Svårt att gå upp idag... hade gärna legat kvar en timma eller två. Men det gick inte eftersom föreläsningen började 09.00 vid gamla regementet. Så det var bara att kliva upp, tvinga i sig en tallrik Start med fil och sedan sätta sig på cykeln.
Idag hade jag tänkt åka till Nautilus gym efter skolan, tänkte att jag skulle ge det hela en chans. Så jag packade väskan, med allsköns attiraljer; träningsbyxor, linne, en huvjacka, strumpor, trosor, gympaskor, hänglås, schampo, balsam, tvål, necessär (proppfull), 3 handdukar (två stora, en liten), bikini (eftersom jag hade tänkt simma efteråt), foto (till medlemskortet) etc etc etc etc...... i all oändlighet.
Men... allting går inte alltid som man tänkt sig. Först kom Tant Röd på besök, så det var bara att lägga tillbaka bikinin i byrålådan och en handduk i skåpet. Nåväl, jag kan ju träna i alla fall, tänkte jag. Så jag cyklar till skolan med min jätteväska och tror att jag ska vara duktig och träna lite. Gissa vad jag kommer på efter en timma i skolan? Jo, jag har glömt plånboken hemma... HEMMA utav alla ställen. Jag har alltid med mig plånboken, men just idag blev den hemmavid. *Suck* Detta innebar förstås att jag fick cykla hem igen med min ”lilla*” väska utan att ha tränat... eller simmat. Typiskt... Vi får se om jag ids masa mig upp dit imorgon. Det är ju alla uppförsbackar dit som är jobbiga. Hem går sååå bra... det är bara att rulla, rulla, rulla... så är man hemma på tio minuter.
Men jag har gjort annat roligt idag. Jag och A-K var till Shop of Beauty - City Spa och bokade tid för ögonfransfärgning + plockning av ögonbryn. Ska bli kul... ska dit på torsdag kl. 13.15. Hoppas att det blir bra för jag använder helst inte mascara, tycker att det är så drygt att få bort på kvällen.
Sen tog jag och Johan en cykeltur ner på stan där vi hyrde en film, ”Bad Company”, så den ska vi se på ikväll. Dessutom besökte vi djuraffären och köpte två guldfiskar och en pansarmal schwartzi till mitt akvarium som jag ställde iordning förra veckan.Pengarna rinner genom fingrarna på mig just nu...
Jag och A- K och Lotta har även beställt varor hos Lush. De har väldigt mycket roliga produkter. Jag beställde för nästan 300 kronor. Får nog paketet i slutet av veckan.
Imorgon fyller Carola 7 år, så då ska jag ringa och gratta och fråga om paketet kommit fram.
Monday, February 10, 2003
Saturday, February 08, 2003
Lycka? En färskvara?
Gårdagen var ett enda stort inferno av huvudvärk. Från det att jag vaknade till läggdags bultade och värkte mitt arma huvud. Värktabletterna kunde lika gärna ha varit sockerpiller.
Funderade ett tag på att ställa in tiden på Nautilus, men det bidde inte så. Jag gick ändå. Det blev inte som jag hade förväntat mig. Jag önskade att de skulle ha åtminstone EN EFX-maskin, men det hade dem inte. Jag fick ett träningsschema och det gick vi igenom tillsammans på varje maskin. Kändes tråkigt. Varför vet jag inte... Det var liksom inte jobbigt... det var bara... plus minus noll... kändes det som i alla fall då. Idag har jag ju lite träningsvärk så någonting måste det ju ha tagit. Vi får se hur jag gör. Jag ska nog boka en provtid hos Friskis och Svettis också. Kanske de har EFX. *Hoppas*
Som sagt... huvudvärken styrde över min gårdag. Men Johan tvingade mig i säng, släckte lampan och stängde om mig.... och där somnade jag och sov säkert en två timmar. Skönt att sova lite så att man inte märker av huvudvärken på samma vis. Har man tur är den också borta när den vaknar, men den turen hade inte jag.
Idag har jag jobbat, lagat frukostar, bytt blöjor, smörjt in hälar, kammat hår, lagat lunchar, gett medicin... och faktiskt gick det ganska bra, om man bortser från att jag inte hann med min egen lunch. Det gjorde inte så mycket då jag slutade lite tidigare.
Johan jobbar sin fjärde och sista natt i natt. Det är så himla tråkigt när han far hemifrån kvart över åtta på kvällen. Tur att det är sista natten på ett tag nu.
Igår kväll började jag läsa ”Lycka! - En handbok i konsten att leva” av Dalai Lama och Howard C. Cutler. Fascinerande bok, den säger många vettiga saker. Saker som man på något vis redan vet, men som man måste bli påmind om. Enligt Dalai Lama måste ”vi lära oss hur negativa känslor och handlingar är skadliga för oss och positiva känslor hjälper oss” (s. 45). I boken kan man också läsa följande:
Det han säger låter så enkelt, men är det inte. Jag tror att det är en färskvara, något man måste arbeta med så länge man finns och andas på denna jord. Det står mycket klokt i boken och jag kommer troligtvis att återvända till den då och då....
