Hoppas att du har the TIME OF YOUR LIFE ikväll på valborgsmässoafton! You deserve it! Själv sitter jag och lyssnar på System of a Downs skiva Hypnotize och trivs rätt bra för tillfället. Ska röja skrivbordet nu...
Väl mött
Storasystern
Sunday, April 30, 2006
"Han äter bara bröst!"
Hehe... om man känner sig nere nån dag eller bara på dåligt humör är det bara att låta tankarna trippa iväg till ens syskonbarn. Tänk vad mycket tok och roligheter små barn kan hitta på. Johanna och Carola (Jockes barn) har hittat på mycket hyss, men nu ska jag berätta om min systers barn istället.
Nu när Jessica och Håkan fick sitt tredje barn, Felix, så var det säkert många tankar som virvlade runt i Jespers (4 år) och Moas (2,5 år) huvuden. Bland annat det här med Felix födointag. Vad äter en bebis? Jo, bröstmjölk... men när Jesper såg lillen äta mat hade han visst utbrustit: "Han äter bröst! Han äter bara bröst!". Jag skrattade gott när jag fick höra detta. ;-) Sen hade visst Jesper också innan Felix fötts letat efter hålet där mjölken sades finnas, men inte hittat något. "Nä, inget hål!". Moa å sin sida har kommit in i en MIN-fas... allt är hennes. "Min mamma! Min pappa! Min bebis! MIN! MIN! MIN!" Hehe... ja, de är roliga de små yrvädren.
Ute låter det som ett tredje världskrig. Smällare och raketer om vartannat... stackars alla skotträdda hundar en kväll som denna. Det är förresten inte så lustigt att de smäller mitt i bland hyreshusen heller. Det kan ju faktiskt börja brinna... eller nåt...
Tack för mig
Lady Di
Nu när Jessica och Håkan fick sitt tredje barn, Felix, så var det säkert många tankar som virvlade runt i Jespers (4 år) och Moas (2,5 år) huvuden. Bland annat det här med Felix födointag. Vad äter en bebis? Jo, bröstmjölk... men när Jesper såg lillen äta mat hade han visst utbrustit: "Han äter bröst! Han äter bara bröst!". Jag skrattade gott när jag fick höra detta. ;-) Sen hade visst Jesper också innan Felix fötts letat efter hålet där mjölken sades finnas, men inte hittat något. "Nä, inget hål!". Moa å sin sida har kommit in i en MIN-fas... allt är hennes. "Min mamma! Min pappa! Min bebis! MIN! MIN! MIN!" Hehe... ja, de är roliga de små yrvädren.
Ute låter det som ett tredje världskrig. Smällare och raketer om vartannat... stackars alla skotträdda hundar en kväll som denna. Det är förresten inte så lustigt att de smäller mitt i bland hyreshusen heller. Det kan ju faktiskt börja brinna... eller nåt...
Tack för mig
Lady Di
Saturday, April 29, 2006
Dear Santa...
...I'm aware of the fact that it's a bit early to write to you, but I figured this will give you some more time to make my wish come true. Now get ready...
I'm sick and tired of all the bills that are overflowing my letterbox, and I'm fed up with heartache and sorrows. I feel like vomiting every time I have to grab the broom or scrub the floor. I don't want to do the dishes even though I have a dishwasher in my possession. I won't even bring up the laundry issue... I don't feel the urge to water my plants, in fact I think I will dispose of them as soon as possible. I'm dog-tired of cooking dinner and remebering (and forgetting) to bring a lunch box to work. Frankly speaking... I'm fucking fed up with being a grown-up. Santa, I would apperciate if I could be a child once more, just for a week or so... then I wouldn't have to bother about all these silly grown-up-things...
Anyway... now I'm going to shut this computer off and clean up my apartment... again...
