...men ibland blir jag lite ledsen i ögat. Mitt sociala nät växte för att därefter krympa...
Ett tag kändes det som att jag kunde omfamna hela världen för jag kände mig så levande och delaktig i det som kallas livet. Nära och kära hälsade på mig (inte så ofta men ibland)och jag hälsade på dem. Nu blir det ingenting av någonting. De senaste sammankomsterna jag försökt anordna blir också bara platt fall, ingen orkar, har tid eller vill... Eller är jag bara en mästare på att stöta bort folk? Kan bara inte låta bli att bli besviken när jag målar upp förväntningar och så i sista stund får jag veta att den och den inte kan komma och någon annan bryr sig inte ens om att ge besked eller så blir planer ändrade i sista minuten. Allt det här på en enda gång, ja då tappar jag bara lusten. Vill inte... går och drar något gammalt över mig...
Vet att jag kommer ångra det här inlägget sen... och kanske radera det. Blev bara tvungen att skriva av mig och tvinga bort klumpen i halsen...
Thursday, February 14, 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)














4 comments:
Sorry Di..Jag har haft tankar på annat håll och är inte in på facebook så ofta nu. Tack för din inbjudan, det är jätteroligt att bli bjuden men kan inte komma på lördag. Vi vet inte hur något blir med Nisse så vågar liksom inte åka bort eller boka upp nåt.
Ser fram emot scrapbooking på Tisdag dock..TACK för att du drar med mig..
Bamse,bamsekram till dig från mig
Åsa, klart jag förstår att du inte kan hänga på facebook med lilla Nisse som är sjuk! ;-) Det vara annat som utlöste min lilla känslostorm nu. Tur du nämnde det där med scrapbookingkursen så att jag inte glömmer bort att boka. Gör det nu... Sen ska jag titta över PODB inför första utvecklingssamtalet i morgon.
Kramar från Di
ÅÅÅ Di....fortsätter börja mina brev som vanligt. Tyvärr kan jag inte heller komma!! Ska vara barnvakt hela helgen till Jenny och hennes bror. Det är bra att du säger till, för vem vill ordna en fest som folk inte ens säger nej tack till?...Fler raka puckar...love you Di..
Jag sällar mig denna gång till skaran av skyldiga som ber om ursäkt, även om vi inte särskilt ofta brukar backa ur annars. Blev lite tight denna helg... visst kan vi klämma in båda på nåt vis.. har ingen aning om tider och så än. Jag och Marcus har dock inga planer på att gå ut på kvällen hur som helst. Det är vi för fattiga (och jag alldeles för trött) för. Hoppas det känns ok ändå... kram
Post a Comment