Funderade ett tag på att ställa in tiden på Nautilus, men det bidde inte så. Jag gick ändå. Det blev inte som jag hade förväntat mig. Jag önskade att de skulle ha åtminstone EN EFX-maskin, men det hade dem inte. Jag fick ett träningsschema och det gick vi igenom tillsammans på varje maskin. Kändes tråkigt. Varför vet jag inte... Det var liksom inte jobbigt... det var bara... plus minus noll... kändes det som i alla fall då. Idag har jag ju lite träningsvärk så någonting måste det ju ha tagit. Vi får se hur jag gör. Jag ska nog boka en provtid hos Friskis och Svettis också. Kanske de har EFX. *Hoppas*
Som sagt... huvudvärken styrde över min gårdag. Men Johan tvingade mig i säng, släckte lampan och stängde om mig.... och där somnade jag och sov säkert en två timmar. Skönt att sova lite så att man inte märker av huvudvärken på samma vis. Har man tur är den också borta när den vaknar, men den turen hade inte jag.
Idag har jag jobbat, lagat frukostar, bytt blöjor, smörjt in hälar, kammat hår, lagat lunchar, gett medicin... och faktiskt gick det ganska bra, om man bortser från att jag inte hann med min egen lunch. Det gjorde inte så mycket då jag slutade lite tidigare.
Johan jobbar sin fjärde och sista natt i natt. Det är så himla tråkigt när han far hemifrån kvart över åtta på kvällen. Tur att det är sista natten på ett tag nu.
Igår kväll började jag läsa ”Lycka! - En handbok i konsten att leva” av Dalai Lama och Howard C. Cutler. Fascinerande bok, den säger många vettiga saker. Saker som man på något vis redan vet, men som man måste bli påmind om. Enligt Dalai Lama måste ”vi lära oss hur negativa känslor och handlingar är skadliga för oss och positiva känslor hjälper oss” (s. 45). I boken kan man också läsa följande:
”Varje dag så snart du har stigit upp kan du utveckla en uppriktig positiv
motivation och tänka: ’Jag ska använda den här dagen mer positivt. Jag ska inte
slösa bort just den här dagen.’ Och sedan på kvällen innan du går och lägger dig
ska du gå igenom vad du har gjort och fråga dig: ’Använde jag den här dagen som
jag hade planerat?’ Om det var så kan du vara glad. Om det inte gick kan du
ångra vad du gjorde och kritisera din dag. Med sådana metoder kan du gradvis
stärka de positiva sidorna av sinnet”. (s. 49)
Det han säger låter så enkelt, men är det inte. Jag tror att det är en färskvara, något man måste arbeta med så länge man finns och andas på denna jord. Det står mycket klokt i boken och jag kommer troligtvis att återvända till den då och då....
Thursday, February 06, 2003
En åttioårig 24-åring?
Vaknade med huvudvärk. Har inte alls sovit gott... känner att jag bitit ihop under natten. Stel i nacke och axlar. F-n att man ska känna sig så här när man är 24 år! Som en gammal kärring. Fattas väl bara att jag bryter lårbenet på väg till skolan.
Men imorgon blir det andra bullar av. Jag har bokat tid på Nautilus gym uppe på Lugnet klockan 13.00 imorgon. Där ska jag träffa en instruktör (Mika) som ska gå igenom alla maskiner med mig. Det kommer att ta en timme ungefär och så ska vi lägga upp ett personligt träningsschema. Hoppas att det blir bra och att jag inte tappar sugen. Jag är ju inte känd för att vara ett träningsfreak direkt och inte heller för att ha tålamod.
Vad har annars hänt dag? Jo, jag, Anna-Karin och Lotta har redovisat vår gruppuppgift idag med hjälp av en powerpointpresentation som jag gjort. Alla blev sååå imponerande, så det kändes bra. ;o)
Men imorgon blir det andra bullar av. Jag har bokat tid på Nautilus gym uppe på Lugnet klockan 13.00 imorgon. Där ska jag träffa en instruktör (Mika) som ska gå igenom alla maskiner med mig. Det kommer att ta en timme ungefär och så ska vi lägga upp ett personligt träningsschema. Hoppas att det blir bra och att jag inte tappar sugen. Jag är ju inte känd för att vara ett träningsfreak direkt och inte heller för att ha tålamod.
Vad har annars hänt dag? Jo, jag, Anna-Karin och Lotta har redovisat vår gruppuppgift idag med hjälp av en powerpointpresentation som jag gjort. Alla blev sååå imponerande, så det kändes bra. ;o)
Wednesday, February 05, 2003
En varg i fårapäls
För varje dag som går lägger man upp nya planer, nya visioner och orealistiska förhoppningar. Hur många besannas?
