Marica och Marcus bjöd på middag och hörnsoffan var överbefolkad av människor av alla de slag. ;-) Schlagern kunde vi ha varit utan, vilket fiasko, får iaf trösta oss med att vi fick några poäng.
Anthony hörde av sig och undrade "what the fuck was that?" efter att The Ark hade framfört sitt bidrag. Oh well.. haha, Irland fick ju bara fem poäng så han kunde inte heller sätta sig på sina höga hästar. Pratade lite med hans syster Sarah också... alltid trevliga och glada! Men nog sluddrade jag liiite mycket och min engelska har varit bättre. Hade nog druckit mer vin än vad jag var medveten om.
Maten var superb och kladdkakan tar jag själv åt mig äran för. ;-) Bidde ingen utgång, men det var lika bra det, för jag hade helt tappat sugen. När klockan var ett på natten sussade jag som bäst...
Marica i matlagningstagen...
Wilhelmina poserar...
Jag arg dig! (citat av Moa)
Såg du inte dammråttan som slank in här?
Jag - färdigutstyrslad för schlagerkvällen
Nu är det bäst att du håller i läppen så att inte snusen åker ut!
Daniel och Fredrik
Hanna
Emelie a.k.a. Pemlan
Marica klädd i mode ändå från Dublin
Marica...
Danne och Fredrik diskuterar hur nästa foto ska arrangeras...
Puss puss...
Björn och Filip var också där...
Jag och Hanna
Myspys i soffan...
Emelie, Marica och Marcus
Fredrik ger ett expertutlåtande om Eurovision Song Contest
Dessertbuffé - kladdkaka, prinsesstårta och Vienetta
Gött mos...
Filip - en sann gourmand
Wee... Sverige kom på 18:e plats...
Wipe on, wipe off...
Don't let the bed bugs bite...
"Big Momma" - the vicious cat
Hanna, Danne och Fredrik
Mattias, Fredrik och Emelie
The Sweet Couple Hanna och Daniel
M&M
Marcus och Fredrik
What's up with that?
Filip och Björn redo att dra hemåt, precis som vi andra efter en intensiv schlagerkväll...
...på att bo själv... bo ensam. Jag trött på att aldrig få den där bakifrånkramen när man står och lagar mat, eller den där lätta pussen i nacken. Jag är trött på att inte höra någon annans andetag bredvid mig när jag ska sova. Jag är trött på att inte kunna dela min vardag och alla intryck med någon här och nu. Efter nästan tre års ensam-boende tycker jag att jag förtjänar något annat. Visst, jag är något utav en ensamvarg också, gillar att vara för mig själv då och då, men inte alltid. Jag vill kunna välja mina stunder av ensamhet...
Jag hoppas att du som har den där personen som ger dig bakifrånkramar och lätta pussar i nacken, som sover bredvid dig på natten och som finns med dig i alla känslostormar, uppskattar vad du har och inte tar det för givet...
Känns som om den enda orsaken till att jag överlever dessa jobbiga veckor nu är att jag skapar mig inre nedräkningar till allt som ska hända. 19 skoldagar kvar tills skolavslutningen - 41 dagar kvar tills mitt sommarlov börjar - 28 dagar kvar tills jag träffar Fredde igen - och två timmar kvar tills skoldagen är slut och jag kan njuta av helgen...
Jag och Jenny åker och solar efter skoldagens slut och sen ska jag möta upp med Marica på stan för att inhandla ett par skor till partyt på lördag. Antingen blir det ett par pumps eller ett par ballerinaskor, beror på vad jag hittar och vad som känns skonsamt för min plånbok.
Eventuell dryck är nema problema - A-K har återigen varit alldeles för generös mot den kyrkråtta som jag är. Fick en hel bag-in-box med vitt vin, så nu ska jag till och med kunna "föda" både mig och min kära syster som bjuder på middag. Har jag nämnt att jag ska baka kladdkaka? Hehe... Smörja kråset, det ska man göra så ofta och så mycket som möjligt!
