The First Day Of My Life... When?

Åsa, gick in på din blogg och hörde denna låt som gick direkt till mitt hjärta. Kände igen mig i texten så jag "lånar" videon jag med... ;-)





Mel C - First Day of My Life
So I found a reason to stay alive,
Try a little harder, see the other side.

Talking to myself -Too many sleepless nights,
Trying to find a meaning to this stupid life.
I don't want your sympathy,
Sometimes I don't know who to be.

Hey, what ya looking for?
No one has the answer -They just want more
Hey, who's gonna make it back?
This could be the first Day of my life

So I found a reason To let it go
Tell you that I'm smiling
But I still need to grow.

Will I find salvation in the arms of love?
Will it stop me searching?
Will it be enough?
I don't want your sympathy.
Sometimes I don't know who to be.

Hey what ya looking for?
No one has the answer, you just want more
Hey who's gonna make it back?
This could be the first day of my life.

The first time to really feel alive
The first time to break the chain
The first time to walk away from pain

Hey, what ya looking for?
No one has the answer - we just want more
Hey, who's gonna make it back?
This could be the first day of your life.

Hey what ya looking for?
No one has the answer they just want more...
Hey, who's gonna shine a light?
This could be the first day of my life...

Tack Anna-Karin...

...för att du fick mig att skratta så där hejdlöst idag. Det fick knuten i magen att försvinna och livet kändes lite lättare, lite roligare... nu överlever jag tills imorgon... ;-)

Utdrag ur samtalet om hur man kan skoja till det på ett party:

Jag: Vad sa du ? Pyttipanna? (SAY WHAAAT? Hur kan pyttipanna hotta upp en fest?!)

A-K: Nej... PITT i pannan... istället för lösnäsa...

Is this what you had
in mind perhaps? ;-)

Slut på själv-censurering...

...inlägget jag tog bort är tillbaks, så varsågoda och läs längre ner om ni vill gotta er i lite elände.

GAAAHHHH! I NEEED CHOCOLATE!!!!

Depp, depp eller depp?

Varför har detta blivit en kanal för depp, depp och ännu mera depp?... jag är egentligen en ganska glad person...ju...

Här är en depp som jag gillar iallafall...

...and then you die...

Det verkar som jag börjat censurera mig själv lite för mycket på sista tiden, but here I go again. Inlägget jag skrev och publicerade igår kväll, det där superduperdeppiga och långa, har jag lagt på is och sparat som utkast, kändes så deppigt att jag blir ledsen bara jag läser det nu i efterhand, även om jag känner mig lite bättre till mods för tillfället så här mitt i natten. Tack för kommentaren Åsa! Det går upp och det går ner och ännu en helg har passerat i mitt liv som singel... that's life... som jag sa till A-K idag; "Life's a bitch and then you die..."

Ensam är stark? NOT!

Om ni inte vill läsa ett deppigt inlägg så föreslår jag att ni slutar läsa nu...

Jag har svårt att förklara vad jag känner, men när man levt som singel under en längre period så börjar man tappa hoppet. Man undrar vad det är för fel. Är jag för tjock? För fånig? Pratar jag för mycket? För lite? Man jämför sig med andra. Så träffar man någon och tänker att NU, NU är det min tur, men förhoppningen slås i kras fortare än du hinner blinka och återigen sitter man där, ensam på kvällarna och undrar... "vad gör jag för fel?"... medan man vräker i sig tröstchoklad.

Ibland tror jag att jag är den enda levande singeln kvar och personligen känner jag ingen som är singel. Jag vet att man i ett förhållande gärna vill stanna hemma, man tycker det är mysigt och bekvämt. Man har ju hittat den man vill leva ihop med så varför ska man behöva gå ut på köttmarknaden (som det då helt plötsligt får heta) . Men jag kan inte unna mig den lyxen att stanna hemma... iallafall inte när tillfällena till fest inte är så många. Jag tycker också om att sitta hemma och se på film och hade jag en pojkvän så skulle valet ha varit enkelt. Men min drömprins ligger inte här i soffan, han ligger inte ens under soffan i hopp om att bli upptäckt. Jag måste hålla mig framme på "köttmarknaden" vare sig jag har lust eller inte...

För det mesta är jag stark och ger inte upp i första taget, men emellanåt blir det tungt, sådär tungt så att till och med hjärtat känns fysiskt tungt innanför bröstbenet. Mörka tankar, frustration, förbjudna tankar som man genast slår bort samtidigt som man undrar varför de dök upp över huvud taget. Ensam är ju stark... eller? Jag känner mig inte stark just nu... våren är här, alla verkar ha någon att hålla i hand och här sitter jag, självömkande i mörkret en lördagskväll.

