Ursakta... men ni far klara er utan A, A och O.... hehe..
Lordag 22 juli 2006
Tog alltsa mitt pick och pack (nastan 20 kg packning) och satte mig pa taget i lordags med nasan pekandes mot Goteborg. Nervos? Ja... konstigt vore val annars, eftersom jag pa alldeles egen hand skulle bege mig till Irland. Det var inte utan att jag funderade pa att lagga in mig sjalv pa ett mentalsjukhus for tillfalligt forvirrade 28-aringar. Naval... fram till Goteborg kom jag och for att gora en lang historia kort sa tog jag flygbussen till Landvetter, sov dar pa en mjuk soffa med trekantiga kuddar. Bredvid mig sov en kille... ja, alltsa inte pa samma soffa, utan pa soffan bredvid, sa jag behovde inte kanna mig helt ensam. Nu kanske ni tror att jag flog fran Landvetter...but NOOO! Jag sov dar for alla vandrarhem och hotell var upptagna pa grund av Gothia Cup och den lilla flyplatsen som jag skulle flyga ifran stangde klockan tio pa kvallarna. Sa pa sondag tog jag nasta flygbuss tillbaka in till Goteburg och sen ytterligare en in till Goteborg City Airport i Save (var det va Marica? Det var val inte Vase?? Haha... ah, denna forvirrande geografi).
Sondag 23 juli
Pa flyget traffade jag en annan svensk tjej som jobbade som aupair i Dublin. Michele hette hon och hon tipsade mig om lite olika utestallen och sa bytte vi nummer (men det gick inte att skicka nat sms till henne...stod att det var nat tekniskt fel). Hon akte buss med mig in till Dublin city och tack vare henne akte jag drygt €5 billigare. Hon tog med mig pa en lokalbuss sa jag slapp aka de "kommersiella" flybussarna som ar i maskopi med Ryan Air (de salde bussbiljetter pa planet for €7). Min bussbiljett kostade bara €1,5. Om ni nagonsin aker hit och vill ta den bussen sa ar numret 746 och den gar alldeles utanfor flyplatsen. Bra va!? Nar vi anda pratar om bussar sa ska jag beratten konstig sak...eller tva snarare... om just bussarna har i Irland.
1. De tar inte emot sedlar (sa se till att ni har smapengar i fickan)
2. Du far ingen vaxel tillbaka, utan pa biljetten star det: "Refund Due (och summan) €0.45 Please redeem at 59 Upper O'Connell St.
Vad har man lart sig da? Jo, se till att ha den exakta summan om du ar fattig eller smasnal... for vem orkar ga dit och fa ut €0.45? Not me!
Nar jag skulle hitta Jakob's Inn, stallet jag bor pa letade jag i over en timme tills en taxichauffor stack ut huvudet ur sin bil och fragade "Are you lost there luv?" Och det var jag ju. Jag, som den misstanksamma svensk jag ar trodde att han bara ville forsoka tjana en hacka pa mig men dom om min forvoning nar han bara forklarade vagen for mig. I alla fall sa lyckades jag ta fel "hoger" och kom fel igen. Oh well, jag var bara en kvart for sen till den utsatta tiden pa mitt B&B.
Michelle skulle pa The Village pa kvallen dar de skulle ha rock-karaoke sa jag bestamde mig for att ocksa ga dit... men det tog ett tag och lite vankande utanfor och ett uppmuntrande sms fran Marica innan jag vagade smyga in. Det var ratt lite folk, men jag bestallde en ol av en ratt sa snobbig bartender som inte hade vett att dra pa munnen eller ens se en i ogonen. Mitt forsta intryck av en irlandsk bartender ar inte sa bra med andra ord. Jag satte mig och kande mig saaaa uttittad och jag vet inte hur manga sms jag skickade i ren desperation till slakt och vanner. Kommer bli ruinerad pa sms under den har veckan.