Nu ska skutta iväg till näst sista lektionen, ha läxförhör och sen spela spel så eleverna får prata engelska så mycket som möjligt!
På återseende...
På söndag kommer det antagligen bjudas på en fotospäckad blogg från lördagens Eurovisionparty! =D
Sliter mitt hår i frustration. Blir galen på allt gnäll! Man skulle kunna tro att de var 80 år istället 14-15. Herregud, jag har mött pensionärer med mer energi och lust till att hitta på saker.
Måste vi...? Orka...! Det tänker inte jag...! Jag orkar inte! Jag vill inte! Kan vi inte få sluta nu? Kan vi inte tälta på skolgården istället? Jag orkar inte cykla ända till Falun! Jag vill inte! Jag glömde bort det! Jag har tappat bort pappret jag fick förra lektionen, kan jag få ett nytt? Jag har inte läst på läxan(för femtioelfte gången), jag hade glömt att det var till idag (nämen!? Vi som har läxa VARJE torsdag... ja, DÅ är det ju VERKLIGEN lätt att glömma)... Vadå för uppgift? Det har inte jag hört! Jag var sjuk! Jag var... Bla bla bla bla...yaddiyaddiyadda...
Så här låter det dagarna i ända just nu och mitt tålamod tryter kan jag informera er om... De enda ljuspunkterna för tillfället är helgerna! Länge leve helgen!
...enligt tillförlitliga källor här på jobbet så har andarna sagt sitt - jag kommer inte att vara kvar på skolan till hösten(?). Hmm... var hamnar jag då? Dessutom undrades det om jag hade någon connection med Djurås... och det har jag ju på sätt och vis genom A-K. Vad ska detta betyda? Intressant indeed... Hehe...
Nu blev jag ju nervös... inte ofta man får mail som ger en hjärtsnörp direkt. Fast lite kul är det ju också... ganska mycket kul! Haha... det lät knäppt, hur kan något vara "ganska mycket"?
Måste fundera på det här...
Ja, jag vet, ännu ett kryptiskt inlägg från Lady Di, men det kan inte hjälpas. Säger jag vad det är så kommer ni allihop att tjata på att jag ska göra det... och jag måste nog besluta det här själv.
*Gulp*
Det enda jag kan säga... Shit! Måste bli kvitt de där 5 kilona i sådanan fall! OCH det skulle komma att påverka min höst också då mina andra valmöjligheter (som kanske inte längre är några möjligheter?! ) begränsas, så det lär jag ta i beaktning...
...när arbetsdagen är slut är aldrig fel. Thank u dear friend! I needed it!
Friluftsdag idag - trött nu, men ska ändå släpa mig ut på en promenad. Humöret upp och ner - glad - ledsen - arg - tungsint - glad - ledsen... i ett kretslopp utan slut. Efter friluftsdagens slut satt jag och Åsa och Jenny och kom på alla vemodiga, sorgsna och hjärteknipande sånger och filmer vi kunde komma på och lyssnade på youtube. Fastnade för Iris med Go Go Dolls. Låten är från Änglarnas Stad, som är en otroligt bra film men ack så sorglig...
Thnx för igår! Det var nästan så jag fick lite flashbacks från när vi bodde hemma (om du kommer ihåg samma situation som jag kommer ihåg - together we stand tall). Och ja, ser fram emot helgen, kanske dags att ta sig ett kalas man sent ska glömma eller... kanske jo! Det var länge sen jag skaffade mig några minnesluckor, kan ju vara trevligt som omväxling.
Nu ska jag åka till jobbet och spela brännboll med mina raringar hela dagen...
Den här helgen har rusat fram, men samtidigt har jag hunnit med mer än jag brukar göra. I fredags fyllde Anna-Karin år så då styrde jag kosan dit för att gratulera samt äta god mat och avnjuta gott vin. Till och med Anders som jag nästan aldrig har sett dricka vin drack som han aldrig gjort annat. Haha... tre flaskor hann vi tömma innan Fredde kom förbi i sin röda Ford. Även han fick sig lite mat till livs innan jag och han drog hem till mig. Efter flera glas vin och överdosering av hostmedicin slocknade jag som ett ljus bredvid Fredde i soffan. Hehe... va romantiskt va?