I'm sick and tired of all the bills that are overflowing my letterbox, and I'm fed up with heartache and sorrows. I feel like vomiting every time I have to grab the broom or scrub the floor. I don't want to do the dishes even though I have a dishwasher in my possession. I won't even bring up the laundry issue... I don't feel the urge to water my plants, in fact I think I will dispose of them as soon as possible. I'm dog-tired of cooking dinner and remebering (and forgetting) to bring a lunch box to work. Frankly speaking... I'm fucking fed up with being a grown-up. Santa, I would apperciate if I could be a child once more, just for a week or so... then I wouldn't have to bother about all these silly grown-up-things...
Anyway... now I'm going to shut this computer off and clean up my apartment... again...
... I guess life goes on...
But I won't be your concubine - I'm a puppet not a whore.
I just need this stage to be seen.
Won't you be a friend of mine to remind me what is real?
Hold my heart and see that it bleeds.
I'm out of my mind..
(Blunt)
I just need this stage to be seen.
Won't you be a friend of mine to remind me what is real?
Hold my heart and see that it bleeds.
I'm out of my mind..
(Blunt)
Tuesday, April 25, 2006
Let's face it...
...I'm a shopoholic!
Har flera gånger sagt till mig själv att jag måste sluta handla kläder via konto... men det har blivit som en drog. Vill ha! Vill ha! Vill ha! Mässar en röst med ett hänfört darr på stämman i mitt huvud. Nu... ja alldeles nyss insåg jag att jag måste införskaffa nya träningskläder och ett par aerobicsskor och vips(!) så var beställningen skriven och godkänd. Fick 50% på skorna så de kostar "bara" 250 kr. Alltid något. Så på torsdag ska jag skutta iväg till Friskis & Svettis och köpa ett månadskort. Här ska flåsas, svettas och brännas fett... HJÄLP! *fnittrar hysteriskt*
Väl mött
Friskusen alias the Shopoholic
Har flera gånger sagt till mig själv att jag måste sluta handla kläder via konto... men det har blivit som en drog. Vill ha! Vill ha! Vill ha! Mässar en röst med ett hänfört darr på stämman i mitt huvud. Nu... ja alldeles nyss insåg jag att jag måste införskaffa nya träningskläder och ett par aerobicsskor och vips(!) så var beställningen skriven och godkänd. Fick 50% på skorna så de kostar "bara" 250 kr. Alltid något. Så på torsdag ska jag skutta iväg till Friskis & Svettis och köpa ett månadskort. Här ska flåsas, svettas och brännas fett... HJÄLP! *fnittrar hysteriskt*
Väl mött
Friskusen alias the Shopoholic
Tandagnisslan, svordomar och tårar av ilska
Åh, så trött just nu. Har haft lektion med en klass som inte alltid är guds bästa barn. Det blev en lektion full av argumenationer, skäll, svordomar, arga blickar. De fick så att säga sina fiskar varma, men man känner sig så himla kass som lärare efter en sådan lektion. Vilken pedagog man är... har ingen hand med dem alls. De måste tycka att jag är värdelös som lärare som inte lyckas skapa ordning. Jag kanske ska satsa på ett annat yrke. Florist? Där har man inte så mycket med människor att göra i alla fall.
Efter lektionen gick jag ner till kollegerna och såg väl helt slut ut för de frågade vad som hade hänt. Jag berättade i korta drag och en kollega skulle väl på skämt säga att jag hanterade på dem på fel sätt och att jag saknade röstresurser och så ville han veta exakt HUR jag sa åt dem. Men då brast det... jag blev arg, ledsen och började... ja, gråta. Gick ut därifrån med kollegerna i hälarna. Inne i lärarrummet kramade de om mig och sa några ord till tröst. Samtidigt såg jag hur rummet sakta började fyllas med flera av de elever jag alldeles nyss hade haft kontroverser med. Storögda stod de där, tysta och kanske lite skamsna. F-N vill inte gråta inför eleverna... man känner sig på något vis i underläge, både där och då och nästa gång man ser dem. Men det kanske är fånigt att tänka så... Psykiskt utmattande är det i vilket fall som helst. Vill ha sommarlov. NU!
