt land...

...ibland händer det saker i ens liv som får att fundera, grubbla och oroa sig. Det har varit en sådan period nu. Har vaknat på nätterna med ord och meningar klingande i huvudet. Jag bestämde mig för att skriva ner dem...

Jag stod ute i mörkret på gränsen till ditt land,
önskade mig trygghet men du fanns ingenstans.
Du stod ute i ljuset bländad av dess sken,
såg ej mig stilla stå på gränsen till ditt land.

The passing of time
is only a rabbit
trying to escape
from what has to come.

No turning back
and no rush ahead.
Just wait, and your destiny awaits you.

If I could I would sleep
through endless times,
sleep until I saw a ray of hope
passing by.

But it hurts to say
that time is thunder
that never seems to roll
away and let the light through.

I saw footsteps
behind my mirror of glass
and I knew that my time
was right here, right now
with no right turning back.
The passage is closed.

Monday, April 05, 2004

Today is my birthday...

...och jag kommer att plugga mest hela dagen... stackars lilla mig, behöva plugga på sin 26-årsdag.

Monday, February 10, 2003

Tant Röd - en terrorist?

Svårt att gå upp idag... hade gärna legat kvar en timma eller två. Men det gick inte eftersom föreläsningen började 09.00 vid gamla regementet. Så det var bara att kliva upp, tvinga i sig en tallrik Start med fil och sedan sätta sig på cykeln.

Idag hade jag tänkt åka till Nautilus gym efter skolan, tänkte att jag skulle ge det hela en chans. Så jag packade väskan, med allsköns attiraljer; träningsbyxor, linne, en huvjacka, strumpor, trosor, gympaskor, hänglås, schampo, balsam, tvål, necessär (proppfull), 3 handdukar (två stora, en liten), bikini (eftersom jag hade tänkt simma efteråt), foto (till medlemskortet) etc etc etc etc...... i all oändlighet.

Men... allting går inte alltid som man tänkt sig. Först kom Tant Röd på besök, så det var bara att lägga tillbaka bikinin i byrålådan och en handduk i skåpet. Nåväl, jag kan ju träna i alla fall, tänkte jag. Så jag cyklar till skolan med min jätteväska och tror att jag ska vara duktig och träna lite. Gissa vad jag kommer på efter en timma i skolan? Jo, jag har glömt plånboken hemma... HEMMA utav alla ställen. Jag har alltid med mig plånboken, men just idag blev den hemmavid. *Suck* Detta innebar förstås att jag fick cykla hem igen med min ”lilla*” väska utan att ha tränat... eller simmat. Typiskt... Vi får se om jag ids masa mig upp dit imorgon. Det är ju alla uppförsbackar dit som är jobbiga. Hem går sååå bra... det är bara att rulla, rulla, rulla... så är man hemma på tio minuter.

Men jag har gjort annat roligt idag. Jag och A-K var till Shop of Beauty - City Spa och bokade tid för ögonfransfärgning + plockning av ögonbryn. Ska bli kul... ska dit på torsdag kl. 13.15. Hoppas att det blir bra för jag använder helst inte mascara, tycker att det är så drygt att få bort på kvällen.

Sen tog jag och Johan en cykeltur ner på stan där vi hyrde en film, ”Bad Company”, så den ska vi se på ikväll. Dessutom besökte vi djuraffären och köpte två guldfiskar och en pansarmal schwartzi till mitt akvarium som jag ställde iordning förra veckan.Pengarna rinner genom fingrarna på mig just nu...

Jag och A- K och Lotta har även beställt varor hos Lush. De har väldigt mycket roliga produkter. Jag beställde för nästan 300 kronor. Får nog paketet i slutet av veckan.

Imorgon fyller Carola 7 år, så då ska jag ringa och gratta och fråga om paketet kommit fram.

Saturday, February 08, 2003

Lycka? En färskvara?

Gårdagen var ett enda stort inferno av huvudvärk. Från det att jag vaknade till läggdags bultade och värkte mitt arma huvud. Värktabletterna kunde lika gärna ha varit sockerpiller.