Anders umgås med sin bästis MA Numminen och vill inte bli störd... ;-)
Efter några glas vin blir man så här glad...
Hur som helst... lördagen förde med sig ännu ett födelsedagsbarn, Marcus blev hela 26 år och hans mamma och Börje kom på besök. Jag och Fredde köpte presentkort på SF BIO och en knallblå bukett med Chrysantemum (allt för att förstärka könsrollerna =D).
Strax innan kl. 15 mötte jag och Fredde upp med Marcus, Marica, Eivor(Kerstin?) och Börje utanför Dalateatern där vi skulle få se dansföreställningen "En salig blandning". Självklart var huvudnumret (för oss iallafall) Maricas StreetFunk som hennes 19 elever framförde.
Fredde, Marcus, Kerstin/Eivor(lär mig aldrig) och Börje...
"...och ledare där är Marica Wall"
Maricas koreografi...
Bara en bråkdel av alla dansare och ledare... tror jag...
Efter föreställningen bar det iväg hem till Marica och Marcus där de bjöd på smörgåstårta och pricesstårta och bullar och kakor... jag tror att det pyste ut ur öronen på oss innan vi kände oss nöjda... Haha...
Marica visade oss också det bildspel hon hade gjort till Marcus på hans födelsedag. Tur att Fredde var med och kunde hjälpa oss att koppla datorn till teven, annars hade nog både jag och Marica stått och kliat oss i huvudet :) Om ni är nyfikna på hur det ser ut så lägger säkert Marica ut det på sin blogg inom en snar framtid.
Värdparet - a.k.a. Birthday Boy & Dancing Queen
Finns det en stiligare katt? Wallmar - I adore you!
Big Momma (Idun) i sitt rätta element(säng)
Fredrik spanar in något...
Fredrik och jag...
Jag och min darling igen...
Kvällen avslutade vi med ett biobesök där vi såg Spiderman 3 - helt okej, men inte överväldigande. Däremot störde vi oss på några fjortistjejer som satt framför oss och sms:ade konstant under filmen, fnittrade och pratade. Vem betalar 90 spänn för att sen inte se på filmen?
Idag har jag och Fredde varit till Aqua Nova - äventyrsbadet i Borlänge, åkt rutschkana, hoppat från trampolinen, badat bubbelbad, slagit oss gula och blå och haft roligt! =D Men om de ändå kunde göra kanorna längre och snabbare... Hehe... Weee! Efteråt var vi kanonhungriga så McDonalds kändes lockande... och McDonalds blev det. ;-) Sen var det ilfart hem till sängen som gällde, där vi somnade på fem röda...
Nu har Fredde åkt hem till Lysvik igen och nu dröjer det hela fem veckor innan vi träffas igen. Var rätt så jobbigt att säga hej då och inte blev det bättre av att de spelade den här låten på teve. Fin men ack så vemodig.... :( Men, men... jag ska se till att hålla mig sysselsatt så att tiden går fort. Är bjuden på middag hos Marica och Marcus på lördag så det är första anhalten (vecka 1 avklarad... =D )
Sitter här och försöker att intala mig själv att jag INTE behöver hosta, men det funkar inte något vidare. Jag har nu vrålhostat i en timme, spottat och fräst... hostat till mig en härlig huvudvärk, ömma magmuskler och en sårig, hes hals. Samtidigt ligger Fredde och sover(hur han lyckas med det stackarn - jag som låter som en galning här ute) så jag gör allt för att bli lite bättre... snabbt...
1. Koka tandborsten 2. Huvudet under en handduk över en gryta med kokande vatten - MED ingefära i för det tipsade en elev om. 3. Tagit mig en större dos än rekommenderat av hostmedicinen. 4. Proppat i mig huvudvärkstabletter. 5. Snutit mig till leda... min näsa kan snart bevisa släktskap med Michael Jacksons.