Nu väntar bara konferensen och sen får jag lunka hemåt i mitt miserabla tillstånd. Hade tänkt städa på kvällen när jag kommit hem, men jag struntar nog i det...
Efter lektionen gick jag ner till kollegerna och såg väl helt slut ut för de frågade vad som hade hänt. Jag berättade i korta drag och en kollega skulle väl på skämt säga att jag hanterade på dem på fel sätt och att jag saknade röstresurser och så ville han veta exakt HUR jag sa åt dem. Men då brast det... jag blev arg, ledsen och började... ja, gråta. Gick ut därifrån med kollegerna i hälarna. Inne i lärarrummet kramade de om mig och sa några ord till tröst. Samtidigt såg jag hur rummet sakta började fyllas med flera av de elever jag alldeles nyss hade haft kontroverser med. Storögda stod de där, tysta och kanske lite skamsna. F-N vill inte gråta inför eleverna... man känner sig på något vis i underläge, både där och då och nästa gång man ser dem. Men det kanske är fånigt att tänka så... Psykiskt utmattande är det i vilket fall som helst. Vill ha sommarlov. NU!
Nu väntar bara konferensen och sen får jag lunka hemåt i mitt miserabla tillstånd. Hade tänkt städa på kvällen när jag kommit hem, men jag struntar nog i det...
HUNGRIG! HUNGRY! HAMBRIENTO!
eller helt enkelt голодный och πεινασμένος... jag svälter ihjäl snart om jag inte får äta. Det är en kvart kvar tills jag ska vakta i matsalen och sen dröjer det ytterligare tio minuter innan jag själv får ta mig mat.
Annars går det bra med mitt nya liv. Har gått ner nästan fem kilo på fyra veckor (fyra veckor utan godis och ostbågar) utan att anstränga mig alltför mycket. På torsdag kommer den efterlängtade lönen och med den en möjlighet att införskaffa ett månadskort på Friskis & Svettis. Ser fram emot att få gå på gymet och testa deras EFX-maskin. Där kan man stå hur länge som helst och svettas floder.
Igår började jag jobba igen efter lovet, kändes väl inte alltför inspirerande. Hade inte sagt nej till ett längre lov, men tack och lov är det bara 30 skoldagar kvar och sen är det sommarlov! *Extremely big smile on my face*
Annars går det bra med mitt nya liv. Har gått ner nästan fem kilo på fyra veckor (fyra veckor utan godis och ostbågar) utan att anstränga mig alltför mycket. På torsdag kommer den efterlängtade lönen och med den en möjlighet att införskaffa ett månadskort på Friskis & Svettis. Ser fram emot att få gå på gymet och testa deras EFX-maskin. Där kan man stå hur länge som helst och svettas floder.
Igår började jag jobba igen efter lovet, kändes väl inte alltför inspirerande. Hade inte sagt nej till ett längre lov, men tack och lov är det bara 30 skoldagar kvar och sen är det sommarlov! *Extremely big smile on my face*
Monday, April 17, 2006
Projekt: Mitt nya LIV (försök femtioelva)
Denna blogg författades igår, påskdagens morgon.
Jag skrev aldrig något kontrakt med djävulen, ty den dagen jag kände mig frestad satt han i möte med Göran Persson under flera timmar och jag kunde inte ge mig till tåls. Jag ville ju sätta igång så snart som möjligt, hade inte lust att sitta i väntrummet något mer, hur varmt och skönt det än var där.
Imorgon är det tre veckor sen projektet realiserades, jag förkastade onyttigheter och välkomnade promenader (fast inte så många), frukt (bananer! URK! I blame VV) och regelbundna måltider (precis som ett spädbarn).
