Tuesday, April 25, 2006

HUNGRIG! HUNGRY! HAMBRIENTO!

eller helt enkelt голодный och πεινασμένος... jag svälter ihjäl snart om jag inte får äta. Det är en kvart kvar tills jag ska vakta i matsalen och sen dröjer det ytterligare tio minuter innan jag själv får ta mig mat.

Annars går det bra med mitt nya liv. Har gått ner nästan fem kilo på fyra veckor (fyra veckor utan godis och ostbågar) utan att anstränga mig alltför mycket. På torsdag kommer den efterlängtade lönen och med den en möjlighet att införskaffa ett månadskort på Friskis & Svettis. Ser fram emot att få gå på gymet och testa deras EFX-maskin. Där kan man stå hur länge som helst och svettas floder.

Igår började jag jobba igen efter lovet, kändes väl inte alltför inspirerande. Hade inte sagt nej till ett längre lov, men tack och lov är det bara 30 skoldagar kvar och sen är det sommarlov! *Extremely big smile on my face*

Monday, April 17, 2006

Projekt: Mitt nya LIV (försök femtioelva)

Denna blogg författades igår, påskdagens morgon.

Jag skrev aldrig något kontrakt med djävulen, ty den dagen jag kände mig frestad satt han i möte med Göran Persson under flera timmar och jag kunde inte ge mig till tåls. Jag ville ju sätta igång så snart som möjligt, hade inte lust att sitta i väntrummet något mer, hur varmt och skönt det än var där.

Imorgon är det tre veckor sen projektet realiserades, jag förkastade onyttigheter och välkomnade promenader (fast inte så många), frukt (bananer! URK! I blame VV) och regelbundna måltider (precis som ett spädbarn).

Nu är det söndag och jag funderar på att gå upp och äta min dagliga dos havregrynsgröt (fiberberikad!) eller om jag ska läsa ett litet slag. För tillfället läser jag ”Å andra sidan” av Marian Keyes. Har inte hunnit så långt än, men den verkar lovande. Läste klart Peter Sheridans ”Big fat love” häromdagen, så nu tror jag att min lillasyster har slagit lovarna kring den. Lillasyster förresten… hon är inte så liten längre, fyller ju 22 i år! Johan, mitt ex, sa för någon dag sedan i telefon att han fortfarande föreställer sig Marica som den hon var då jag och han träffades. Det var 1997 och Marica var då en blyg, men nyfiken tolvåring (på väg mot 13). Han kan se henne framför sig, plirandes under lugg på honom, storasysterns nye pojkvän.
Oh well… de tiderna är längesedan flydda. Bittersweet memories!

Hur har det då gått med att hålla sig från påskgodis detta år. Jag måste säga att det här är den allra första påsken som jag inte ätit något godis alls, helt otroligt, kände mig inte alltför sugen heller. Den feta påskmaten då? Ja, jag lagade i ordning laxfiléer i ugn med lite Gorgonzola. Med det åt jag potatis och sallad. Drack vin till dock… Inte en enda förrädiskt läcker prinskorv slank in mellan mina läppar trots att det var jag som stekte dem. Prinskorv är min stora last under jul och påsk… kan äta hur många som helst, but NO, not this year. Now I’m strong.

Motionen har jag väl inte ägnat allt för mycket tid åt. Jag borde verkligen ta en promenad, men det är såååå blött och lerigt ute. Vill helst ligga på soffan och blänga på en film eller två. Jag får nog be syrran tvinga ut mig.

BTW så fyllde jag ju år för ett tag sedan och nu när jag kom hem till ack Värmeland du sköna fick jag mig några presenter till livs.

Av mamma och pappa: Två par jeans (mycket bekväma och snygga), två toppar (snygga, men måste gå ner nåt kilo till. *Mummel*), en linneduk och ett halsband och armband (Bismarck)

Av Jessica, Håkan, Jesper, Moa och Felix: En väska till min bärbara dator (Very nice, nu slipper jag kånka på datorn i en vanlig ryggsäck).