Mm... redan nu, när jag sitter här och mödosamt plitar ned mina morgontankar så tror jag minsann att hag börjar känna mig bättre, så kanske.... kanske kan jag gå och lägga mig bredvid Fredde igen utan att behöva väcka honom med mina hysteriska hostattacker. ;-)
Idag fyller Marcus år och då ska vi dit och fira honom. Hans mamma, Börje och Kicken kommer också upp. Tillsammans ska vi få njuta av Maricas dansföreställning (och resten av dansskolans shower - men Maricas är den jag är intresserad av! :-D ) Sedan blir det presentöppning och tårta...
Ikväll drar nog jag och Fredde ner på bion om vi får någon plats på Spiderman 3... eller vad vi nu ska se... och imorrn... imorrn hoppas jag verkligen att jag är bättre, för då kommer troligen vi att åka till AquaNova!! YAY!!!!!! =D
Nä nu ska jag göra ett försök att sova en stund...
Plötsligt finns de där... de där oväntade alternativen som får en att haja till, som skrämmer en samtidigt som man inte kan låta bli att känna sig förväntansfull. Ska jag? Ska jag inte? Bäst att stanna kvar i den trygga vaggan man skapat åt sig själv, då vet man ju åtminstone vad man har... men tänk om man skulle våga ta steget? Tänk om...
...where the girls are so pretty, I first set my eyes on sweet Molly Malone...
Fick någon sort energikick i mitt övertrötta förkylda tillstånd och började med hes hals sjunga på Molly Malone högt och tydligt(?) för mina kollegor. Ett måste om man ska till Dublin, hänga på puben och sjunga med i musikernas plinkande och hojtande. ;-) Vill ni lära er irländska sånger? Kom till systrarna Wall i Falun i sådana fall.... Hahaha...
...of the fact that I might seem a bit vacillating and indecisive right now since I've changed the layout of my blog several times during the last week. But the thing is that I want something new, something exciting and different... I'm bored and kind of fed up with The Wall Supremacy and its looks... what should I do? What can I do? I'd like to learn more about HEX-codes and html because that would really widen my possibilities of changing the layout to something I might feel satisfied with...
However, work completely drains me of my energy (even though it feels like I'm doing as little as possible at the moment) and I haven't really got the patience to learn by myself now anyway, so I guess I have to stick to the layouts I can handle with my present knowledge... right?
Hmm... on the other hand, since Fredde is going to USA for three weeks I might as well use the time to learn something new... so maybe... perhaps... eventually.... you'll be greeted by a new and "exciting" layout in the near future... or NOT!
...med min söta Fredde... om vi nu ser på film, åker och värmer oss vid någon brasa eller bara ligger och myser spelar mig ingen roll, bara vi får den här sista kvällen tillsammans innan jag åker tillbaka till Falun på tisdag. Varför går helgerna så fort för? Oh well, veckorna går också fort och nästa helg kommer Fredde upp till Falun så jag överlever nog! =D Då ska vi gå på Maricas föreställning, fira Marcus och troligtvis åka till Aquanova...
Tack för mig, nu ska jag gå och vara social med mina kära föräldrar!
LÖNEDAGS = BÄTTRE HUMÖR = SHOPPING = STRÅLANDE HUMÖR
1 par röda jeans (Vila) på DM Mode 1 svart blus (Vila) på DM Mode 1 naturvit blus (Vila) på DM Mode 1 gult linne på Vero Moda 1 vit cardigan på Vero Moda 1 pkt bomullsrondeller 1 tub Wash/Mask från Neutrogena 1 tub scrubcreme från Neutrogena
Sen några mindre roliga inköp, för obetydliga att nämnas ;-) Avslutade rundan med en hamburgare på McDonalds tillsammans med Marica och Marcus som jag stötte på inne på Vero Moda...
Nu måste jag tyvärr tvätta, städa, packa... och ehum... raka benen =D
Var drar man gränsen? Jag brukar ha en ängels tålamod men idag brast alla dammar och det slutade med att jag grät inför mina elever, de jag hade bett stanna kvar efter lektionen för att de betett sig illa under lektionen. Ska det behöva gå så långt?