Funderade ett tag på att ställa in tiden på Nautilus, men det bidde inte så. Jag gick ändå. Det blev inte som jag hade förväntat mig. Jag önskade att de skulle ha åtminstone EN EFX-maskin, men det hade dem inte. Jag fick ett träningsschema och det gick vi igenom tillsammans på varje maskin. Kändes tråkigt. Varför vet jag inte... Det var liksom inte jobbigt... det var bara... plus minus noll... kändes det som i alla fall då. Idag har jag ju lite träningsvärk så någonting måste det ju ha tagit. Vi får se hur jag gör. Jag ska nog boka en provtid hos Friskis och Svettis också. Kanske de har EFX. *Hoppas*

Som sagt... huvudvärken styrde över min gårdag. Men Johan tvingade mig i säng, släckte lampan och stängde om mig.... och där somnade jag och sov säkert en två timmar. Skönt att sova lite så att man inte märker av huvudvärken på samma vis. Har man tur är den också borta när den vaknar, men den turen hade inte jag.

Idag har jag jobbat, lagat frukostar, bytt blöjor, smörjt in hälar, kammat hår, lagat lunchar, gett medicin... och faktiskt gick det ganska bra, om man bortser från att jag inte hann med min egen lunch. Det gjorde inte så mycket då jag slutade lite tidigare.

Johan jobbar sin fjärde och sista natt i natt. Det är så himla tråkigt när han far hemifrån kvart över åtta på kvällen. Tur att det är sista natten på ett tag nu.

Igår kväll började jag läsa ”Lycka! - En handbok i konsten att leva” av Dalai Lama och Howard C. Cutler. Fascinerande bok, den säger många vettiga saker. Saker som man på något vis redan vet, men som man måste bli påmind om. Enligt Dalai Lama måste ”vi lära oss hur negativa känslor och handlingar är skadliga för oss och positiva känslor hjälper oss” (s. 45). I boken kan man också läsa följande:

”Varje dag så snart du har stigit upp kan du utveckla en uppriktig positiv
motivation och tänka: ’Jag ska använda den här dagen mer positivt. Jag ska inte
slösa bort just den här dagen.’ Och sedan på kvällen innan du går och lägger dig
ska du gå igenom vad du har gjort och fråga dig: ’Använde jag den här dagen som
jag hade planerat?’ Om det var så kan du vara glad. Om det inte gick kan du
ångra vad du gjorde och kritisera din dag. Med sådana metoder kan du gradvis
stärka de positiva sidorna av sinnet”. (s. 49)


Det han säger låter så enkelt, men är det inte. Jag tror att det är en färskvara, något man måste arbeta med så länge man finns och andas på denna jord. Det står mycket klokt i boken och jag kommer troligtvis att återvända till den då och då....

Thursday, February 06, 2003

En åttioårig 24-åring?

Vaknade med huvudvärk. Har inte alls sovit gott... känner att jag bitit ihop under natten. Stel i nacke och axlar. F-n att man ska känna sig så här när man är 24 år! Som en gammal kärring. Fattas väl bara att jag bryter lårbenet på väg till skolan.

Men imorgon blir det andra bullar av. Jag har bokat tid på Nautilus gym uppe på Lugnet klockan 13.00 imorgon. Där ska jag träffa en instruktör (Mika) som ska gå igenom alla maskiner med mig. Det kommer att ta en timme ungefär och så ska vi lägga upp ett personligt träningsschema. Hoppas att det blir bra och att jag inte tappar sugen. Jag är ju inte känd för att vara ett träningsfreak direkt och inte heller för att ha tålamod.

Vad har annars hänt dag? Jo, jag, Anna-Karin och Lotta har redovisat vår gruppuppgift idag med hjälp av en powerpointpresentation som jag gjort. Alla blev sååå imponerande, så det kändes bra. ;o)

Wednesday, February 05, 2003

En varg i fårapäls

För varje dag som går lägger man upp nya planer, nya visioner och orealistiska förhoppningar. Hur många besannas?

Ibland känner jag mig som en stor BLUFF. En stor bluff på alla plan. Vem ÄR jag egentligen? Hänger i ett tomrum där jag ikläder mig olika roller som jag tror är mina, men i själva verket visar sig vara någon annans. När ska jag hitta MIN roll som passar mig som handen i handsken? Idag, imorgon eller om tio år...? Kommer jag någonsin få klarhet i vem JAG egentligen är? Just nu är jag en stor bluff. Men ingen annan förstår det. Jo, möjligtvis Anna-Karin, hon vet vad jag menar.

