Människors allergiska reaktion gentemot ärlighet

Ärlighet, sanning ger ett rent samvete... eller? Jag har dragit den konklusionen att denna tes inte alltid överensstämmer med den bistra verkligheten.

Trots att de kliver över tröskeln med goda intentioner i fickan tas följeslagaren Sanningen och kamraten Ärligheten inte alltid väl emot av vissa människor i vårt samhälle. Man väljer att stänga dörren och skrika okvädningsord genom nyckelhålet i stället. Är det så att vi har kommit så lång i vårt välutvecklade(?) samhälle att man skyr uppriktighet och öppenhet, att man hellre biter rättsinnet i svansen i hopp om att det ska försvinna. För gud förbjude, det är ju så obehagligt med S-A-N-N-I-N-G...

Så var det då en dag då jag försökte mig på att introducera min följeslagare och min kamrat, i hopp om att ställa vissa brydsamheter till rätta igen. Det var då, till min stora förskräckelse och besvikelse, som jag stötte på en av dessa rädda människor. En människa som stängde dörren, skrek i nyckelhålet och bet rättsinnet i svansen och slutligen förkastade mina vänner.

.....och här sitter nu jag med dåligt samvetete... av den anledningen att oförvitligheten inte lämnade min sida.