Nu är det söndag och jag funderar på att gå upp och äta min dagliga dos havregrynsgröt (fiberberikad!) eller om jag ska läsa ett litet slag. För tillfället läser jag ”Å andra sidan” av Marian Keyes. Har inte hunnit så långt än, men den verkar lovande. Läste klart Peter Sheridans ”Big fat love” häromdagen, så nu tror jag att min lillasyster har slagit lovarna kring den. Lillasyster förresten… hon är inte så liten längre, fyller ju 22 i år! Johan, mitt ex, sa för någon dag sedan i telefon att han fortfarande föreställer sig Marica som den hon var då jag och han träffades. Det var 1997 och Marica var då en blyg, men nyfiken tolvåring (på väg mot 13). Han kan se henne framför sig, plirandes under lugg på honom, storasysterns nye pojkvän.
Oh well… de tiderna är längesedan flydda. Bittersweet memories!
Hur har det då gått med att hålla sig från påskgodis detta år. Jag måste säga att det här är den allra första påsken som jag inte ätit något godis alls, helt otroligt, kände mig inte alltför sugen heller. Den feta påskmaten då? Ja, jag lagade i ordning laxfiléer i ugn med lite Gorgonzola. Med det åt jag potatis och sallad. Drack vin till dock… Inte en enda förrädiskt läcker prinskorv slank in mellan mina läppar trots att det var jag som stekte dem. Prinskorv är min stora last under jul och påsk… kan äta hur många som helst, but NO, not this year. Now I’m strong.
Motionen har jag väl inte ägnat allt för mycket tid åt. Jag borde verkligen ta en promenad, men det är såååå blött och lerigt ute. Vill helst ligga på soffan och blänga på en film eller två. Jag får nog be syrran tvinga ut mig.
BTW så fyllde jag ju år för ett tag sedan och nu när jag kom hem till ack Värmeland du sköna fick jag mig några presenter till livs.
Av mamma och pappa: Två par jeans (mycket bekväma och snygga), två toppar (snygga, men måste gå ner nåt kilo till. *Mummel*), en linneduk och ett halsband och armband (Bismarck)
Av Jessica, Håkan, Jesper, Moa och Felix: En väska till min bärbara dator (Very nice, nu slipper jag kånka på datorn i en vanlig ryggsäck).
Av Pernilla: En prydnadsfigur i form av tre sköldpaddor som balanserar ovanpå varandra. Den ena håller för munnen, den andra öronen och den tredje ögonen. Ja, tänk på aporna så fattar ni.
Nä, nu ger jag mig för ett tag. Skriver väl lite mer sen…kanske…eller inte... nu ska jag skona ryggen och lägga mig ner under täcket igen och läsa.
Hej så länge
Jag skrev aldrig något kontrakt med djävulen, ty den dagen jag kände mig frestad satt han i möte med Göran Persson under flera timmar och jag kunde inte ge mig till tåls. Jag ville ju sätta igång så snart som möjligt, hade inte lust att sitta i väntrummet något mer, hur varmt och skönt det än var där.
Imorgon är det tre veckor sen projektet realiserades, jag förkastade onyttigheter och välkomnade promenader (fast inte så många), frukt (bananer! URK! I blame VV) och regelbundna måltider (precis som ett spädbarn).
Nu är det söndag och jag funderar på att gå upp och äta min dagliga dos havregrynsgröt (fiberberikad!) eller om jag ska läsa ett litet slag. För tillfället läser jag ”Å andra sidan” av Marian Keyes. Har inte hunnit så långt än, men den verkar lovande. Läste klart Peter Sheridans ”Big fat love” häromdagen, så nu tror jag att min lillasyster har slagit lovarna kring den. Lillasyster förresten… hon är inte så liten längre, fyller ju 22 i år! Johan, mitt ex, sa för någon dag sedan i telefon att han fortfarande föreställer sig Marica som den hon var då jag och han träffades. Det var 1997 och Marica var då en blyg, men nyfiken tolvåring (på väg mot 13). Han kan se henne framför sig, plirandes under lugg på honom, storasysterns nye pojkvän.
Oh well… de tiderna är längesedan flydda. Bittersweet memories!