Folk omkring en ser en person i mig som jag inte ser. De ser mina ageranden, hör mina yttranden och berömmer mina betyg. Men jag är INTE den personen... Bara för att jag agerar på ett visst sätt betyder inte att jag är säker på mig själv. Bara för att jag kläcker ur mig smarta sanningar och påståenden betyder inte att jag vet exakt vad jag talar om. Bara för att högskolebetyget visar VG betyder inte att jag kan och vet ALLT!

Kanske det är därför som jag känner mig som en bluff... av den anledningen att andra människor har förväntningar på och tilltro till mig. På grund av dessa förväntningar känner jag mig som en varg iklädd en fårapäls. Lurar jag min omgivning, eller är jag den person de ser i mig?

Monday, February 03, 2003

I ett skitigt stinkande hål

Så trött... så less... så orkeslös... ingenting känns vidare just nu. Skolan och jobbet har totalt sugit musten ur mig och kastat ner mig i ett skitigt, stinkande hål och hur jag än försöker, kommer jag inte upp. Just nu kan det lika gärna kvitta.

Låt mig bara sova och jag lovar att jag kommer tillbaka... redo att lyssna... redo att ta in... redo att reflektera... ja, till och med redo att vara intresserad.

Jag har alltför länge brytt mig om andra och deras väl och ve. Det är dags att jag börjar tänka lite på mig själv och passa på att slänga samvetet åt skogen. I alla fall för ett tag... samvete kommer jag alltid att ha, men jag ska försöka döva det för stunden.

Måste komma upp ur hålet, måste återfå, eller återta, glädjen och styrkan att orka vidare, men jag måste göra det på egen hand, för det är hos mig och endast hos mig som MIN powerknapp sitter. Så låt mig vara, alla demoner från förr, alla jobbiga tankar och oförstående klyschor... låt mig vara och jag lovar att jag kommer tillbaka, starkare och redo...

Sunday, December 22, 2002

Tomtebryderier

Det råder stiltje just nu. Allt lugnt och skönt. Tvätten är avklarad. Dammsugaren har gjort sitt, likaså moppen. Julklapparna är nerstuvade i kassar. Fudge, knäck och hemmagjord snickers har mött ett bättre öde i magsyrans värld. Vågen kämpar tappert men måste ge vika för det förrädiska feta julgodiset.

Det enda som är kvar är själva packningen. Vad ska jag ha med mig? En kjol, ett par byxor? Bäst att ta två par... eller kanske tre. Man vet ju aldrig. Och så måste jag ju ha den här varma koftan med... och den här förstås... och för att inte tala om den här!! Snart är min väska packad till bristningsgränsen och jag måste ta plastpåsar från Hemköp till hjälp. En röd och en svart. Perfekt. Nu är det bara att packa bilen och åka ner till sköna Värmland. Eller?! Nja, vi åker inte förrän imorgon eftermiddag, när Johan slutat jobba. Får fördriva tiden bäst jag vill fram till dess.

Visserligen borde jag skriva min debattartikel till kursen "Lärande och IKT"... men jag har ingen vidare lust till det just nu. Får väl försöka knåpa med den i mellandagarna.Vem ska vara tomte? Det är den stora, oerhört viktiga fråga i familjen Walls liv just nu: Vem ska vara tomte? Valle, vår trogne tomte, ska fira jul i Norge i år och därför står vi nu här och frågar oss; "Vem ska vara tomte?" Kanske kan jag fråga min darling, men jag gissar redan nu att svaret blir nej. Kanske han är mutbar? Vi får se... :) Kanske det blir jag som får ställa upp..

Saturday, December 21, 2002

B-L-O-S-S-A, glöggen heter Blossa

"Ring Ring" "Ring Ring" hela j-la morgonen. Kan man aldrig få sova. Lägger kudden över huvudet och somnar om. Vaknar, glömmer att äta frukost och åker ner på stan i stället. På cykel... i 10 minusgrader. *Brrr* Mycket folk som jäktade nere på stan. Julklappar hit och julklappar dit. Kunde inte heller hålla mig, trots att jag är klar med julhandlandet, och köpte massageolja, badolja, badconfetti, och en gummianka som en liten gemensam present till mig och Johan. Massageolja och badoljan luktar eukalyptus och påminner mig om mitt och Johans första år tillsammans. Då brukade vi köpa just den lukten på badoljan och massageoljan. Får se om Johan får några minnen.

Igår kväll tittade Anna-Karin förbi. Vi bytte julklappar. Underbart! Fick en påse med en massa bad- och massageartiklar. Luktar gott i hela lägenheten.

