Tomtebryderier

Det råder stiltje just nu. Allt lugnt och skönt. Tvätten är avklarad. Dammsugaren har gjort sitt, likaså moppen. Julklapparna är nerstuvade i kassar. Fudge, knäck och hemmagjord snickers har mött ett bättre öde i magsyrans värld. Vågen kämpar tappert men måste ge vika för det förrädiska feta julgodiset.

Det enda som är kvar är själva packningen. Vad ska jag ha med mig? En kjol, ett par byxor? Bäst att ta två par... eller kanske tre. Man vet ju aldrig. Och så måste jag ju ha den här varma koftan med... och den här förstås... och för att inte tala om den här!! Snart är min väska packad till bristningsgränsen och jag måste ta plastpåsar från Hemköp till hjälp. En röd och en svart. Perfekt. Nu är det bara att packa bilen och åka ner till sköna Värmland. Eller?! Nja, vi åker inte förrän imorgon eftermiddag, när Johan slutat jobba. Får fördriva tiden bäst jag vill fram till dess.

Visserligen borde jag skriva min debattartikel till kursen "Lärande och IKT"... men jag har ingen vidare lust till det just nu. Får väl försöka knåpa med den i mellandagarna.Vem ska vara tomte? Det är den stora, oerhört viktiga fråga i familjen Walls liv just nu: Vem ska vara tomte? Valle, vår trogne tomte, ska fira jul i Norge i år och därför står vi nu här och frågar oss; "Vem ska vara tomte?" Kanske kan jag fråga min darling, men jag gissar redan nu att svaret blir nej. Kanske han är mutbar? Vi får se... :) Kanske det blir jag som får ställa upp..

B-L-O-S-S-A, glöggen heter Blossa

"Ring Ring" "Ring Ring" hela j-la morgonen. Kan man aldrig få sova. Lägger kudden över huvudet och somnar om. Vaknar, glömmer att äta frukost och åker ner på stan i stället. På cykel... i 10 minusgrader. *Brrr* Mycket folk som jäktade nere på stan. Julklappar hit och julklappar dit. Kunde inte heller hålla mig, trots att jag är klar med julhandlandet, och köpte massageolja, badolja, badconfetti, och en gummianka som en liten gemensam present till mig och Johan. Massageolja och badoljan luktar eukalyptus och påminner mig om mitt och Johans första år tillsammans. Då brukade vi köpa just den lukten på badoljan och massageoljan. Får se om Johan får några minnen.

Igår kväll tittade Anna-Karin förbi. Vi bytte julklappar. Underbart! Fick en påse med en massa bad- och massageartiklar. Luktar gott i hela lägenheten.

Glögg! Det var ju för glöggen skull. Det höll jag på att glömma. Ja, alltså, det var därför som jag var ner på stan. Johan hade bett mig så snällt at cykla ner till systembolaget och köpa Blossa, glöggen alltså. Så ikväll ska vi glögga med mandel och russin och paketen som jag köpte.

Just nu sitter jag med en illaluktande gegga i mitt hår. Håller på att göra slingor. Hoppas det blir bra. Jag har aldrig gjort det på egen hand förut. Antagligen kommer det inte att synas ett skit. Det brukar vara så.

Nu går det magsjuka igen på Johans avdelning. *sucka* Undra just om jag inte ska testa det där med 10 vitpepparkorn... hmm, fast det slutar väl med att jag får både magsår och magsjuka...

Granbarrsdoft och morfinrus

Creedence Clearwater Revival i högtalarna, korvmacka och O'boy i magen och en ihållande hosta som hålls i schack med Cocillana Etyfin (Ni vet hostmedicinen med morfin i!). Så börjar min fredag.

Det är nu fyra dagar kvar tills julafton och jag undrar vart min julkänsla har rest någonstans. Han, eller om det är en hon, kanske packade väskorna för en solsemester på Cypern. Önskar att jag vore där också, det är alldeles för kallt och halt här i Sverige. Får nog göra som alla tanter och farbröder... skaffa mig broddar!! Haha... det skulle se ut det.

Det ska bli kul att komma hem till Bada och min familj, det känns långt mellan varven som jag träffar dem. Julklapparna är köpta och färdiginpackade. Känns skönt, även om jag inte är jättenöjd med vartenda paket.

Granen barrar lite och jag får titt som tätt vara där och truga med vattenkannan. Undrar hur den ska klara sig utan vatten när jag åker hem över jul?? Får nog ställa den i badkaret eller nåt...