Av Pernilla: En prydnadsfigur i form av tre sköldpaddor som balanserar ovanpå varandra. Den ena håller för munnen, den andra öronen och den tredje ögonen. Ja, tänk på aporna så fattar ni.

Nä, nu ger jag mig för ett tag. Skriver väl lite mer sen…kanske…eller inte... nu ska jag skona ryggen och lägga mig ner under täcket igen och läsa.

Hej så länge

Monday, April 10, 2006

FAKTUM ÄR....

Har under de senaste dagarna kommit fram till några ytterst viktiga faktum som bör tas under beaktande.

  1. Faktum är att jag är less på egocentriska killar som utnyttjar och sårar. Just nu ligger dessa högt upp på min "det-här-gillar-inte-jag-lista"... Jag vet var ni bor! *diaboliskt skratt*

  2. Faktum är att gentlemännen inte är döda och att man som kvinna inte alltid ska bedöma hunden efter håren. Häromdagen när jag, trött efter jobbet, traskade hem med tunga kassar och en annalkande huvuvärk på gång fick jag syn på en kille som kom ut ur en skabbig gammal bil framför min port. Han kan ha varit mellan 18-20 år och såg ut som om han var plockad direkt från ett gäng på de amerikanska gatorna. Hela hans yttre skvallrade om attityd, uppkäftighet, farlighet. Snyggt klädd... mycket blingbling. Jag saktar ner stegen litegrann, önskar att han försvinner in i porten innan jag kommer dit. Men hur sakta jag än nu gick så stod han kvar vid porten, höll upp dörren och väntade in mig. Han höll upp dörren och lät mig gå in före! Fatta! Hur ofta händer det? I bästa fall går man in själv först och håller upp dörren lite sådär nonchalant. Jag blev så glad utav den här lilla händelsen. Så du kille där ute, bli mer chevaleresk, ta fram ridderligheten, det kan hända att du gör någon glad. Kanske fångar du ett hjärta på vägen. Du tjej där ute, var inte så snabb att döma en kille efter utseendet. Insidan och ett romantiskt uppvaktande betyder mer.

  3. Faktum är att syskonen Wall rules! Mina systrar och min broder, låt ingen sätta sig på er! Ta ingen skit, som Grynet brukar säga. Ni är finast i världen bara så att ni vet det. Ni förtjänar allt det bästa. Mamma och pappa Wall rules as well! Ni är bäst, tänk att ni står ut med era barns alla konstigheter och nycker. Men vi är tacksamma och glada. Tacksamma för att ni finns. Ska bli skönt att komma hem över påsk.

  4. Faktum är att familjen Wall borde starta en egen skola. Japp...så är det, det har jag och Marica kommit underfund med. Så här skulle tjänstefördelningen se ut:


    Mamma --- rektor + syslöjdslärare
    Pappa --- Ma/NO-lärare + uppfinnarlärare (nytt ämne som bara finns på vår skola)
    Jocke --- Träslöjdslärare + tekniklärare + dataansvarig
    Pernilla --- SO-lärare
    Jessica --- Hemkunskapslärare
    Diana (jag) --- Svensk- och engelsklärare + bildlärare
    Marica --- SO-lärare + danslärare

Sen skulle vi få hyra in morbror Valle som musiklärare. Vem som ska ta de moderna språken har vi ännu inte klurat ut. Tips någon?

Tack för mig
Värmländskan


Monday, April 03, 2006

Min arma lekaaaamen...

Steg upp i morse med ett smärtfyllt stön. Linkade långsamt med små korta steg till toaletten. (föreställ er en stel gammal tant). Böjde mig långsaaaamt ner mot golvet för att ta upp byxorna som låg slängda där sen igår. Varje liten muskel protesterade genom att skicka signaler till min hjärna att det gjorde helvetiskt ont. Vilken tur att det bara är benen, tänkte jag tacksamt. Men tji fick jag... timmarna gick medan smärtan kom med horn i pannan... i allt fler ställen, magen, armarna, bröstmusklerna und so weither. Allt smärtade vid minsta rörelse.