Hur har det då gått med att hålla sig från påskgodis detta år. Jag måste säga att det här är den allra första påsken som jag inte ätit något godis alls, helt otroligt, kände mig inte alltför sugen heller. Den feta påskmaten då? Ja, jag lagade i ordning laxfiléer i ugn med lite Gorgonzola. Med det åt jag potatis och sallad. Drack vin till dock… Inte en enda förrädiskt läcker prinskorv slank in mellan mina läppar trots att det var jag som stekte dem. Prinskorv är min stora last under jul och påsk… kan äta hur många som helst, but NO, not this year. Now I’m strong.
Motionen har jag väl inte ägnat allt för mycket tid åt. Jag borde verkligen ta en promenad, men det är såååå blött och lerigt ute. Vill helst ligga på soffan och blänga på en film eller två. Jag får nog be syrran tvinga ut mig.
BTW så fyllde jag ju år för ett tag sedan och nu när jag kom hem till ack Värmeland du sköna fick jag mig några presenter till livs.
Av mamma och pappa: Två par jeans (mycket bekväma och snygga), två toppar (snygga, men måste gå ner nåt kilo till. *Mummel*), en linneduk och ett halsband och armband (Bismarck)
Av Jessica, Håkan, Jesper, Moa och Felix: En väska till min bärbara dator (Very nice, nu slipper jag kånka på datorn i en vanlig ryggsäck).
Av Pernilla: En prydnadsfigur i form av tre sköldpaddor som balanserar ovanpå varandra. Den ena håller för munnen, den andra öronen och den tredje ögonen. Ja, tänk på aporna så fattar ni.
Nä, nu ger jag mig för ett tag. Skriver väl lite mer sen…kanske…eller inte... nu ska jag skona ryggen och lägga mig ner under täcket igen och läsa.
Hej så länge
Monday, April 10, 2006
FAKTUM ÄR....
Har under de senaste dagarna kommit fram till några ytterst viktiga faktum som bör tas under beaktande.
- Faktum är att jag är less på egocentriska killar som utnyttjar och sårar. Just nu ligger dessa högt upp på min "det-här-gillar-inte-jag-lista"... Jag vet var ni bor! *diaboliskt skratt*
- Faktum är att gentlemännen inte är döda och att man som kvinna inte alltid ska bedöma hunden efter håren. Häromdagen när jag, trött efter jobbet, traskade hem med tunga kassar och en annalkande huvuvärk på gång fick jag syn på en kille som kom ut ur en skabbig gammal bil framför min port. Han kan ha varit mellan 18-20 år och såg ut som om han var plockad direkt från ett gäng på de amerikanska gatorna. Hela hans yttre skvallrade om attityd, uppkäftighet, farlighet. Snyggt klädd... mycket blingbling. Jag saktar ner stegen litegrann, önskar att han försvinner in i porten innan jag kommer dit. Men hur sakta jag än nu gick så stod han kvar vid porten, höll upp dörren och väntade in mig. Han höll upp dörren och lät mig gå in före! Fatta! Hur ofta händer det? I bästa fall går man in själv först och håller upp dörren lite sådär nonchalant. Jag blev så glad utav den här lilla händelsen. Så du kille där ute, bli mer chevaleresk, ta fram ridderligheten, det kan hända att du gör någon glad. Kanske fångar du ett hjärta på vägen. Du tjej där ute, var inte så snabb att döma en kille efter utseendet. Insidan och ett romantiskt uppvaktande betyder mer.
- Faktum är att syskonen Wall rules! Mina systrar och min broder, låt ingen sätta sig på er! Ta ingen skit, som Grynet brukar säga. Ni är finast i världen bara så att ni vet det. Ni förtjänar allt det bästa. Mamma och pappa Wall rules as well! Ni är bäst, tänk att ni står ut med era barns alla konstigheter och nycker. Men vi är tacksamma och glada. Tacksamma för att ni finns. Ska bli skönt att komma hem över påsk.