Jag vill ha den där varma trygga famnen att krypa i när livet känns pissigt och ensamheten som kommer inifrån blir för tung att bära. Jag tar ingenting för givet längre och ibland tror jag helt ärligt att jag kommer att leva ensam resten av mitt liv(kom inte med några klyschor nu om att jag har hela livet framför mig, för det hjälper inte ett jäkla piss att höra det).


Jag är inte arg på någon och jag unnar verkligen er alla de kärleksfulla förhållanden ni har - har man hittat någon att älska som älskar en tillbaks är man så rik som man bara någonsin kan bli. Njut av det, värdesätt det, vårda det.

Som sagt, jag är inte arg... jag är bara så otroligt ledsen för min egen skull...

Nu har jag vätt ner min tröjärm med en tår för mycket så nu ger jag mig...

The Final Countdown?

• 3 dagar kvar till stämpelkursen på pappersvinden
• 13 dagar kvar tills Anna-Karin fyller år
• 14 dagar kvar tills Marcus fyller år
• 19 dagar kvar till Zandras och Patriks bröllop
• 24 dagar till scrapbookkurs - steg 3
• 29 dagar kvar tills Pernilla fyller 40 år
• 30 dagar kvar tills vi åker till Stockholm
• 30 skoldagar kvar
• 35 dagar kvar tills vi ska ha maskerad med våra nior
• 40 dagar kvar tills en eventuell sammankomst med roliga, avslappnade vänner (middag + utgång)
• 43 dagar kvar tills balen
• 44 dagar kvar till skolavslutning

Ligger lågt...

Har enligt instruktioner tagit bort föregående inlägg eftersom jag har fått rekommendationer om att ligga lågt. Inget är fastställt till hundra procent och tjänstefördelningar kan som bekant förändras över natten. Men hoppets låga lyser... ;-)

Morgonens trevligaste överraskning!

...den här lilla oansenliga lappen låg på mitt skrivbord nu på morgonen. Oansenlig - men ändå guld värd! Både jag och Jenny skuttade runt som tokiga! Kan man bli gladare än så här? =) Tack Erik för denna glädjespridande nyhet!

Det känns lite läskigt (som en av mina elever skulle ha sagt) men samtidigt fantastiskt roligt och spännande!

Vänd på myntet...

...och du kan bli överraskad. Jajamen...

FREEEEEEEEEDAG!!!! =D


"You look like an angel, talk like an angel... but I got wise, you're the DEVIL in disguise! Oh, yes you are... devil in disguise... Mmmmm..."

Skolresa....

Mina elever har så smått börjat prata om en kommande klassresa. Birka Paradise... låter skoj. =) Men jag kan inte låta bli att oroa mig, vet nog hur det gick till när jag själv var på skolresa i nian... Cypern en vecka... oj, oj, oj...what happened on Cypern stayed on Cypern... ehehe...

Här är ett litet minne från en skolresa som gick i Arns fotspår i juni 2006... I två hela dagar gick vi klädda i medeltidskläder... =) ...och eleverna skötte sig exemplariskt.

På date med Arn himself....

Susanne och jag tävlar...
Har som tur är ärvt min faders goda
sinne för prickskytte.

Diana - The Art Teacher?

Kanske, kanske, kanske finns det en ljusning på fronten! Kanske kan det kommande läsåret visa sig bli riktigt givande, inspirerande och roligt. Mycket jobb, men på ett helt annat sätt! =) Håll tummarna... Vet att Erik är en mästare på att föra fram budskap så jag hoppas på hans muntliga gudagåva.

Ja ä int bitter...

Igår kväll (mot natten till) sammanställde jag ena klassens resultat i svenska (NP). Kan inte göra det med den andra eftersom vi inte är klara med alla de muntliga än. Men har rättat som attsingen så nu är jag nästan klar med alla läs- och hörförståelser i engelska (NP), men det tar tid eftersom det rör sig om nästan 100 elever. På onsdag väntar uppsatsen i engelska NP och då har jag en massa roliga timmar... NEJ...dagar(!), att se fram emot... :-S Rätta 100 uppsatser är inte något jag direkt ser fram emot. Men jag antar att jag får skylla mig själv som valde en kombination som sv/eng. Eller vänta nu... hade vi varit TVÅ engelsklärare i år 9 hade det gett bättre förutsättningar för både eleverna och mig. *mummel mummel*. Efter uppsatserna ska jag lyssna på i princip 100 elever och bedöma deras muntliga förmåga... *sliter mitt hår i frustration*

AIN'T LIFE FUCKING GREAT!?

ICA here I come! :-S

Yllebröllop!

Grattis Jessica och Håkan på er sjunde bröllopsdag! Yllebröllop som jag har förstått... Klä er nu i yllepyjamas och njut av varandras närhet inatt. Hihi...

Har tappat stinget...