Så bestämde jag mig för att städa mitt skrivbord... ack vilket misstag. Ett ynka litet A4 med sadistisk läggning bestämde sig för att jävlas med mig... och seglade med ett lättjefullt svischande ner på golvet, UNDER min kollegas arbetsbord. What to do? Tja, det var bara att långsamt, låååångsaaamt sega sig ner på golvet medan man höll koll på att ingen kom in i rummet. Sedan oja sig lite och aja sig lite... och så ner på alla fyra medan musklerna dansade smärtdans i hela kroppen. Stackars mig! Jag kröp så sen under bordet under stånk och stön och fick tag i det föraktade pappret. HAHA! Men lyckan var, tyvärr, kortvarig... jag var tvungen upp igen... långsamt, låååångsaaamt sega sig upp i stående ställning medan jag tyckte otroligt synd om mig själv. Fick även några undrande blickar från eleverna när jag långsamt styltade uppför trappan (som om jag... ja... helt enkelt...skitit på mig) till min sal som naturligtvis ligger allra högst upp i byggnaden.

Vad har jag då gjort för att förtjäna detta lidande? Ja, låt säga så här. Om du av någon anledning valt att leva som en soffpotatis under helt år, med bara onyttigheter och ingen motion WHAT SO EVER så får du F-N också acceptera lite träningsvärk efter en timmes Friskis & Svettis! Så det så!

Tack för mig
Lady Di

Sunday, April 02, 2006

Bloody f****ing Sunday!!


Vaknar klockan 03.17. Kissnödig, ont i ryggen, pigg. Vad göra? Patetiskt stretchande lunka iväg till "vattenklosetten" och tillbringa en kort stund där. Kollar mig i spegeln, påsar under ögonen, en skinande blank näsa som ser överdimensionerad ut. Johoo... vilket bra humör man blir på. Fan ta alla T-zoner. Vad ska de vara bra för? Ska gå med i FMJTZ - Föreningen mot jävliga T-zoner.

Hasar tillbaka till sängen och bestämmer mig för att läsa boken som jag lånade av Anna-Karin i fredags, PS, I Love You av Cecilia Ahern. Helt klart läsvärd. Man skrattar och gråter om vartannat. Trots att den är på engelska och jag lånade den i fredags kväll har jag redan hunnit till s. 149. Så det säger väl en hel del! It's very good! Läser fram till klockan fem, sen slocknar jag.

Vaknar halv sju, fortfarande med ryggvärk. Kommer på att jag ska tvätta klockan sju så det är bara att klä i sig rollen som tvättgumma, ta stadigt tag om tvättpåsarna och tassa ner i källaren. Väl där nere ser jag till min förskräckelse att dörren är låst med en så kallad tvättbricka med lägenhetsnummer på, 12-1-2. Antagligen en hyresgäst som fått i uppdrag att vakta denna förblånade dörr på kvällnar och morgnar. Men inte fan dök personen i lägenhet 2 upp och låste upp dörren inte. Har varit ner flera gånger och kollat. Dörren är lik förbannat låst... Så här är jag nu med ett berg av tvätt, känner mig irriterad som få, förbannad, ilsk, elak och gnällig. Ont i huvudet har jag också. Överväger allvarligt att skriva en sur-tant-lapp och sätta upp där nere. Jag ska fasiken skaffa egen tvättmaskin så fort jag får råd. Kopparstaden suger...

Saturday, April 01, 2006

Förvånansvärt civiliserad

Efter sex dagar med normalt födointag är jag anmärkningsvärt lugn och tillfreds. Har ätit regelbundet och relativt nyttigt. Undvikit onyttigheter (som är min stora last). Det frestades med tårta på jobbet i fredags, men karaktären hade bestämt sig för att lägga armarna i kors och faktiskt visa vem som bestämmer. Jag åt inte en endaste liten bit. Kände mig inte ens sugen. WOHOOO!! Gissa vem som kände sig en aningens stolt!