Saken är den att det inte är första gången jag gråter på det här jobbet, antagligen inte sista heller. Mina vänner och kollegor sliter ut sig de med, gråter och tar nya tag. Men hur länge orkar vi det? Har ingen lust att gå till jobbet imorgon... har inte lust att vara social... just nu känns det som att ett jobb på ICA vore bra mycket bättre... helt seriöst...
Sitter kvar på jobbet efter 12 föräldrasamtal, helt slut efter att ha jobbat sen 7.30 i morse. Skulle behöva rätta, men hjärnan är blank och anar en begynnande huvudvärk. Vill bara krypa in i en varm famn som kan övertyga mig om att jag måste härda ut, som viskar till mig att det finns en ljusning vid horisonten i form av ett välbehövligt sommarlov...
Åsa, Jenny, Åsa och Johan - vi gör ett kanonjobb även om iallafall jag känner sig som ett stort misslyckande ibland. Sen har vi rätt roligt i vårt arbetslag också... tror snart inte att det finns något som vi inte har diskuterat sinsemellan... Haha... (<--- skratterapi på Anna-Karins inrådan)
Heal Me - Sunrise Avenue This is something I can’t hide Can’t throw it away This is something I can’t fake They know you’re away They know how to break me They know you’re far away
If this sadness takes its place I’ll free the space it needs I’m hiding in the place Where we share the days Where we share the nights Go through dark and light
Could you believe I’m waiting for someone Could you believe I’m holding the night with my hands Alone in the night on my own I feel the pain inside me Only you can heal me
This is something I can’t take I feel so lame There is nothing in my mind But you all the way You rule every moment You’re the air around me
Love’s a lonely road sometimes I keep moving on Towards the moment you’ll be mine A long way to go To where we belong We’ll be there before long
Could you believe I’m waiting for someone Could you believe I’m holding the night with my hands Alone in the night on my own I feel the pain inside me Only you can heal me
By sharing this moonlight And the tears in my midnight cry I need to hear you breathe by Me in the night, deep in the night
Ok... allt är inte pest och pina, det känns bara lite drygt just nu. Men allt handlar ju egentligen om ens egen inställning till saker och ting, så nu ska jag punkta upp några av livets goda sidor, sådant jag är tacksam för (För det säger Mia Törnblom att man ska göra).
Jag har min pojkvän Fredde.
Jag åker till Värmland på lördag (se första punkten).
Om två veckor får jag besök (se första punkten).
Solen verkar ha kommit för att stanna (enligt meteorologerna).
Jag har min ovärderliga lillasyster här och alla mina underbara vänner.
Jag har en alldeles fantastisk och stor familj hemma i Värmland.
Det är bara 31 skoldagar kvar (om jag har räknat rätt).
Jag har hittat min försvunna motivation till att fortsätta gå ner i vikt.
Jag har varit ute på två sköna promenader i dag.
Jag har fått en dikt i dag (om än något utav en fjäskdikt men ändå... hahaha).
Snart sommarlov.
Lön på fredag.
Jag skulle kunna fortsätta, men jag har inte tid... måste ju ta tag i ÅP igen... ;-)
Btw... detta är dikten jag fick:
Diana! Diana, vår sköna Diana. Vår alldeles egna Diana. Vår lärare och vän, Diana. Du är otrolig, Diana. Alldeles makalös, Diana. Du kan se livet på ett pessimistiskt och ljuvligt sätt, Diana Du kan bara du vill, Diana.
Skrattade gott när de läste upp den för mig... de små liven är allt bra roliga och snälla... för det mesta. Haha...
Har just skrivit klart det första åtgärdsprogrammet, när databassystemet säger att jag loggas ut på grund av inaktivitet? Inaktivitet? Jag hade skrivit ett helt åtgärdsprogram utan någon paus eller uppehåll... jävla buggar som ställer till det! Nu tappade jag sugen totalt... det gick så bra, kändes som om jag verkligen kunde formulera mig och så bara... NÄ! Du är utloggad!
