Sunday, February 10, 2008

På väg ner igen...

...i den där förhatliga gropen. Det är halt och lerigt och jag trodde jag stod på säker mark, men ack så fel jag hade. I själva verket står jag fortfarande på gungflyn. Jag behöver något... eller snarare någon att luta huvudet mot och som håller i mig när det stormar omkring mig... och framför allt någon som kan hjälpa mig upp ur gropen för en längre tid...

2 comments:

Anonymous said...

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅå Di, I will rescue you forever....kramis

Anna-Karin said...

Ta på dig spikskorna och håll dig fast med näbbar och klor. Just nu är jag väl inte i den bästa form att dra dig (sitter här med värsta pannknacket igen)men du kan ju alltid stå på mina axlar och på så sätt hålla dig över vattenytan.(jag kan stå rätt länge bara jag får ha en rätt lååång snorkel tillhands:-)
No worries my friend!
Psykologi är nog inte min starka sida, men vi kan ju alltid "terrapia" lite extra på lördag. Min eller din metod spelar nog ingen roll effekten blir nog den samma - Du på topp;-)