Men så kom ju fredagskvällen på besök och bankade på dörren med en flaska rött... :o) och eftersom jag hade varit så ståndaktig tidigare i veckan så tyckte jag att jag gott kunde unna mig lite trevligheter. Jag och Anna-Karin hade bestämt att vi skulle se på film (Bewitched med Nicole Kidman) och dricka lite vin (lite... blev en hel flaska för egen del, gott var det). Men så var det ju det där med snacks... det blev lite nachos, lite cashewnötter, morotsstavar, gurkstavar och dipp. Det var gott och jag tänker inte ha dåligt samvete... Dessutom fick jag ju en aningens rund-under-fötterna-promenad hem i snöyran. Motion, jag säger bara det...

Väl mött

Tuesday, March 28, 2006

Ledsen...


Får inte vara kvar nästa termin verkar det som... ligger för långt ner i LAS-listan :(

Kommer att sakna mina elever och kollegor. Vad ska jag göra nu? Det känns för jävligt...

Monday, March 27, 2006

FELIX - A Happy Boy

Here he is! The newest member of the family (WALL)NILSSON. This little boy was born on the 19th of March 2006. His name is Felix (which means "happiness" - his mother told me). His mother, that is my sister, is called Jessica and his father's name is Håkan. He also has two siblings, Jesper, who will be four years old in April (a big boy!) and Moa (the princess) who will turn three in October.

Jesper didn't really want the new little fellow to be named Felix, instead he insisted on Hugo. He was even willing to change his own name to Felix, so that his little brother could be called Hugo (or Håkan as he also suggested). Hihi... I really laughed when I heard this... I wonder why he was so fond of the name Hugo? Hmm... one can only guess.



WELCOME FELIX, SEE YOU SOON/HUGS FROM YOUR AUNT IN FALUN

Kontrakt med Djävulen? Ja, kanske!

Jaha... så har man åter en gång bestämt sig för att börja ett nytt liv. Jajamen... nyttig frukost, mellanmål, hälsosam luch, promenader, avslappnade spa-behandlingar hemma o.s.v. o.s.v. o.s.v.

Den näst intill retoriska frågan är då? Hur länge kommer det att hålla den här gången? Två dagar? En vecka? Ja, med den usla karaktär jag begåvats med sedan födseln en sådär 28 år sedan har jag tur om det håller sig en dag. Det är så lätt att fingrarna griper en kaka i lärarrummet och trycker in den i munnen utan att hjärnan hinner med att säga STOPP OCH BELÄGG!! Men nu får det faktiskt vara nog... jag har en sisådär tre, fyra par byxor som av någon konstig outgrundlig anledning inte passar längre... har de krymt i tvätten? Nä, knappast, de är nya och passade nätt och jämt när jag köpte dem. NU passar de inte alls... FAn ta mig och mina svagheter för choklad, ostbågar och allt annat som innehåller socker i olika former... Jag är en sockerberoende idiot!

Jag får nog ta och skriva kontrakt med djävulen eler något liknande... hur ska det annars gå? Återkommer med rapporter om mina misslyckanden (eller om jag skrivit kontrakt med Belsebub - framgångar!)

Hej så länge från den som skyller på arvet.... (you know what I mean sis')

Sunday, March 26, 2006

DeN MisSbRukAndE ERemiTEn...

Hon satt där hela helgen, eller snarare låg, i den relativt nyinköpta soffan från MIO. Bekvämt viloläge, glasögonen på näsan, telefonen avstängd, en påse ostbågar, dricka och så film, Wallace and Gromit och Tolken. Hon hade planer på att isolera sig under helgen, slippa se människor och slippa yttra onödiga ljud. Hon hade bestämt sig för att vara en ostbågsmissbrukande eremit under helgen, och en ostbågsmissbrukande eremit blev hon.