- Faktum är att familjen Wall borde starta en egen skola. Japp...så är det, det har jag och Marica kommit underfund med. Så här skulle tjänstefördelningen se ut:
Mamma --- rektor + syslöjdslärare
Pappa --- Ma/NO-lärare + uppfinnarlärare (nytt ämne som bara finns på vår skola)
Jocke --- Träslöjdslärare + tekniklärare + dataansvarig
Pernilla --- SO-lärare
Jessica --- Hemkunskapslärare
Diana (jag) --- Svensk- och engelsklärare + bildlärare
Marica --- SO-lärare + danslärare
Sen skulle vi få hyra in morbror Valle som musiklärare. Vem som ska ta de moderna språken har vi ännu inte klurat ut. Tips någon?
Tack för mig
Värmländskan
Monday, April 03, 2006
Min arma lekaaaamen...
Steg upp i morse med ett smärtfyllt stön. Linkade långsamt med små korta steg till toaletten. (föreställ er en stel gammal tant). Böjde mig långsaaaamt ner mot golvet för att ta upp byxorna som låg slängda där sen igår. Varje liten muskel protesterade genom att skicka signaler till min hjärna att det gjorde helvetiskt ont. Vilken tur att det bara är benen, tänkte jag tacksamt. Men tji fick jag... timmarna gick medan smärtan kom med horn i pannan... i allt fler ställen, magen, armarna, bröstmusklerna und so weither. Allt smärtade vid minsta rörelse.
Så bestämde jag mig för att städa mitt skrivbord... ack vilket misstag. Ett ynka litet A4 med sadistisk läggning bestämde sig för att jävlas med mig... och seglade med ett lättjefullt svischande ner på golvet, UNDER min kollegas arbetsbord. What to do? Tja, det var bara att långsamt, låååångsaaamt sega sig ner på golvet medan man höll koll på att ingen kom in i rummet. Sedan oja sig lite och aja sig lite... och så ner på alla fyra medan musklerna dansade smärtdans i hela kroppen. Stackars mig! Jag kröp så sen under bordet under stånk och stön och fick tag i det föraktade pappret. HAHA! Men lyckan var, tyvärr, kortvarig... jag var tvungen upp igen... långsamt, låååångsaaamt sega sig upp i stående ställning medan jag tyckte otroligt synd om mig själv. Fick även några undrande blickar från eleverna när jag långsamt styltade uppför trappan (som om jag... ja... helt enkelt...skitit på mig) till min sal som naturligtvis ligger allra högst upp i byggnaden.
Vad har jag då gjort för att förtjäna detta lidande? Ja, låt säga så här. Om du av någon anledning valt att leva som en soffpotatis under helt år, med bara onyttigheter och ingen motion WHAT SO EVER så får du F-N också acceptera lite träningsvärk efter en timmes Friskis & Svettis! Så det så!
Tack för mig
Lady Di
Så bestämde jag mig för att städa mitt skrivbord... ack vilket misstag. Ett ynka litet A4 med sadistisk läggning bestämde sig för att jävlas med mig... och seglade med ett lättjefullt svischande ner på golvet, UNDER min kollegas arbetsbord. What to do? Tja, det var bara att långsamt, låååångsaaamt sega sig ner på golvet medan man höll koll på att ingen kom in i rummet. Sedan oja sig lite och aja sig lite... och så ner på alla fyra medan musklerna dansade smärtdans i hela kroppen. Stackars mig! Jag kröp så sen under bordet under stånk och stön och fick tag i det föraktade pappret. HAHA! Men lyckan var, tyvärr, kortvarig... jag var tvungen upp igen... långsamt, låååångsaaamt sega sig upp i stående ställning medan jag tyckte otroligt synd om mig själv. Fick även några undrande blickar från eleverna när jag långsamt styltade uppför trappan (som om jag... ja... helt enkelt...skitit på mig) till min sal som naturligtvis ligger allra högst upp i byggnaden.
Vad har jag då gjort för att förtjäna detta lidande? Ja, låt säga så här. Om du av någon anledning valt att leva som en soffpotatis under helt år, med bara onyttigheter och ingen motion WHAT SO EVER så får du F-N också acceptera lite träningsvärk efter en timmes Friskis & Svettis! Så det så!
Tack för mig
Lady Di
Sunday, April 02, 2006
Bloody f****ing Sunday!!