Efter den andra olen borjade jag fundera pa om de aldrig skulle satta igang med karaoken... men det tog tid for dem och folk alade sig in till stallet som sengangare... Ingen Michelle visade sig heller och det roligaste jag hade under den kvallen var val mitt toabesok dar de hade en san dar...ja, vad ska man kalla dem? "Badrumsbetjant"... ni vet en som ger en papper och sa... efter man har tvattat handerna alltsa. Hehe... Sa nar hojdpunkten med badrumsbetjanten ebbat ut drog (las haltade) jag mig hemat. Klockan var drygt halv tva och folk var som mest i gasen ute pa gatorna. Det tog tid att ga hem, for The Village ligger i sodra Dublin och jag bor i norra. Svettigt varre och sen sa ar det inte sa lustigt att vandra hem ensam pa okanda gator. Jag plockade upp mobilen och latsades prata med nagon hela vagen hem, fungerade alldeles utmarkt. Det komiska med det var att igar stod det i Metro: "Women use mobiles as defence mechanism [---] some women even using the gadget to keep predatory males at bay. The study revealed that 54 % of women under 25 use their mobile in public situations to deterpeople from
approaching them".
Det funkade alldeles utmarkt precis som jag sa... min koversation var ju dock ganska ensidig... haha... ingen osynlig Ivan dar Marica! Haha...
Mandag 24 juli
Det var hett som i en bastu... ah, sa trott jag ar pa det uttrycket. Kan man inte hitta pa nagot roligare som t ex "hett som i en gammal rostig ford som statt i gassande sol hela dagen" eller nat liknande. Nogon som har andra forslag?
Gick och kikade pa aktiviterna pa Moore Street Market dar de saljer frukt, gronsaker och snittblommor. Darefter flanerade jag pa O'Connell street som ligger norr om Liffey. Dar kikade jag i affarer, suktade efter supersnygga skor och klader. Hapnade over ett halsband som kostade €1200 alltsa ca 12 000 svenska kronor. Visserligen var det Faberge, men anda!
Hoppade glatt in pa Eason dar de saljer en massa bocker, sa jag kopte mig tre stycken pa engelska (kop 3, betala for 2).
"Take a chance" by Sarah Webb
"How will I know" by Sheila O'Flanagan
"The WWW club" by Anita Notaro
Tre irlandska forfattare med andra ord. Yeah!
Senare pa dagen gick jag och kopte mig ett kakpaket och lite mjolk. Fick hora att den skulle vara sa mycket godare har an i Sverige. Sedan letade jag reda pa parken "Garden of Remembrance" den plats dar ett flertal ledare for 1916 ars paskuppror holls fagna over natten innan de fordes till fangelse. Parken ar alltsa tillagnad de man och kvinnor som dott i kampen for Irlands frihet. Statyn som finns dar heter King Lirs barn och forestaller alltsa barnen som forvandlades till svanar av sin svartsjuka styvmor. Hmm.. kan det vara sa att den avundsjuka stymodern symboliserar England? Och de stackars barnen ar Irland? Hmm... inte sa svartolkat kanske... Dar finns ocksa en korsformad bassang med mosaik som forestaller trasiga svard, skoldar och spjut och sags vara en symbol for freden.
Lite info om stallet jag bor pa. Helt okej, man kan komma hem vilken tid pa dygnet som helst. Jag bor i ett rum med nio andra (girls dorm) och de verkar alla trevliga och hansynsfulla. Jag ar val den som ar minst hansynsfull for jag har kommit hem sist tva kvallar pa raken. Rummet ar stangt varje dag mellan 11-14.30 om jag fattat ratt for stadning och sa och da maste man halla sig darifran. Dessutom msate man aktivera sitt rumskort varje dag efter klockan 15. Sa till det mest knappa har... frukosten! Den ingar visserligen, men vilken jakla frukost! Trodde forst att det var ett skamt men tydligen bestar den alltid av en muffin och te, kaffe eller apelsinjuice. Crap! Min grotfrukost var flera mil darifran. Ja, 2 1/2 timmas flygresa narmare bestamt.
Sa till hojdpunkten pa min mandagskvall. Bestamde mig for att spatsera over den beromda Ha'penny Bridge och in till Temple Bar. Pa vagen dit motte jag forst en kille som hejade pa mig med "Hi sweetie!" och nagra steg senare gjorde en annan pussmun mot mig... What's up with that... borjade fundera pa om jag hade papiljotter i haret eller toapapper slapandes efter kjolen. Men allt verkade okej sa jag antar att jag kunde ta det for det det var... komplimanger. Sa med ett brett leende gick jag vidare.
Har hort att Temple Bar ska vara valdigt kommersiellt men jag tyckte om stamningen. Visst kanner man sig lite udda nar man gar sjalv overallt, men dar kunde jag iaf smalta in i folkmangden lite mer an jag kunde pa The Village. Jag at lite mat dar och imponerades av tre unga killa som breakdansade och gjorde andra konster infor publik. Verkligen jatteduktiga. Tror att det var tre broder.