Fredagen och lördagen gick i eremitens tecken och känslan av välbehag spred sig långsamt. Så skönt att vara självisk ett litet tag, tänkte hon och proppade munnen full av härligt goda ostbågar och ignorerade den molande huvudvärk som hade smugit sig på. OLW för att du älskar det goda... hon var väl medveten om sitt ostbågsmissbruk, men hade inte makt att själv stoppa det. Varje dag tänkte hon att NU skulle hon börja sitt nya hälsosamma liv, men på nåt vis hade hennes guldfiskhjärna svårt att komma ihåg detta och varje dag slank det återigen ner något onyttigt i de trakter som har med gastronomi att göra.

Hon hade för länge sedan också kommit underfund med att dessa intag inte påverkade hennes längd (något som hade varit önskvärt), däremot växte hon på bredden till hennes stora förtret. Oh well... imorgon är en annan dag, som Christer Björkman sjöng. I morgon ska starta mitt NYA liv, tänkte hon för femtioelfte gången och mumsade eftertänksamt på en ostbåge (eller två).

Hennes planer på att vara eremit grusades dock en aning, för söndagen gick i slavens tecken. Från klockan elva till klockan sex satt hon tillsammans med en annan slav och rättade nationella prov i engelska. Uppsats efter uppsats lästes och betygsattes, lästes och betygsattes... ögonen blödde och ryggarna värkte på de stackars slavarna. Eremiten var ersatt av en slav och ostbågarna var utbytta mot uppsatser, men trots detta kändes det bättre än någonsin. Den förut så late eremiten/slaven hade fått något vettigt gjort och kunde därmed ägna nästa helg åt... ostbågsmissbruk, fast den här gången tillsammans med den andre slaven och en flaska rött...

Monday, March 20, 2006

Is the grass really greener on the other side?

What about us human beings and our dreams? Well every single person has a dream. A dream can be anything; buying a house, having a child, have long hair and so on.

Little children probably dream about what they want to do when they grow up. They have role models, people they want to be like, people they admire. As they grow up, those dreams fade and become a memory. But the dreams are still there. Even as an adult there are things one wants to do, places one wants to visit, roles one wants to play.

Dreams are strongly connected with hope, and a common saying is that hope is the last to die. Human beings need dreams and they need hope in order to survive, but it is most likely very easy to think that the grass is greener on the other side. In other words, you have this picture of how it is going to be when you have fulfilled your dream, but once there, you might discover that it was not so great as you first thought it would be. But that is how dreams work, they are a way of transportation through life. They may not always turn out as you wished and sometimes they do not come true at all.

Right now... it feels like most of my DREAMS are long forgotten... and I have misplaced HOPE... Has anyone seen it?

Regards
Diana (The Wall of Misery)

Ja, så har han ploppat ut...

...ja, min systers (en av de tre, alltså Jessica) tredje barn alltså! ;-) Så nu är jag mosterX3... Först kom Jesper i april 2002... året därpå, i oktober, tittade Moa fram och igår kl. 18.50 sprintade en liten pojk fram, en dag före BF.

Jesper tycker att lillebror ska heta Hugo, men pappa Håkan är inte överentusiastisk över det förslaget direkt. De funderar på Felix, Rasmus eller Lukas... Jessica tyckte att det såg ut som en Felix... (*ler* Hur ser en Felix ut?!)Felix betyder LYCKA... så nu vet ni det... Måste kolla in webbisarna på www.liv.se sen... se hur familjens nya tillskott ser ut.

I övrigt är det otroligt synd om mig... Har blivit dunderförkyld på nolltid och inatt hade jag varken nässpray eller huvudvärkstabletter... Intressant upplevelse att vakna på morgonen när man inte kunnat andas med näsan utan fått andas med öppen mun hela natten. Hmm...smart... klart att munnen var öppen, skulle ha varit väldigt svårt att andas med munnen om den hade varit ihopknipt.