För två dagar sen firade jag och Johan att vi varit förlovade i fyra år. :) Alla pensionärer som jag pratar med i jobbet höjer förskräckt på ögonbrynen när de hör detta. "Minsann! Nu får du allt kräva giftermål för så kan du ju inte ha det", sa en rar liten gumma. Hihi...vad ska man säga. Den 26 december fyller Johan 24 år. Tänka sig, jag som snart varit det i ett helt år... :o)

Flådda sängkläder och trötta muskler

Söndagsmorgon, 1 december, 1:a Advent!!

Gick upp 05.15 med Johan som skulle till jobbet. Hade en mysig morgon tillsammans med te, vörtbröd, julost, clementiner och lite glögg med russin och mandel. Första ljuset fick Johan tända. Nästa gång är det min tur. :o)

Tvättid 07.00. Trött utav bara helsike. När ska jag få sovmorgon? Inte i denna livstid om jag får gissa. Har bytt sängkläder därav mina trötta muskler... hehe...vältränad? Visst sörru!

Igår färgade jag om min soffklädsel från solblekt dassigt blå till mörkt och mustigt vinrött. Det blev himla snygg. Nu ska jag bara köpa tygfärg (Palett) och måla stommen svart. Det kommer bli great! Bara det blir gjort så....

Älskar julen och allt pyssel runt omkring. Önskar bara att min ork var lite större. Är så himla trött nu för tiden. Kan det vara vintermörkret som har sugit åt sig av min energi och som sitter och gottar sig bakom en kall snödriva någonstans? Kanske... kanske inte. Men trött, det är jag i alla fall.

Idag börjar julkalendern, ”Dieselråttor och sjömansmöss”. Varför kan de inte ha julkalendrar som är lite mer som ”Trolltider” nu för tiden. Man ser nästan aldrig några tomtar i kalenderarna nu, utom på självaste julafton. Tråkigt. Visst, Dieselråttor och sjömansmöss kanske är jättebra, men kanske kunde man visa den på annan sändningstid istället och rikta in sig på vad en julkalender borde rikta in sig på.... nämligen julen! Jag efterlyser en julig julkalender... hmmm...kanske en tredje omgång av ”Trolltider” skulle sitta fint?!

Total förnekelse funkar alltid...

...i allafall när vi pratar hemuppgifter... hehe... har en sisåsdär fem läsloggar att skriva fram till nästa fredag. Kul? Nej... Lärorikt? Nej... (inte med tanke på att lärarutbildningen känns som ordbajsarnas hemvist där man har förmågan att skriva samma sak år ut och år in med olika meningsbyggnader... Vill hellre städa, måla en stol, se på TV, baka kladdkaka, sova, äta...etc...mm...osv...listan kan göras lång! Jag är inte skoltrött om ni tror det... jag har inte lov att vara det med tanke på att jag de närmaste 40 åren kommer att jobba som lärare!!!AAAAHHHHHH!! Vad har jag gett mig in i? Närå, skämt åsido. Senaste praktiken på högstadieskolan Hälsinggårdsskolan här i Falun var jätterolig och eleverna var hur charmiga som helst. Saknar dem en hel del. Ska nog hälsa på dem nästa termin då jag läser Lärarskap III.

Nu ska jag fortsätta förneka mina skoljobb och ta mig en ostmacka med lite te. Johan kommer hem snart så då lär det inte bli mycket skrivande för min del! Kram allihop!

Ibland är jag ett pucko...

...det känns så iallafall. Läser ju nu på lärarlinjen. Ska bli grundskolelärare och jobba i klasserna 4-9. Men just nu undrar jag hur det ska gå. Känner mig helt blank i huvudet och min koncentration är som bortblåst. Men det kan ju bero på att våra lärare inte samarbetar ett j-la dugg och därför prackar på oss tusentals uppgifter sista månaden av terminen. Det är ju lite ironiskt att sitta och skriva journal på journal, och rapport på rapport om motivation, när vår egen motivation har kvävts av alla dessa uppgifter.

Jag vet då en sak! Jag kommer att ha stor förståelse för de elever som inte känner sig motiverade eller inspirerade.

När folk stänger av

Det är så uttröttande och dödande att umgås med människor som stänger av sig själva när man har något att säga. De lyssnar inte! Bara hummar lite för att få en att prata fortare så att DEM, DEM, DEM, ska få komma med sitt.

Jag lyssnar jättegärna, men jag kräver också att få respons och respekt tillbaka.Jag är trött på att folk tror att de vet vem jag är. Jag är inte glad jämt! Trots att jag ler. Jag har också mina bekymmer och orosmoln, men den enda som verkligen förstår är Johan för han har också varit där.