Ibland känner jag mig som en stor BLUFF. En stor bluff på alla plan. Vem ÄR jag egentligen? Hänger i ett tomrum där jag ikläder mig olika roller som jag tror är mina, men i själva verket visar sig vara någon annans. När ska jag hitta MIN roll som passar mig som handen i handsken? Idag, imorgon eller om tio år...? Kommer jag någonsin få klarhet i vem JAG egentligen är? Just nu är jag en stor bluff. Men ingen annan förstår det. Jo, möjligtvis Anna-Karin, hon vet vad jag menar.
Folk omkring en ser en person i mig som jag inte ser. De ser mina ageranden, hör mina yttranden och berömmer mina betyg. Men jag är INTE den personen... Bara för att jag agerar på ett visst sätt betyder inte att jag är säker på mig själv. Bara för att jag kläcker ur mig smarta sanningar och påståenden betyder inte att jag vet exakt vad jag talar om. Bara för att högskolebetyget visar VG betyder inte att jag kan och vet ALLT!
Kanske det är därför som jag känner mig som en bluff... av den anledningen att andra människor har förväntningar på och tilltro till mig. På grund av dessa förväntningar känner jag mig som en varg iklädd en fårapäls. Lurar jag min omgivning, eller är jag den person de ser i mig?
Ibland känner jag mig som en stor BLUFF. En stor bluff på alla plan. Vem ÄR jag egentligen? Hänger i ett tomrum där jag ikläder mig olika roller som jag tror är mina, men i själva verket visar sig vara någon annans. När ska jag hitta MIN roll som passar mig som handen i handsken? Idag, imorgon eller om tio år...? Kommer jag någonsin få klarhet i vem JAG egentligen är? Just nu är jag en stor bluff. Men ingen annan förstår det. Jo, möjligtvis Anna-Karin, hon vet vad jag menar.
Folk omkring en ser en person i mig som jag inte ser. De ser mina ageranden, hör mina yttranden och berömmer mina betyg. Men jag är INTE den personen... Bara för att jag agerar på ett visst sätt betyder inte att jag är säker på mig själv. Bara för att jag kläcker ur mig smarta sanningar och påståenden betyder inte att jag vet exakt vad jag talar om. Bara för att högskolebetyget visar VG betyder inte att jag kan och vet ALLT!
Kanske det är därför som jag känner mig som en bluff... av den anledningen att andra människor har förväntningar på och tilltro till mig. På grund av dessa förväntningar känner jag mig som en varg iklädd en fårapäls. Lurar jag min omgivning, eller är jag den person de ser i mig?
Monday, February 03, 2003
I ett skitigt stinkande hål
Så trött... så less... så orkeslös... ingenting känns vidare just nu. Skolan och jobbet har totalt sugit musten ur mig och kastat ner mig i ett skitigt, stinkande hål och hur jag än försöker, kommer jag inte upp. Just nu kan det lika gärna kvitta.
Låt mig bara sova och jag lovar att jag kommer tillbaka... redo att lyssna... redo att ta in... redo att reflektera... ja, till och med redo att vara intresserad.
Jag har alltför länge brytt mig om andra och deras väl och ve. Det är dags att jag börjar tänka lite på mig själv och passa på att slänga samvetet åt skogen. I alla fall för ett tag... samvete kommer jag alltid att ha, men jag ska försöka döva det för stunden.
Måste komma upp ur hålet, måste återfå, eller återta, glädjen och styrkan att orka vidare, men jag måste göra det på egen hand, för det är hos mig och endast hos mig som MIN powerknapp sitter. Så låt mig vara, alla demoner från förr, alla jobbiga tankar och oförstående klyschor... låt mig vara och jag lovar att jag kommer tillbaka, starkare och redo...
Låt mig bara sova och jag lovar att jag kommer tillbaka... redo att lyssna... redo att ta in... redo att reflektera... ja, till och med redo att vara intresserad.
Jag har alltför länge brytt mig om andra och deras väl och ve. Det är dags att jag börjar tänka lite på mig själv och passa på att slänga samvetet åt skogen. I alla fall för ett tag... samvete kommer jag alltid att ha, men jag ska försöka döva det för stunden.
Måste komma upp ur hålet, måste återfå, eller återta, glädjen och styrkan att orka vidare, men jag måste göra det på egen hand, för det är hos mig och endast hos mig som MIN powerknapp sitter. Så låt mig vara, alla demoner från förr, alla jobbiga tankar och oförstående klyschor... låt mig vara och jag lovar att jag kommer tillbaka, starkare och redo...
Subscribe to:
Posts (Atom)