Såg Stealth - det osynliga hotet i lördags... inte så bra... eller så var det jag som var lite ur fokus. Hade fått god mat och gott vin och var förnöjsamt dåsig. Trevlig kväll i alla fall. NU ska jag ta en huvudvärkstablett och börja missbruka nässpray....

Väl mött
Värmländskan

Tvättanvisning till ditt USB-minne

TVÄTTRÅD TILL DITT USB-MINNE

TVÄTTAS I 40 GRADER I EN JEANSFICKA
SOM SITTER PÅ ETT PAR JEANS AV
MÄRKET LEE. GLÖM INTE ATT
CENTRIFUGERA.

DITT USB-MINNE KOMMER ATT VARA
RENARE ÄN DET NÅGONSIN VARIT.
TA DOCK I BERÄKNING ATT VISS
INFORMATION KAN KOMMA ATT
FÖRLORAS. I ÖVRIGT KOMMER
DU ATT VARA HELNÖJD!

FAN I HELVETES JÄVLA ÄCKELSKIT!!!

HUR KLANTIG FÅR MAN VARA?!

En turgumma - - En turig gumma?

Vann ett stipendium i går på 3000 kronor till LMS språkdagar i Göteborg i juni. Skoj skoj... jag som aldrig brukar vinna något.

Har varit flitig i flera dagar nu. Så "dutti"

* Rättat nationella prov (sv/eng)
* Rättat sjuans prov
* Rättat nians prov
* Rättat/kommenterat/betygsatt åttans uppsatser. Vilket nästan ledde till hjärndöd...*piiiiiiiiiiip* Roligt att läsa, men efter en sisådär 25 uppsatser blir man rätt tom i skallen.

Ska sätta mig med åttans engelskprov nu... pust och stön.... om man tror att livet som lärare är lättsamt och enkelt så tror man fel. Nu är det dessuotm lagstadgat med IUP - vilket betyder: MER PAPPERSARBETE.... suck, det tar aldrig slut... neverending story... lalala lalala lalala...

Sunday, March 19, 2006

audioinskaffande - en ljusare tillvaro

...Det var länge sen jag köpte några skivor... därför slog jag på stort häromdagen och köpte:

  • Franz Ferdinand - You Could Have It So Much Better
  • The Soundtrack of Our Lives - Origin Vol. I + deras senaste A Present From the Past
  • The Darkness - Deras förra platta, Permission To Land
  • WinterXplosion - (Dance & Trance)

Alltså en salig blandning som håller mig vid gott mod ett tag... Bara att ladda mp3-spelaren... WEEEEEEE!!! ;-) Syster yster i Vällingby... om du läser det här.... kan du ta med dina System of a Down-skivor när du åker hem till påsk? Om inte katterna väger för mycker förstås...hehe... *skrattar diaboliskt*

Tack för mig...

Wednesday, March 15, 2006

Jag - en bloggare?

Tänk vilken tur att denna värld och detta smått inkompetenta samhälle vi lever i utvecklas och med stora kliv tar sig upp ur det träsk det befinner sig i. Ja, annars hade jag inte numera kunnat kalla mig själv för bloggare. Jag hade inte kunnat blogga. Ja, enkelt uttryckt så skulle jag inte ha kunnat ur mitt innersta skapa en blogg.

BLOGGEN - Denna världsnyhet, denna innovativa uttrycksform som tagit mänsklighetens filosofiska tankar till nya höjder. Hur har vi klarat oss utan den? Eller hur är det nu? Hade jag mått så mycket sämre av att BARA skriva dagbok? Hade jag vridit och vänt mig i sängen på natten, plågad av hemska funderingar kring den urgamla uttrycksformen "DAGBOK"?. Hade jag gått på antidepressiva medel för att kunna hantera tillvaron om inte dagboken ersatts av en blogg? Nja, knappast... kalla det vad ni vill. Dagbok, blogg, insändare, krönika, klotterplank... i vilket fall som helst är det bara ett sätt för oss människor att tala om att vi finns till, att vi vill bli hörda och få uppmärksamhet, så kalla det vad ni vill. Och om ni nu vill kalla det blogg, ja, då är jag väl en bloggare då? .............Finns det stödgrupper?