Jag är så trött och less. Trodde aldrig att jag skulle känna så här inför jobbet. Det är helt sjukt mycket att göra, man är aldrig ledig. Man äter, skiter och tänker jobb konstant. Ska det vara så här? Tror inte det. Men vad annat kan jag göra? Ja, som jag sa till A-K idag, jag skulle gääärna jobba på t.ex. Ica Slätta som det känns nu... "pip, pip, pip, pip..... det blir 153,50, var det bra så?". Tror banne mig jag ska gå dit och prata med chefen... vad som helst känns bättre än den här arbetssituationen för tillfället.

Såg en liten ljusglimt när jag ett tag trodde att jag skulle få undervisa i bild, få göra något där min kreativitet finns. Där har jag tusen idéer. Men så slogs den drömmen i spillror också... det enda som håller mig kvar på jobbet nu är mina underbara kollegor som jag tagit till hjärtat med hull och hår och som inte längre bara är kollegor utan riktigt goa vänner. Tack vare er och min vardagshjältinna A-K överlever jag...

Min bästa vän och den skickligaste
epitetsskaparen jag känner!

Jenny, Åsa, Johan, Åsa och jag...

Lotta och Sara

Tio orsaker att ha ont i magen...

UTan inbördes ordning...

1. Ätit för mycket/Ätit för litet.
2. Druckit för mycket vin.
3. Nationella prov och betygssättning.
4. Nio åtgärdsprogramsträffar på måndag kväll = ångest = imorgon kommer jag antagligen att vara uppe i varv och vara otrevlig...
5. Oro inför nästa läsår. Jag vill verkligen inte hoppa över och ha år nio under deras sista år. Det är inte rättvist för dem och inte heller för mig. Känner dem ju inte... *mummel mummel*. Hade sett fram emot att börja med en sjua - från scratch med nya friska tag.
6. Medarbetarsamtal med chefen på tisdag.
7. Alla dessa hundrafemtioelva frågor som ska fyllas i innan ovanstående samtal...
8. Fattigt... kurser och insamlingar. Låna av min hjältinna A-K till kursen och panta flaskor för att se om det räcker till insamlingen på jobbet iallafall.
9. Singel 4-ever?
10. En hel del andra uppgifter jag måste ta tag i...

Min skattkista...

Tack vare Anna-Karin och Anders är nu denna guldklimp (Western Digital External Hard Drive 500 GB) i min ägo. Så nu har jag koll på mina fotografier från iallfall tre år tillbaks! Yay! =) Så denna morgon gjorde jag ett litet bildspel från midsommar 2006. Wohooo! Me löööööv my new hårddisk! ;-)

...och som vanligt är det inte tjejen i filmen som har skrivit brevet!

"Hej Bullen!

Jag har ett problem. Jag träffade en kille för ett tag sedan. Han är några år yngre och även om jag inte delar hans stora intresse för fotboll så visade han sig vara jättetrevlig och charmig. Han var rolig att prata med och hade världens sötaste leende. Han har dock varit ärlig och sagt att han inte kommit över sitt ex och att han inte vill inleda något nytt. Har själv varit i samma sits och vet hur det är. Men samtidigt säger han att jag verkar trevlig och härlig och att man aldrig ska säga aldrig. För mig är detta att ge dubbla signaler. What to do? Vara vänner(i hopp om något mer längre fram) eller bryta helt?

Hälsningar,
Di the Doubter"

Hahaha... I'm just sooooo pathetic....

Min 30-årsfest!

Här kommer ett rörigt försök till att förklara fenomenet Diana Wall...

Född sju veckor för tidigt onsdag eftermiddag den 5 april 1978 på Karlstad BB. Bekantade mig med en kuvös innan jag fick åka hem och träffa alla mina syskon.

Storebror Joakim, tolv år äldre, fann snabbt ut att gasmask var det enda rätta vid blöjbyte och mamma förstod snabbt hur hon skulle stilla mitt ha-begär när jag var liten: "Nej, vi köper en annan gång!". Detta anammade jag relativt snabbt och till slut bad jag inte ens om saker utan sa (kanske uppgivet?) "Söpa nannan gång". ;-) Kallade Kardborreband för korrekorreband och Hasselbackspotatis för Hackelbackspotatis och sa allt som oftast "kan själv!!" varpå skjortknappar flög åt alla håll och kanter.

Var ett riktigt Barbiedocksfan och kär i Indiana Jones - i grundskolan var det Stefan, Daniel, Henrik, Stefan, Henrik, Johan, Christer, Andreas och Johan som var föremål för min förälskelse (i den ordningen... tror jag). Blyg och tyst i skolan... fortfarande rätt blyg... om ni nu tror mig ;-). Bästis - Maria Persson - numera Nilsson med två ursöta barn.