Som jag skrev igår så hade jag föresatt mig att ta mig ut på promenad idag på morgonen kl. 06.00. Ni vet ju hur det brukar bli när man säger sådana saker i berått mod... på morgonen när man vaknar så är man nära-döden-trött, det är inte riktigt ljust ute än, man ser hur det fina duggregnet faller ner och så börjar ursäkterna.
"Jag sover lite till, bara fem minuter till... sen så..."
"Men, det regnar ju... då kan jag ju inte gå ut. Kan promenera imorrn istället!"
"Hmm...jag skulle behöva tiden till att...eh... rätta eller nåt..."
"Jag hinner nog inte..."
"JAG VILL INTE!!!!!"
Så kunde jag ha gjort idag och ja, jag hade alla de här ursäkterna på lager och använde dem flitigt i fem minuter, men sen var jag så helvetiskt kissnödig så då fick jag ju lov att gå upp... och därmed tog jag också mig i kragen och tog en halvtimmas stavgång(spromenad? - Finns det ordet?). Nu sitter jag här och eftersvettas och känner mig riktigt nöjd med mig själv. =)
Nej, nu väntar dusch och sedan frukost... sen bär det av till ytterligare en jobbvecka...
Ja, jag vet... jag smiter återigen från arbetet för att blogga. I might as well admit it: Jag är en bloggoholist! Hursomhelst, var bara tvungen att lägga ut den här lilla "tjuvlyssningen" från tjuvlyssnat.se
Några amerikanska män ~50, sitter vid ett bord i restaurangens bardel och är allmänt odrägliga och högljudda. En av männen höjer handen och knäpper med fingrarna för att tillkalla sig servitrisen som passat upp deras bord hela kvällen och hon ser måttligt road ut. Till slut kommer servitrisen fram till deras bord.Servitrisen: Well sir, you might want to know that it takes more than two fingers for me to come!
It has begun! The battle against the evil, persistent and ugly-looking five... kilos that is. It's hard to imagine that five kilos can make such a difference, but they do, trust me! But I didn't realize it until I saw the photos from our "Back to the 80s-night"... Shock, horror, gasp! Am I really that big? WE can't have that, so now it's up to me to fight the enemy... and I will!
Fredag kväll tog mig, Marica, Anna-Karin och Jenny tillbaka till 80-talet... Jag och Marica hade sidtofsar, men där jag hade en förfärlig uppsprejad snedlugg hade Marica en snyggt tillrättalagd. Anna-Karin sa att hon kände sig som ett luder från Miami Vice och Jenny hade letat fram riktiga 80-talskläder från förrådet. Vi var såååå läckra... Haha...
Jenny stod för den superba maten och jag för den onyttigt goda kladdkakan. Vi var så mätta så vi hade ont i magen. Lägg till vin, likör, drinkar och annat drickbart på det och vi mådde näst intill illa. Men roligt hade vi! Pust, det var riktigt svettigt ett tag efter att ha provat ungefär halva Jennys garderob (ja, kläderna alltså!). Jaja, ska inte tjata något mer... bättre att ni ser för er själva istället. Hihi... titta och njut...
Idag kunde man höra Ynnes (Marcus Karlsson) låt "Vi åker raggarbil" (coldpointmedia.se)på Värmlandstoppen som veckans utmanare... =) Inte att förglömma min syster som fögyller refrängen med sin stämma och Johnny som metalliskt klingande robot... Hoppas nu att de får juryns röster och blir kvar på listan. Imorgon går programmet i repris kl. 8.40 om jag inte missminner mig. Här kan ni gå in och lyssna... Värmlandstoppen
Efter att ha haft en massa människor runt mig i en veckas tid var det något av en chock att komma tillbaka till Falun och min tysta lägenhet, tomma säng och ekande kylskåp...