Vaknar klockan 03.17. Kissnödig, ont i ryggen, pigg. Vad göra? Patetiskt stretchande lunka iväg till "vattenklosetten" och tillbringa en kort stund där. Kollar mig i spegeln, påsar under ögonen, en skinande blank näsa som ser överdimensionerad ut. Johoo... vilket bra humör man blir på. Fan ta alla T-zoner. Vad ska de vara bra för? Ska gå med i FMJTZ - Föreningen mot jävliga T-zoner.
Hasar tillbaka till sängen och bestämmer mig för att läsa boken som jag lånade av Anna-Karin i fredags, PS, I Love You av Cecilia Ahern. Helt klart läsvärd. Man skrattar och gråter om vartannat. Trots att den är på engelska och jag lånade den i fredags kväll har jag redan hunnit till s. 149. Så det säger väl en hel del! It's very good! Läser fram till klockan fem, sen slocknar jag.
Vaknar halv sju, fortfarande med ryggvärk. Kommer på att jag ska tvätta klockan sju så det är bara att klä i sig rollen som tvättgumma, ta stadigt tag om tvättpåsarna och tassa ner i källaren. Väl där nere ser jag till min förskräckelse att dörren är låst med en så kallad tvättbricka med lägenhetsnummer på, 12-1-2. Antagligen en hyresgäst som fått i uppdrag att vakta denna förblånade dörr på kvällnar och morgnar. Men inte fan dök personen i lägenhet 2 upp och låste upp dörren inte. Har varit ner flera gånger och kollat. Dörren är lik förbannat låst... Så här är jag nu med ett berg av tvätt, känner mig irriterad som få, förbannad, ilsk, elak och gnällig. Ont i huvudet har jag också. Överväger allvarligt att skriva en sur-tant-lapp och sätta upp där nere. Jag ska fasiken skaffa egen tvättmaskin så fort jag får råd. Kopparstaden suger...
Saturday, April 01, 2006
Förvånansvärt civiliserad
Efter sex dagar med normalt födointag är jag anmärkningsvärt lugn och tillfreds. Har ätit regelbundet och relativt nyttigt. Undvikit onyttigheter (som är min stora last). Det frestades med tårta på jobbet i fredags, men karaktären hade bestämt sig för att lägga armarna i kors och faktiskt visa vem som bestämmer. Jag åt inte en endaste liten bit. Kände mig inte ens sugen. WOHOOO!! Gissa vem som kände sig en aningens stolt!
Men så kom ju fredagskvällen på besök och bankade på dörren med en flaska rött... :o) och eftersom jag hade varit så ståndaktig tidigare i veckan så tyckte jag att jag gott kunde unna mig lite trevligheter. Jag och Anna-Karin hade bestämt att vi skulle se på film (Bewitched med Nicole Kidman) och dricka lite vin (lite... blev en hel flaska för egen del, gott var det). Men så var det ju det där med snacks... det blev lite nachos, lite cashewnötter, morotsstavar, gurkstavar och dipp. Det var gott och jag tänker inte ha dåligt samvete... Dessutom fick jag ju en aningens rund-under-fötterna-promenad hem i snöyran. Motion, jag säger bara det...
Väl mött
Men så kom ju fredagskvällen på besök och bankade på dörren med en flaska rött... :o) och eftersom jag hade varit så ståndaktig tidigare i veckan så tyckte jag att jag gott kunde unna mig lite trevligheter. Jag och Anna-Karin hade bestämt att vi skulle se på film (Bewitched med Nicole Kidman) och dricka lite vin (lite... blev en hel flaska för egen del, gott var det). Men så var det ju det där med snacks... det blev lite nachos, lite cashewnötter, morotsstavar, gurkstavar och dipp. Det var gott och jag tänker inte ha dåligt samvete... Dessutom fick jag ju en aningens rund-under-fötterna-promenad hem i snöyran. Motion, jag säger bara det...
Väl mött
Subscribe to:
Posts (Atom)
Posts