Glögg! Det var ju för glöggen skull. Det höll jag på att glömma. Ja, alltså, det var därför som jag var ner på stan. Johan hade bett mig så snällt at cykla ner till systembolaget och köpa Blossa, glöggen alltså. Så ikväll ska vi glögga med mandel och russin och paketen som jag köpte.

Just nu sitter jag med en illaluktande gegga i mitt hår. Håller på att göra slingor. Hoppas det blir bra. Jag har aldrig gjort det på egen hand förut. Antagligen kommer det inte att synas ett skit. Det brukar vara så.

Nu går det magsjuka igen på Johans avdelning. *sucka* Undra just om jag inte ska testa det där med 10 vitpepparkorn... hmm, fast det slutar väl med att jag får både magsår och magsjuka...

Friday, December 20, 2002

Granbarrsdoft och morfinrus

Creedence Clearwater Revival i högtalarna, korvmacka och O'boy i magen och en ihållande hosta som hålls i schack med Cocillana Etyfin (Ni vet hostmedicinen med morfin i!). Så börjar min fredag.

Det är nu fyra dagar kvar tills julafton och jag undrar vart min julkänsla har rest någonstans. Han, eller om det är en hon, kanske packade väskorna för en solsemester på Cypern. Önskar att jag vore där också, det är alldeles för kallt och halt här i Sverige. Får nog göra som alla tanter och farbröder... skaffa mig broddar!! Haha... det skulle se ut det.

Det ska bli kul att komma hem till Bada och min familj, det känns långt mellan varven som jag träffar dem. Julklapparna är köpta och färdiginpackade. Känns skönt, även om jag inte är jättenöjd med vartenda paket.

Granen barrar lite och jag får titt som tätt vara där och truga med vattenkannan. Undrar hur den ska klara sig utan vatten när jag åker hem över jul?? Får nog ställa den i badkaret eller nåt...

För två dagar sen firade jag och Johan att vi varit förlovade i fyra år. :) Alla pensionärer som jag pratar med i jobbet höjer förskräckt på ögonbrynen när de hör detta. "Minsann! Nu får du allt kräva giftermål för så kan du ju inte ha det", sa en rar liten gumma. Hihi...vad ska man säga. Den 26 december fyller Johan 24 år. Tänka sig, jag som snart varit det i ett helt år... :o)

Sunday, December 01, 2002

Flådda sängkläder och trötta muskler

Söndagsmorgon, 1 december, 1:a Advent!!

Gick upp 05.15 med Johan som skulle till jobbet. Hade en mysig morgon tillsammans med te, vörtbröd, julost, clementiner och lite glögg med russin och mandel. Första ljuset fick Johan tända. Nästa gång är det min tur. :o)

Tvättid 07.00. Trött utav bara helsike. När ska jag få sovmorgon? Inte i denna livstid om jag får gissa. Har bytt sängkläder därav mina trötta muskler... hehe...vältränad? Visst sörru!

Igår färgade jag om min soffklädsel från solblekt dassigt blå till mörkt och mustigt vinrött. Det blev himla snygg. Nu ska jag bara köpa tygfärg (Palett) och måla stommen svart. Det kommer bli great! Bara det blir gjort så....

Älskar julen och allt pyssel runt omkring. Önskar bara att min ork var lite större. Är så himla trött nu för tiden. Kan det vara vintermörkret som har sugit åt sig av min energi och som sitter och gottar sig bakom en kall snödriva någonstans? Kanske... kanske inte. Men trött, det är jag i alla fall.

Idag börjar julkalendern, ”Dieselråttor och sjömansmöss”. Varför kan de inte ha julkalendrar som är lite mer som ”Trolltider” nu för tiden. Man ser nästan aldrig några tomtar i kalenderarna nu, utom på självaste julafton. Tråkigt. Visst, Dieselråttor och sjömansmöss kanske är jättebra, men kanske kunde man visa den på annan sändningstid istället och rikta in sig på vad en julkalender borde rikta in sig på.... nämligen julen! Jag efterlyser en julig julkalender... hmmm...kanske en tredje omgång av ”Trolltider” skulle sitta fint?!

Friday, November 01, 2002

Total förnekelse funkar alltid...