Döptes till Diana Anna Maria Wall i fryksände kyrka (och skulle ni se mina dopkort skulle ni också se den skrämmande likheten mellan mig och Leif Loket Olsson.... haha... yep, sad but true!
Har dock haft många andra namn...eller smeknamn ska jag väl säga...

- Lopploella (pappas och Jockes namnförslag efter ett barnprogram. Vilka lustigkurrar)
- Jana (småbarns uttal av mitt namn samt vad Johan kallade mig)
- Lady Di (har hängt med ett bra tag... skapat av mig själv tror jag)
- Lovely Di (Var det Åsa S som gav mig det här?)
- Di (mina kära kollegors påhitt)
- Fiaskrutt (Johans epitet på mig)
- ER Queen (drunk on a bike.... A-K namnger)
- Lilla Arktis (frös en hel del ett tag... Freddes påhitt ;-))

Ja...det sägs ju att kärt barn har många namn om man nu ska gå och bli egenkär på ålderns höst.... några smeknamn har hängt kvar, några självdött och nya har lagts till... men hur som haver, nu har jag trätt över tröskeln till de över 30 och tro det eller ej, det känns helt okej, för att inte säga riktigt häftigt. Hade nog min 30-årskris när jag var 23...så den är avklarad! ;-)

Tyckte visst redan då att andra
drack för sakta... haha...

Fick mycket fint på min födelsedag!

• Presentkort på RyanAir för ca 2500 - precis vad jag önskade av min älskade storfamilj. Tusen tack!!! Nu väntar Skottland och Irland (kanske Sheffield??) Hehe...



• En extern hårddisk - som jag varit i stort behov av...länge! Nu kan jag fortsätta min paparazzikarriär! Tack Anna-Karin och Anders! ;-)
  
  
• Presentkort på Kupolen + en läcker orkidé + en hel låda Guinness! Mums! =) You really know me dear friends and colleagues!



• En fin smidesljusstake med handstöpta ljus
  
  
• En exklusiv glöggservis (som jag får vänta med att använda av förklarliga skäl) av mamma och pappa.
  
  
• The Road av Cormac McCarthy av Peter
  
  
• En prydnad med älvor.
  
  
• En övningskörningsskylt + doftgran av Johan S
  
  
• Två handgjorda smörknivar som det stod Diana 30 år på (av Annika)



• En massa fina växter och blombuketter av er allihop! Aldrig har väl min lägenhet varit så grönskande och fin.

Tusen tack för all uppvaktning! =) Ni är guld värda!

Fortfarande snälla och skötsamma... ;-)

Farligt att sätta en kamera i handen på oss.... hahaha...

Lyptic Rise!

Lovade göra lite reklam för Lyptic Rise från Borlänge! Linus, en av mina begåvade elever spelar i detta band. Jag gillar särskilt låten "6 to midnight poem"....

Önskenatt

Om någon stjärna lossnar
och segnar vit genom luften,
då fyller hon, sägs det, var bön, som når
den korta glimrande banan.

Jag väntar och väntar. Det är april,
en ljum och lyhörd natt i april,
då gräset växer och stjärnorna lyssna -
de gå så lugna i natt sin väg,
och ingen enda snavar och faller!

Men om jag somnar, så gör det allsintet:
sliter en stjärna sig lös i natt,
så måste hon känna min bön, var hon sjunker,
fastän jag sover -
ty hela den tysta, tysta natten
är hela den vida, vida rymden
alldeles full av min enda önskan!

~ Karin Boye ~

Tôcken trôki' da'....

...helvetiskt ont i magen. Fryser och är varm om vartannat. Nu vill jag hem, ta ett bad och sen sova!

Vet att jag ännu inte fått tummen ur och bloggat om Irland, har insett att varken tid eller ork finns. Därför kör jag ihop ett bildspel och lägger ut. Inga roliga bildtexter med andra ord! Sen var det ju foton från min 30-årsfest också! =) De kommer de med... Haha...

Tack alla för uppvaktningen på min födelsedag! Blev alldeles överväldig av alla som brydde sig. Mest glad blev jag nog över att min mamma, min ena storasyrra Pernilla, hennes karl Sören och hans ursöta barnbarn Emilio kom på överraskningsbesök!! Synd bara att jag var så stressad och upptagen av förberedelserna inför kvällen middag och 50-talsfest.

Kram på er alla! =)

Jag fryser ihjäl...

...det är så kallt. Stackars mig... :-P Sent ska syndaren vakna and all that...

All I want for my birthday...

Nu vet jag vad jag önskar mig mest av allt till min 30-årsdag, men insåg det inte förrän ikväll. Däremot vågar jag absolut inte hoppas på någonting, inte skapa förväntningar för då blir jag bara så ledsen. Måste intala mig att jag misstolkat signaler...

Hur som helst ska det bli himla roligt att min söta, goa, roliga vänner kommer hit! =)