Jag är trött på att ständigt bry mig om allt och alla, när det känns som om ”alla” skiter i en själv. Ibland vill jag bara skrika, bli förbannad och slåss, men det skulle väl snälla Diana aldrig göra? Nej, kanske inte. Men jag skulle sannerligen behöva det ibland.

*sucka*

Ibland är det mesta bara drygt och långtråkigt! Och ibland oroar man sig alldeles för mycket...

Varför?

Ärthjärna, ståpäls och tröttersyndrom

Jaha ja, så var det då Valborg igen! Ingen vidare hit, inget har förändrats sen ifjol. Fjortisarna raglar omkring i vanlig ordning och försöker flörta med tvättbjörnsögon med killar som har tittat för djupt i glaset (läs ölburken). Skitungar kastar smällare hejvilt omkring sig medan skräckslagna pensionärer muttrar sura ord.

Själv väntar jag på att Johan ska dyka upp. Han är i Mora idag och hjälper sin pappa att flytta. Annars intet nytt under solen.Nu ska jag ta mig en titt i engelskboken, sätta på mig en varm tröja och sedan krypa upp i soffan och blunda lite...

Hyperaktiv hund med stirrig blick?!

Hmm, vad har jag gjort utav denna dag egentligen? Sovit, tittat på TV, fixat med en framtida hemsida, postat brev, köpt bomull, pratat med syrran som har varit på audition idag...

*sucka* Jag har gjort allt annat än det jag måste... nämligen plugga. Jag har drivor med böcker och kompendier som ska läsas... flera rapporter som ska skrivas, tentor att förbereda mig inför, men vad gör väl jag? Jo, ingenting. Jag känner mig som en hyperaktiv hund som inte vet var den ska göra av sig och därför inte gör nåt annat än svassar runt med virrig blick... Hehe... det är inte lätt att vara student alla gånger.

Men nu har jag ju bara ett och ett halvt år kvar och sen blir det till att ge sig ut i verkligheten! *darrar av skräck* Argh!! Kommer jag verkligen att vara färdig lärare vid jul nästa år? Ofattbart, skulle jag vilja säga. Jag blir säkert en sån som kommer att studera hela livet för att verkligheten med dess jobb är för krävande...*s* Det vore för sorgligt.

Ja, som jag nämnde här ovan så har min lillasyster Marica varit på audition idag för ett dansjobb under sommaren. Hon får svar senare idag om hur det gick, och jag håller alla tummar och tår för att det gått bra.

En av mina storasystrar har ju fått barn nyligen och nu var det så att bebisen (ska heta Jesper) var så stor i magen att navelsträngen kom i kläm och han fick ingen näring så då hade han tagit av sina egna reserver, så nu får han dropp för att han var så uttorkad och så sondmatas han för att han spyr upp maten hela tiden. Men barnmorskan sa att detta var jättevanligt och inget att oroa sig för. *pustar ut* Tur det! Ska bli roligt att träffa det lilla knyttet. Nu ska jag ta mig i kragen och läsa ”Life in the Iron-Mills”....sedan ska jag ringa Marica och höra hur det gick!

Nu har han kommit!

Min lilla systerson! Vilket betyder att jag, Marica och Pernilla har blivit mostrar och Jocke har blivit moster...nää, vad säger jag?? Hehe...morbror har han blivit såklart... ! :o) Himla roligt måste jag säga. Det har ju inte känts så verkligt förut när Jessica bara haft magen som bevis för att det verkligen finns ett litet knyte där inne. Litet och litet förresten. Han föddes kvart över tolv idag och vägde ca 4.3 kg och var hela 55 cm lång....så det var inte en liten bebis inte. ;o)

Sista helgen i april ska jag och Johan åka ner till Värmland och då ska jag hälsa på (Johan ska på ishockey). Det ska bli jättekul. *längtar*Vi har ganska få pojkar i vår släkt så denna lilla grabb är något utav ett mirakel. Undrar just vad de ska döpa honom till? De funderade ju ett tag på Lucas eller Felix, men de kan ju ändra sig. Vilket namn han än får så är jag jätteglad för Jessica och Håkans skull.

Nu till något helt annat... det är nån jävla idiot som springer i trappuppgången och plingar jättehårt och aggressivt på min ringklocka. När han tröttnade på det så bultade han istället. Så försvann han och det gick en timma och då var han tillbaka igen och körde samma visa. Han har gjort ett tredje försök, men inte fasiken släpper jag in en typ som plingar som besatt på ringklockan och bultar hårt på dörren. Den där jädrans typen har gett mig skakiga ben och hjärtsnörp fler än en gång idag. Hoppas Johan kommer hem snart... *Yyyl* Ensam är jag, ensam är jag.... blä, då vill man inte att nån idiot ska försöka ta sig in i lägenheten.