...i allafall när vi pratar hemuppgifter... hehe... har en sisåsdär fem läsloggar att skriva fram till nästa fredag. Kul? Nej... Lärorikt? Nej... (inte med tanke på att lärarutbildningen känns som ordbajsarnas hemvist där man har förmågan att skriva samma sak år ut och år in med olika meningsbyggnader... Vill hellre städa, måla en stol, se på TV, baka kladdkaka, sova, äta...etc...mm...osv...listan kan göras lång! Jag är inte skoltrött om ni tror det... jag har inte lov att vara det med tanke på att jag de närmaste 40 åren kommer att jobba som lärare!!!AAAAHHHHHH!! Vad har jag gett mig in i? Närå, skämt åsido. Senaste praktiken på högstadieskolan Hälsinggårdsskolan här i Falun var jätterolig och eleverna var hur charmiga som helst. Saknar dem en hel del. Ska nog hälsa på dem nästa termin då jag läser Lärarskap III.

Nu ska jag fortsätta förneka mina skoljobb och ta mig en ostmacka med lite te. Johan kommer hem snart så då lär det inte bli mycket skrivande för min del! Kram allihop!

Monday, May 06, 2002

Ibland är jag ett pucko...

...det känns så iallafall. Läser ju nu på lärarlinjen. Ska bli grundskolelärare och jobba i klasserna 4-9. Men just nu undrar jag hur det ska gå. Känner mig helt blank i huvudet och min koncentration är som bortblåst. Men det kan ju bero på att våra lärare inte samarbetar ett j-la dugg och därför prackar på oss tusentals uppgifter sista månaden av terminen. Det är ju lite ironiskt att sitta och skriva journal på journal, och rapport på rapport om motivation, när vår egen motivation har kvävts av alla dessa uppgifter.

Jag vet då en sak! Jag kommer att ha stor förståelse för de elever som inte känner sig motiverade eller inspirerade.

Thursday, May 02, 2002

När folk stänger av

Det är så uttröttande och dödande att umgås med människor som stänger av sig själva när man har något att säga. De lyssnar inte! Bara hummar lite för att få en att prata fortare så att DEM, DEM, DEM, ska få komma med sitt.

Jag lyssnar jättegärna, men jag kräver också att få respons och respekt tillbaka.Jag är trött på att folk tror att de vet vem jag är. Jag är inte glad jämt! Trots att jag ler. Jag har också mina bekymmer och orosmoln, men den enda som verkligen förstår är Johan för han har också varit där.

Jag är trött på att ständigt bry mig om allt och alla, när det känns som om ”alla” skiter i en själv. Ibland vill jag bara skrika, bli förbannad och slåss, men det skulle väl snälla Diana aldrig göra? Nej, kanske inte. Men jag skulle sannerligen behöva det ibland.

Wednesday, May 01, 2002

*sucka*

Ibland är det mesta bara drygt och långtråkigt! Och ibland oroar man sig alldeles för mycket...

Varför?

Tuesday, April 30, 2002

Ärthjärna, ståpäls och tröttersyndrom

Jaha ja, så var det då Valborg igen! Ingen vidare hit, inget har förändrats sen ifjol. Fjortisarna raglar omkring i vanlig ordning och försöker flörta med tvättbjörnsögon med killar som har tittat för djupt i glaset (läs ölburken). Skitungar kastar smällare hejvilt omkring sig medan skräckslagna pensionärer muttrar sura ord.

Själv väntar jag på att Johan ska dyka upp. Han är i Mora idag och hjälper sin pappa att flytta. Annars intet nytt under solen.Nu ska jag ta mig en titt i engelskboken, sätta på mig en varm tröja och sedan krypa upp i soffan och blunda lite...

Friday, April 12, 2002

Hyperaktiv hund med stirrig blick?!

Hmm, vad har jag gjort utav denna dag egentligen? Sovit, tittat på TV, fixat med en framtida hemsida, postat brev, köpt bomull, pratat med syrran som har varit på audition idag...

*sucka* Jag har gjort allt annat än det jag måste... nämligen plugga. Jag har drivor med böcker och kompendier som ska läsas... flera rapporter som ska skrivas, tentor att förbereda mig inför, men vad gör väl jag? Jo, ingenting. Jag känner mig som en hyperaktiv hund som inte vet var den ska göra av sig och därför inte gör nåt annat än svassar runt med virrig blick... Hehe... det är inte lätt att vara student alla gånger.