...så är det alltså 365 dagar kvar tills jag inte längre kan kalla mig en kvinna i 20-årsåldern. Jag kommer att beträda den magiska gränsen 30 och sälla mig till "tantskaran" som en elev så vackert sa häromdagen... (men en busschaufför trodde FAKTISKT att jag räknades som skolungdom (16 år) när jag skulle betala resan under sportlovet i år... haha, det måste jag väl få leva på ett tag *desperata Janan i farten*)
Mitt år som 28-åring är officiellt slut 14.45 i dag och då sitter jag antagligen och äter tårta eller så är jag på väg i en bil ner till Värmland, med Fredde, M&M och katterna... Jag har alltså sju timmar och 45 minuter kvar av livet som 28-åring. Hur har det gågna året varit då? Mycket bra... över förväntan bra faktiskt. Började året lite lätt med att sitta fast i gamla bojor och gamla mönster. Hade svårt att bryta upp... men så kom sommaren och med den avståndet, Dublinresa på egen hand, nya vänner och roliga minnen. Jag kände att bojorna äntligen var uppbrutna och jag kände mig såååå FRI!
Hösten gjorde sitt intåg och jag började jobba på en ny skola och även om jag var nervös och osäker till en början så har jag fått fler riktigt goda vänner, fler än jag säkert har haft i hela mitt liv. Fantastiska vänner som finns där när man behöver dem. Det märks kanske eftersom vi träffas nästan dygnet runt... haha... på jobbet, via sms, på msn eller vanlig telefon... eller som i helgen som var; på en kanonrolig fest.. ;-)
Så var det bara några dagar kvar av året och jag träffade en kille på Selma, någon som jag bara hade hört talas om men som jag inte sett personligen. Måste erkänna nu att jag redan då blev intresserad, men av några alkoholhaltiga anledningar så hände inget mer den kvällen, mer än att jag agerade spa-terapeut genom att massera hans hårbotten medan han spanade efter änglar... haha...
Panikkänslan över nyår hälsade på, visste inte vad jag skulle göra eller ta vägen. Men blev inbjuden tillsammans med Marica och Marcus till vårt kusinbarn Sandra och hennes killePatrik. Hade lite dåligt samvete över pappa som skulle vara ensam hemma, men samtidigt fanns det ju en liiiten chans att jag skulle få träffa killen från Selma också. Ja, och då var jag ju tvungen att gå.. eller hur? ;-)
Efter nyårsmiddagen (där jag var enda "singeln" vilket kändes en aningens segt, aldrig kul att känna sig... hmm...ja, ni vet...) dök så killen upp plus Marcus bror Kicken. Wohoo... :-D Men mina planer att närmare bekanta mig med honom grusades då vi hamnade på helt olika hörn i vardagsrummet och det hade ju känts lite fånigt att sitta och skrika till honom. Men... ja, alkohol har sina effekter på killar, särskilt när de dricker öl, så efter ett tag blev en stol ledig lite närmare honom. Snabbt som en vessla slank jag dit och "made my move"... Haha...
Back to Selma... Vid tolvslaget den natten var jag upprymd och alldeles pirrig, vart skulle detta ta mig någonstans. 2007 kändes helt plötsligt som ett väldigt spännande nytt år. Jag värmde mina iskalla händer på hans rygg medan vi såg på raketshowen tillsammans med de andra Selma-gästerna. Vad som hände sen är mina minnen och ingen annans... ja, kanske hans då... ;-)
I dag är det ca tre månader (95 dagar) sen vi träffades (andra gången) och jag tror aldrig att vintermånaderna gått så fort någon gång. I dag kommer han upp och hämtar mig och jag tror jag ska baka min berömda (ökända?) prisesstårta... allt för att imponera på min pojke... Hihi... vägen till mannes hjärta går ju genom magen säger de...
By the way... har fått tre presenter redan, av min kära syster Marica och hennes rappande sambo Marcus fick jag en jättefin moasikvas från Indiska, av Anna-Karin fick jag presentkort på Indiska och av Jenny, Åsa S och Åsa B fick jag presentkort på Gallerix... they all know me sooo well! :-D . Gillar Indiska och är i stooort behov av tavlor. :-D Av mamma har jag önskat mig en grillpanna...