Nu ska jag försöka ta tag i min litteratur uppsats. Ska skriva om ”the connection between nature, religion and the human mind in William Wordsworth’s poems” Låter det kul? Nä, trodde inte det... Men det måste göras. Adios eller nåt....

Happy Birthday to me!

Jaha, så har man då fyllt 24...eller mer exakt; 24 år, 7 timmar och 14 minuter... hehe...Min kille hävdar att jag fyller 40 men det ryktet dementerar jag... ;o) Hur firade jag då denna bemärkelsedag? Tja, hade en tenta i engelsk översättning... stressade mig igenom den för att vi (jag och Johan) skulle gå på bio. Vi såg Ice Age... Mycket roligt film.. rekommenderas varmt... om man gillar tecknade/ datoranimerade filmer förstås! ;o)Sedan åt vi en god middag på ”Mäster Hans”. Hjortytterfile med skogssvampsås, rotsaksgratäng m.m.....smaskens. Men hur som helst, vi gick därifrån fyllda till bredden med mat för att därefter äta en bit princesstårta som jag fixade iordning i morse. hmm, egentligen ska man väl inte behöva göra sin egen tårta, men jag tycker det är kul så varför inte?Nu ska jag krypa isäng för jag har råkat på världens förkylning. Någon som vet en dunderkur för att bota detta elände?? Please, tell me... jojo, min syster har ju ett recept på älgört... man kokar te på älgört. Smakar F-N men det verkar hjälpa...olyckligtvis så har jag ingen älgört hemma... så om det finns några tips på huskurer???

Tenta och body-pump

Shalom Kära Dagbok!

Idag har jag faktiskt varit på body-pump... lyft skivstång i grupp alltså. Det är jättekul, men idag av någon anledning ville inte min kropp, eller ska jag säga huvud, vara med! Jag bidde både yr och illamående och det flimrade framför ögonen... nåja, jag har mina misstankar om varför det blev så...

På fredag har jag tenta i ”British Literature” från medeltid till nutid... Jihoo, vad jag kan mycket! Haha, vilket skämt jag är. Men än så länge har jag ju inte råkat ut för nån omtenta så jag får väl vara glad ändå om jag skulle misslyckas.

Nu ska jag hoppa i duschen. Hade tyvärr inte så mycket att säga om dagen... får göra bättre ifrån mig nästa gång. ;o)

Stjärnögon

Blå ögon möter bruna. En brunbränd hand möter en behandskad. Toner av en wienervals vibrerar mot trumhinnorna och studsar ut i rummet. Deras hjärnor säger vals, två par ben säger något annat. De snubblar på varandra i den överfulla salen, faller in i ett gemensamt och befriande skratt och inser att dansträningen i skolan kanske hade ett syfte ändå. Han ler och visar upp en jämn tandrad.

Hans blå ögon söker hennes bruna och genom en tyst överenskommelse överger de wienervalsen och låter fötterna ta egna vägar. Han snurrar henne runt, runt bland alla finklädda dansande människor och stressade servitörer. De skrattar och ler, njuter av varandras sällskap och känslan av att inte behöva förställa sig. Att få vara den man är. Hon blundar. Hon känner. Hon tänker. Låt det inte vara en dröm…

Rummet var stort och väggarna var täckta av speglar runtom, vilket gjorde rummet större än det egentligen var. Hon såg sig själv virvla runt på dansgolvet med sin blonde kavaljer. Hon i gammelrosa balklänning, han i svart kostym. Människorna omkring dem log. En del hånfullt med missunnsamma blickar, andra mer vänligt, när de vilt dansade omkring med varandra. Det var som en katt- och råttalek. Hon lockade honom med sig över golvet, med löfte om kyssar i sin blick. Han följde efter, som en trogen hund, men blev gång på gång lurad.