Men nu har jag ju bara ett och ett halvt år kvar och sen blir det till att ge sig ut i verkligheten! *darrar av skräck* Argh!! Kommer jag verkligen att vara färdig lärare vid jul nästa år? Ofattbart, skulle jag vilja säga. Jag blir säkert en sån som kommer att studera hela livet för att verkligheten med dess jobb är för krävande...*s* Det vore för sorgligt.

Ja, som jag nämnde här ovan så har min lillasyster Marica varit på audition idag för ett dansjobb under sommaren. Hon får svar senare idag om hur det gick, och jag håller alla tummar och tår för att det gått bra.

En av mina storasystrar har ju fått barn nyligen och nu var det så att bebisen (ska heta Jesper) var så stor i magen att navelsträngen kom i kläm och han fick ingen näring så då hade han tagit av sina egna reserver, så nu får han dropp för att han var så uttorkad och så sondmatas han för att han spyr upp maten hela tiden. Men barnmorskan sa att detta var jättevanligt och inget att oroa sig för. *pustar ut* Tur det! Ska bli roligt att träffa det lilla knyttet. Nu ska jag ta mig i kragen och läsa ”Life in the Iron-Mills”....sedan ska jag ringa Marica och höra hur det gick!

Thursday, April 11, 2002

Nu har han kommit!

Min lilla systerson! Vilket betyder att jag, Marica och Pernilla har blivit mostrar och Jocke har blivit moster...nää, vad säger jag?? Hehe...morbror har han blivit såklart... ! :o) Himla roligt måste jag säga. Det har ju inte känts så verkligt förut när Jessica bara haft magen som bevis för att det verkligen finns ett litet knyte där inne. Litet och litet förresten. Han föddes kvart över tolv idag och vägde ca 4.3 kg och var hela 55 cm lång....så det var inte en liten bebis inte. ;o)

Sista helgen i april ska jag och Johan åka ner till Värmland och då ska jag hälsa på (Johan ska på ishockey). Det ska bli jättekul. *längtar*Vi har ganska få pojkar i vår släkt så denna lilla grabb är något utav ett mirakel. Undrar just vad de ska döpa honom till? De funderade ju ett tag på Lucas eller Felix, men de kan ju ändra sig. Vilket namn han än får så är jag jätteglad för Jessica och Håkans skull.

Nu till något helt annat... det är nån jävla idiot som springer i trappuppgången och plingar jättehårt och aggressivt på min ringklocka. När han tröttnade på det så bultade han istället. Så försvann han och det gick en timma och då var han tillbaka igen och körde samma visa. Han har gjort ett tredje försök, men inte fasiken släpper jag in en typ som plingar som besatt på ringklockan och bultar hårt på dörren. Den där jädrans typen har gett mig skakiga ben och hjärtsnörp fler än en gång idag. Hoppas Johan kommer hem snart... *Yyyl* Ensam är jag, ensam är jag.... blä, då vill man inte att nån idiot ska försöka ta sig in i lägenheten.

Nu ska jag försöka ta tag i min litteratur uppsats. Ska skriva om ”the connection between nature, religion and the human mind in William Wordsworth’s poems” Låter det kul? Nä, trodde inte det... Men det måste göras. Adios eller nåt....

Friday, April 05, 2002

Happy Birthday to me!

Jaha, så har man då fyllt 24...eller mer exakt; 24 år, 7 timmar och 14 minuter... hehe...Min kille hävdar att jag fyller 40 men det ryktet dementerar jag... ;o) Hur firade jag då denna bemärkelsedag? Tja, hade en tenta i engelsk översättning... stressade mig igenom den för att vi (jag och Johan) skulle gå på bio. Vi såg Ice Age... Mycket roligt film.. rekommenderas varmt... om man gillar tecknade/ datoranimerade filmer förstås! ;o)Sedan åt vi en god middag på ”Mäster Hans”. Hjortytterfile med skogssvampsås, rotsaksgratäng m.m.....smaskens. Men hur som helst, vi gick därifrån fyllda till bredden med mat för att därefter äta en bit princesstårta som jag fixade iordning i morse. hmm, egentligen ska man väl inte behöva göra sin egen tårta, men jag tycker det är kul så varför inte?Nu ska jag krypa isäng för jag har råkat på världens förkylning. Någon som vet en dunderkur för att bota detta elände?? Please, tell me... jojo, min syster har ju ett recept på älgört... man kokar te på älgört. Smakar F-N men det verkar hjälpa...olyckligtvis så har jag ingen älgört hemma... så om det finns några tips på huskurer???