Övrigt i Fröken Walls liv då? Tja, blir snart moster för tredje gången i rad. Blir det en hermafrodit den här gången? De har ju fått en av varje slag redan. Why don't you surprise me!

Ikväll har jag varit på choklad- och vinprovarkväll. Uppsluppen stämning av någon anledning. Smakat en mycket god choklad; Crue de cacao 60% kakaohalt. Rekommenderas varmt om man skulle känna sig en aningens trött på Marabous mjölkchoklad. ;-)

Monday, February 20, 2006

Damkronorna?!

Knäppt egentligen... varför talar man om damkronorna? Det är ju inte så att vi säger herrkronorna!

"åh, vad roligt, nu vann herrkronorna mot USA!!".

Nåväl...vad de än kallas så går ju finalmatchen inte så bra... Canada kommer att ta hem guldet... :( Inte gick det bra för Anja idag heller. Tänka sig... jag som inte alls är speciellt sportintresserad har kollat på OS varenda dag... Hmm... jag måste har ramlat ur soffan och slagit i huvudet i sömnen... ;-)

Oh well... väl mött och good bye!

Tuesday, August 16, 2005

Människors allergiska reaktion gentemot ärlighet

Ärlighet, sanning ger ett rent samvete... eller? Jag har dragit den konklusionen att denna tes inte alltid överensstämmer med den bistra verkligheten.

Trots att de kliver över tröskeln med goda intentioner i fickan tas följeslagaren Sanningen och kamraten Ärligheten inte alltid väl emot av vissa människor i vårt samhälle. Man väljer att stänga dörren och skrika okvädningsord genom nyckelhålet i stället. Är det så att vi har kommit så lång i vårt välutvecklade(?) samhälle att man skyr uppriktighet och öppenhet, att man hellre biter rättsinnet i svansen i hopp om att det ska försvinna. För gud förbjude, det är ju så obehagligt med S-A-N-N-I-N-G...

Så var det då en dag då jag försökte mig på att introducera min följeslagare och min kamrat, i hopp om att ställa vissa brydsamheter till rätta igen. Det var då, till min stora förskräckelse och besvikelse, som jag stötte på en av dessa rädda människor. En människa som stängde dörren, skrek i nyckelhålet och bet rättsinnet i svansen och slutligen förkastade mina vänner.

.....och här sitter nu jag med dåligt samvetete... av den anledningen att oförvitligheten inte lämnade min sida.

Sunday, May 09, 2004

På gränsen till ditt land...

...ibland händer det saker i ens liv som får att fundera, grubbla och oroa sig. Det har varit en sådan period nu. Har vaknat på nätterna med ord och meningar klingande i huvudet. Jag bestämde mig för att skriva ner dem...

Jag stod ute i mörkret på gränsen till ditt land,
önskade mig trygghet men du fanns ingenstans.
Du stod ute i ljuset bländad av dess sken,
såg ej mig stilla stå på gränsen till ditt land.

The passing of time
is only a rabbit
trying to escape
from what has to come.

No turning back
and no rush ahead.
Just wait, and your destiny awaits you.

If I could I would sleep
through endless times,
sleep until I saw a ray of hope
passing by.

But it hurts to say
that time is thunder
that never seems to roll
away and let the light through.

I saw footsteps
behind my mirror of glass
and I knew that my time
was right here, right now
with no right turning back.
The passage is closed.

Monday, April 05, 2004

Today is my birthday...

...och jag kommer att plugga mest hela dagen... stackars lilla mig, behöva plugga på sin 26-årsdag.