Hon tog hans hand och drog honom med ut på terassen. De slog sig ner på den kalla stentrappan och pustade ut. Det var natt. Månen var nästan klar i sin förvandling mot en perfekt fullmåne. En backe ledde ner från trappan och slutade i en mörk skogstjärn. Stjärnorna lyste upp natthimlen. Hon såg att han tittade upp på dem länge och väl innan han helt plötsligt bröt tystnaden och sa mjukt: ”Vet du att din pappa är en tjuv?” Hennes blick mörknade och rösten blev vass när hon frågade vad han menade egentligen. Han kände henne knappt så hur skulle han kunna veta något om hennes pappa. Han lugnade ner henne med ett avväpnande leende. ”Jo, din pappa är en tjuv…för han stal två stjärnor från himlen och gjorde dem till dina ögon.” Han strök henne över kinden och nu var det hennes tur att le. Hennes hjärta dunkade och glädjen lyste ur hennes spirande stjärnögon, som återigen gav löften om kyssar. Med darrande, men ändock, beslutsam stämma, lät han henne veta att han skulle dö om han inte fick en kyss snart. Utan vidare ord slingrade hon armarna runt hans hals, log retsamt och lät sedan läpparna möta hans. Hon hade inte en tanke på att låta sin perfekte prins dö…

Hon vaknade av att solen sträckte sina varma strålar in i sovrummet och talade om att nu var det dags att vakna. Hon vände sig om på sida och log. Det var ingen dröm. Här låg han nu, bredvid henne i sängen, kavaljeren som fick hennes hjärta att brinna på studentbalen för drygt två år sedan. Hon betraktade honom där han på rygg, lätt snarkandes, låg och sov. Hans lockiga hår var lite för långt. Han hade mörka ringar under ögonen efter sena kvällars pluggande och solbrännan hade försvunnit med sommarens sista vindpust. Han var inte perfekt, men det var inte hon heller. Och trots alla meningsskiljaktigheter, dispyter och gräl de hade haft, fortsatte stjärnorna i hennes ögon, outtröttligt och klart, att glittra av kärlek för den man som fortfarande håller elden i hennes hjärta vid liv…

Med blöta strumpor och svordomar i örat

Ja, så var det dags igen. Det är dags för underliga dofter (läs odörer), troligtvis härstammandes från upptinat hundbajs. Det är dags igen för moddiga skor och genomsura byxben och svordomar som ljuder i örat. Det är dags för blöta strumpor och kalla tår, tid för det vita hullet att träda fram tillsammans med nästintill svarta hårstrån som inte sett dagens ljus på mer än ett halvår.

Det är återigen dags att skräckslaget kika genom fingrarna och se den glåmiga, torra huden reflekteras i spegelns och årstidens obarmhärtiga ljus. Det är människans möte med våren, eller om man hellre vill, den förfallna lekamens sammanträde med våren. Varje år måste vi genomlida denna prövning som våren innebär. Inte bara ska vi upptäcka alla skavanker och skröpligheter som samlats på lager under vinterhalvåret, vi måste dessutom genomlida detta slaskväder som våren innebär. Ett slaskväder som ger upphov till blöta strumpor och fördärvade skor och inte att förglömma, misshandlade stämband av svordomarna som följer.

Hur som helst, när man så travar hemåt och öppnar dörren till sitt hem, i sina fördärvade fotbeklädnader och blöta sockor, funderandes över hur man ska hinna med eller ha råd med besök hos både frisör och hudterapeut innan sommaren slår till, inser man med fasa att inte bara kroppen behöver fixas till. För i vårsolens ack så förrädiska glans ståtar fönsterrutorna med dimmiga blickar. Och man inser att det bara finns en sak att göra. Fram med putsmedel och fram med skrapa. Men framför allt, fram med städlusten, för den måste finnas där när våren väl gjort sitt intåg. Då ska man putsa och feja och helst också tvätta mattor och städa skåp. Allmänt känt går detta pyssel under benämningen ”den stora vårstädningen”.

Är man så till råga på allt olyckligt kär när denna paraderande årstid slår sina lovar kring folk som fä, ja, då känns det inget vidare när kärlekskranka individer jagar varandra med fåniga leenden och pussar i både tid och otid. Nej, det är då man förbannar våren och vårkänslorna som följer med den. Man undrar då i sitt stilla sinne varför åtskilliga associerar våren med liv och pånyttfödelse, när man själv bara vill sjunka genom jorden med sina bleka, håriga ben, glåmiga hy och hjärtesorg. Man undrar även hur i hela friden man ska komma in i den rätta vårstämningen när elaka vindilar blåser snålt i nacken eller när snön ligger i försåt i ett hörn i väntan på att solen ska visa minsta tecken på svaghet.

Men det är medan dessa tankar tänks som något oväntat sker, något oväntat som ändock sker varje år. Frejdigt fågelkvitter i buskar och träd hörs plötsligt vida omkring, solen värmer marken och skänker liv åt både tussilago och blåsippor. Våren och solen blir en spark i ändan på både natur och människa, och det där med pånyttfödelse låter inte längre lika löjeväckande. Den positiva sidan av våren har armbågat sig fram och man måste erkänna för sig självt att våren, ja, den är något alldeles särskilt.