Efter lektionen gick jag ner till kollegerna och såg väl helt slut ut för de frågade vad som hade hänt. Jag berättade i korta drag och en kollega skulle väl på skämt säga att jag hanterade på dem på fel sätt och att jag saknade röstresurser och så ville han veta exakt HUR jag sa åt dem. Men då brast det... jag blev arg, ledsen och började... ja, gråta. Gick ut därifrån med kollegerna i hälarna. Inne i lärarrummet kramade de om mig och sa några ord till tröst. Samtidigt såg jag hur rummet sakta började fyllas med flera av de elever jag alldeles nyss hade haft kontroverser med. Storögda stod de där, tysta och kanske lite skamsna. F-N vill inte gråta inför eleverna... man känner sig på något vis i underläge, både där och då och nästa gång man ser dem. Men det kanske är fånigt att tänka så... Psykiskt utmattande är det i vilket fall som helst. Vill ha sommarlov. NU!
Nu väntar bara konferensen och sen får jag lunka hemåt i mitt miserabla tillstånd. Hade tänkt städa på kvällen när jag kommit hem, men jag struntar nog i det...














No comments:
Post a Comment