Tuesday, March 12, 2002

Tenta och body-pump

Shalom Kära Dagbok!

Idag har jag faktiskt varit på body-pump... lyft skivstång i grupp alltså. Det är jättekul, men idag av någon anledning ville inte min kropp, eller ska jag säga huvud, vara med! Jag bidde både yr och illamående och det flimrade framför ögonen... nåja, jag har mina misstankar om varför det blev så...

På fredag har jag tenta i ”British Literature” från medeltid till nutid... Jihoo, vad jag kan mycket! Haha, vilket skämt jag är. Men än så länge har jag ju inte råkat ut för nån omtenta så jag får väl vara glad ändå om jag skulle misslyckas.

Nu ska jag hoppa i duschen. Hade tyvärr inte så mycket att säga om dagen... får göra bättre ifrån mig nästa gång. ;o)

Saturday, March 09, 2002

Stjärnögon

Blå ögon möter bruna. En brunbränd hand möter en behandskad. Toner av en wienervals vibrerar mot trumhinnorna och studsar ut i rummet. Deras hjärnor säger vals, två par ben säger något annat. De snubblar på varandra i den överfulla salen, faller in i ett gemensamt och befriande skratt och inser att dansträningen i skolan kanske hade ett syfte ändå. Han ler och visar upp en jämn tandrad.

Hans blå ögon söker hennes bruna och genom en tyst överenskommelse överger de wienervalsen och låter fötterna ta egna vägar. Han snurrar henne runt, runt bland alla finklädda dansande människor och stressade servitörer. De skrattar och ler, njuter av varandras sällskap och känslan av att inte behöva förställa sig. Att få vara den man är. Hon blundar. Hon känner. Hon tänker. Låt det inte vara en dröm…

Rummet var stort och väggarna var täckta av speglar runtom, vilket gjorde rummet större än det egentligen var. Hon såg sig själv virvla runt på dansgolvet med sin blonde kavaljer. Hon i gammelrosa balklänning, han i svart kostym. Människorna omkring dem log. En del hånfullt med missunnsamma blickar, andra mer vänligt, när de vilt dansade omkring med varandra. Det var som en katt- och råttalek. Hon lockade honom med sig över golvet, med löfte om kyssar i sin blick. Han följde efter, som en trogen hund, men blev gång på gång lurad.

Hon tog hans hand och drog honom med ut på terassen. De slog sig ner på den kalla stentrappan och pustade ut. Det var natt. Månen var nästan klar i sin förvandling mot en perfekt fullmåne. En backe ledde ner från trappan och slutade i en mörk skogstjärn. Stjärnorna lyste upp natthimlen. Hon såg att han tittade upp på dem länge och väl innan han helt plötsligt bröt tystnaden och sa mjukt: ”Vet du att din pappa är en tjuv?” Hennes blick mörknade och rösten blev vass när hon frågade vad han menade egentligen. Han kände henne knappt så hur skulle han kunna veta något om hennes pappa. Han lugnade ner henne med ett avväpnande leende. ”Jo, din pappa är en tjuv…för han stal två stjärnor från himlen och gjorde dem till dina ögon.” Han strök henne över kinden och nu var det hennes tur att le. Hennes hjärta dunkade och glädjen lyste ur hennes spirande stjärnögon, som återigen gav löften om kyssar. Med darrande, men ändock, beslutsam stämma, lät han henne veta att han skulle dö om han inte fick en kyss snart. Utan vidare ord slingrade hon armarna runt hans hals, log retsamt och lät sedan läpparna möta hans. Hon hade inte en tanke på att låta sin perfekte prins dö…

Hon vaknade av att solen sträckte sina varma strålar in i sovrummet och talade om att nu var det dags att vakna. Hon vände sig om på sida och log. Det var ingen dröm. Här låg han nu, bredvid henne i sängen, kavaljeren som fick hennes hjärta att brinna på studentbalen för drygt två år sedan. Hon betraktade honom där han på rygg, lätt snarkandes, låg och sov. Hans lockiga hår var lite för långt. Han hade mörka ringar under ögonen efter sena kvällars pluggande och solbrännan hade försvunnit med sommarens sista vindpust. Han var inte perfekt, men det var inte hon heller. Och trots alla meningsskiljaktigheter, dispyter och gräl de hade haft, fortsatte stjärnorna i hennes ögon, outtröttligt och klart, att glittra av kärlek för den man som fortfarande håller elden i hennes hjärta vid liv…

Wednesday, March 06, 2002

Med blöta strumpor och svordomar i örat

Ja, så var det dags igen. Det är dags för underliga dofter (läs odörer), troligtvis härstammandes från upptinat hundbajs. Det är dags igen för moddiga skor och genomsura byxben och svordomar som ljuder i örat. Det är dags för blöta strumpor och kalla tår, tid för det vita hullet att träda fram tillsammans med nästintill svarta hårstrån som inte sett dagens ljus på mer än ett halvår.