Efter det visste jag inte riktigt vad jag skulle ta mig for... ville in pa en pub, men kandes fortfarande pinsamt att ga in helt ensam. Sa jag vankade som en aggsjuk hona an hit an dit och sag val mer ut att lida av tvangstankar an nogot annat. Men lyckan vande nar jag vande min kosa at andra hallet i Temple Bar och naddes av de harliga och medryckande tonerna av en tinwhistle... gick runt hornet och sag att det det kom fran en fargglad pub vid namn Oliver St. John Gogarty. Smog mig in och sag spelmannen vid ett bord spelandes for glatta livet. De var glada, gamla och svettiga. Inga fagra pojkar att bli upphetsad over dar inte. Jag bestamde mig ratt snabbt for att kopa min allra forsta Guinness i Irland, ja min forsta Guinness over huvud taget. Mork var den och jag sag misstanksamt pa den... hade inga forhoppningar om att vi skulle kunna bli vanner. Jag gillar ol som Stella, Urquell och sa vidare. Ja... u get the picture? Ljust ol! Men jag tog en forsta klunk och dom om min forvaning nar den klappade mig pa kinden, viskade ett vanligt ord och slank ner i magen med en smekning. Det var faktiskt ratt gott sa jag och Guinness blev genast goda vanner! :-)
Spelmannen spelade kanske fram till 20.00 och sen skulle att annat band ta over pa overvaningen. Jippie, jag som blev radd over att det inte skulle bli nan mer musik. Klev hand i hand med min Guinness en trappa upp for att fortsatta skamma bort mina horselorgan. Nya bandmedlemmar, gamla och unga den har gangen. Sag forst ingen sarkild sotnos att vila ogonen pa, varken i bandet eller puben. Medelaldern ar tamligen hog!! Jag var nog yngst dar. Men trivdes battre an pa the Village. Sangaren var jatterolig och fick verkligen med sig pubgasterna. Hur bra stamning som helst. Sen vande sig killen som spelade tinwhistle om och ja... trots att han inte alls ar den typen av killar jag faller for vanligtvis sa hade han nan sorts utstralning och ratt fina ogon som gjorde att jag inte brydde mig sa mycket om det dar andra, ja alltsa att han kanske hade atit for mycket kladdkaka i sitt liv (hehe... som jag da! Eller vad sager du Marica?)och att han inte hade langa smala fingar som jag ocksa gillar. Han log och jag log... och sa fortsatte det under kvallen. Han var verkligen duktig pa att spela men det ska man val vara for att fa spela pa pubarna kanske. :-) Annars sticker val gasterna darifran. Vi utvaxlade nagra ord mellan latarna, och jag blev till sist alldeles frusen... ja, ni vet, inte frusen pa grund av att man fryser, utan for att man spanner sig sa mycket for att man ar lite uppspelt... hehe... hade liksom inte hjalpt med tio lager dunjackor, jag hade skakat iaf. Gavin Whelan ar hans namn BTW... fattar inte hur de orkar spela sa lange som de gor. Fran 20.00 till 02.00. Sex timmar av spelande och sjungande infor en alltmer berusad, men dock glad och dansant skara.
I slutet kom en annan kille fram och satte sig bredvid mig, han hette Gav och fyllde 25 just pa dagen. Full var han som bara den och lite val nargangen... men anda ratt harmlos. Han fragade hur gammal jag var och jag sa att man inte ska fraga en dam om hennes alder. Da gissade han pa 19. Jag skrattade for det kandes sa absurt och sa nej. Nasta gissning blev 18. Jag blev an mer forvanad och bara skakade i huvudet. "Younger!?" var hans nasta replik. Han fortsatte val uppat istallet men stannade vid 24... latt forbryllad och konfunderad. Att jag kunde vara aldre verka ga over hans fattningsformaga. Jag fick val krypa till korset och saga att jag var 28 da... :)
Pratade lite med Tinwhistle-Gavin innan jag gick och de ska spela ikvall ocksa, sa... smyger mig nog in dit ikvall med. Man vet ju aldrig vilka aventyr som vantar.
Jo, Marica! Nu har jag hort Molly Malone live och ytterligare en vers till Seven drunken nights... men jag tror nog att den var egenproducerat... hehe.. och x-rated.
Det har bidde en laaaang blogg! Nu ska jag ge mig, ta upp kartan och leta efter The National Museum!
See ya later!
Lady Di in Dublin