Det är återigen dags att skräckslaget kika genom fingrarna och se den glåmiga, torra huden reflekteras i spegelns och årstidens obarmhärtiga ljus. Det är människans möte med våren, eller om man hellre vill, den förfallna lekamens sammanträde med våren. Varje år måste vi genomlida denna prövning som våren innebär. Inte bara ska vi upptäcka alla skavanker och skröpligheter som samlats på lager under vinterhalvåret, vi måste dessutom genomlida detta slaskväder som våren innebär. Ett slaskväder som ger upphov till blöta strumpor och fördärvade skor och inte att förglömma, misshandlade stämband av svordomarna som följer.

Hur som helst, när man så travar hemåt och öppnar dörren till sitt hem, i sina fördärvade fotbeklädnader och blöta sockor, funderandes över hur man ska hinna med eller ha råd med besök hos både frisör och hudterapeut innan sommaren slår till, inser man med fasa att inte bara kroppen behöver fixas till. För i vårsolens ack så förrädiska glans ståtar fönsterrutorna med dimmiga blickar. Och man inser att det bara finns en sak att göra. Fram med putsmedel och fram med skrapa. Men framför allt, fram med städlusten, för den måste finnas där när våren väl gjort sitt intåg. Då ska man putsa och feja och helst också tvätta mattor och städa skåp. Allmänt känt går detta pyssel under benämningen ”den stora vårstädningen”.

Är man så till råga på allt olyckligt kär när denna paraderande årstid slår sina lovar kring folk som fä, ja, då känns det inget vidare när kärlekskranka individer jagar varandra med fåniga leenden och pussar i både tid och otid. Nej, det är då man förbannar våren och vårkänslorna som följer med den. Man undrar då i sitt stilla sinne varför åtskilliga associerar våren med liv och pånyttfödelse, när man själv bara vill sjunka genom jorden med sina bleka, håriga ben, glåmiga hy och hjärtesorg. Man undrar även hur i hela friden man ska komma in i den rätta vårstämningen när elaka vindilar blåser snålt i nacken eller när snön ligger i försåt i ett hörn i väntan på att solen ska visa minsta tecken på svaghet.

Men det är medan dessa tankar tänks som något oväntat sker, något oväntat som ändock sker varje år. Frejdigt fågelkvitter i buskar och träd hörs plötsligt vida omkring, solen värmer marken och skänker liv åt både tussilago och blåsippor. Våren och solen blir en spark i ändan på både natur och människa, och det där med pånyttfödelse låter inte längre lika löjeväckande. Den positiva sidan av våren har armbågat sig fram och man måste erkänna för sig självt att våren, ja, den är något alldeles särskilt.

Monday, June 11, 2001

Män i vita rockar har...

...borrar i händerna. De går under titeln TANDLÄKARE!!! Till denna profession måste jag vända mig med min onda visdomstand! Hemska tanke...jag som inte alls har mycket till övers för dessa människor!! *darrar av skräck*

Förkyld är jag också... vilken oerhört bra och perfekt början på ett sommarlov. Jag som bara är ledig i två veckor och sen så jobbar jag ända fram till den 19 augusti. Den 20:e börjar skolan och allvaret. *suckar* Kanke eventuellt maybe...flyttar vi till en annan lägenhet någon gång under sommaren. Vi är ganska så trötta på det här bostadsområdet och den här lägenheten. Trots att vi fick nytt kylskåp, ny spis, nya tapeter och nyrenoverat badrum under hösten.. men trivs man inte så gör man inte!! Vi vill ju ha balkong. Det känns onekligen instängt utan. Både jag och Johan har ju växt upp i hus med trädgård. Här i lägenheten känns det ibland som ett fängelse..och det är väl ingen passande känsla att ha inför sitt eget hem!? Nä, just det!

Nu ska jag ta krafttag och städa ute i förrådet...det behövs! Men frågan är om jag tar mig in?