Nu ska jag ta hand om tvätten och sen diska innan min darling Fredde kommer hit...
Kram och hej, Lady Di
"Söpa nannan gång!" För de som inte vet storyn bakom detta kort och detta uttalande hänvisar undertecknad till de som är ansvariga för hennes vistelse på denna jord...
Hon satte sig ner med en belåten suck i den mjuka Mio-soffan med det glädjande beskedet i sin vänstra hand. Tänk att det skulle bli så här, hon som hade grämt sig i flera dagar över det stundande beskedet. Tänk om, hade hon tänkt, tänk om beskeded skulle visa sig vara negativt, då skulle hela hennes situation ställas på ända.
Men så i dag kunde hon äntligen andas ut. När hon såg brevet ligga där på hallmattan började hjärtat slå fortare och för att inte bli alltför besviken över ett eventuellt tråkigt besked, intalade hon sig själv att innehållet skulle vara av det allra värsta slag. Hon fullkomligen slet upp plasten och bläddrade otåligt bland alla papper. Så såg hon det... svaret hon väntat på lyste upp med stark trycksvärta på det gula pappret. Det tog några sekunder innan hennes hjärna hade förstått att beskedet var till hennes fördel, och att hon inte behövde oroa sig. 3218 kronor skulle hon få tillbaka på skatten och det var mer än hon någonsin fått förut.
Fundersamt smaskade hon på en chokladpralin medan hon tänkte på hur och på vad hon skulle göra av dem... skulle de gå till reskassa eller skulle hon kanske unna sig lite nya kläder? Nåväl, ett senare bekymmer tänkte hon och stoppade ännu en chokladbit i munnen. Hon fick äntligen, efter 13 veckor, äta godis igen. Visst, hon och hennes kollegor kanske gick lite till överdrift efter lunchen när de hysteriskt proppade i sig godis av alla de slag. Så hysteriskt att de knappt hade tid att andas mellan tuggorna. Efteråt hade de suttit där, alldeles dästa, bukstinna och illamående medan de försökte få andra arbetslaget att äta upp resterna.
Men nu när hon kommit hem från jobbet så hade illamåendet släppt och chokladkartongen hon hade fått av sin pojkvän på Alla Hjärtans Dag kunde nu avnjutas utan dåligt samvete. Kanske skulle hon spara en eller två till honom men sannolikheten var inte stor. Hon kände sig rätt girig och sötsugen och skulle förmodligen äta upp resten framför Final Fantasy IX på kvällen.
Mödosamt reste hon sig upp ur soffan igen, lämnade deklarationen på vardagsrumsbordet och stapplade på trötta ben till den stundande duschen. Hon hade bara en timme på sig innan hon och en av hennes bästa vänner skulle cykla ner till Harrys för att äta en bit mat och dricka några öl så här för att fira att påsklovet hade tagit sin början...
Alla goda ting är tre, mumlade hon för sig själv och log; pengar tillbaka, godisförbudet upphävt och ett långt härligt påsklov där hon kunde umgås med sin familj och sin pojkvän... det kunde inte bli bättre!
...kan gå och stoppa upp sig själv någonstans där solen inte skiner! Det är min bestämda åsikt efter dagens påhopp! Jag blev så tagen på sängen, överrumplad... jävla sätt! Blev upprörd, arg och faktiskt lite ledsen. Har man inget bättre för sig än att klanka ner på andra som man inte ens har med att göra, så kanske man ska ta sig en funderare på om man verkligen passar för ett jobb där det krävs social kompetens, eftersom han uppenbarligen inte har någon alls... (fast det vet jag ju sen förut - jävla översittartyp).
Ja, jag är arg och väljer att spy ut min galla här för att lätta på trycket och för att han inte ska få förstöra resten av min kväll... vilket annars är en stor risk.
Tack Åsa B! - du är numera officiellt min hjältinna! Önskar att jag hade funnit mig lika snabbt som du och svarat tillbaka.
Red. anm. "Herr Nyponsoppa" heter egentligen något annat...
Alright, my party last Saturday was quite a success, we ate tacos, competed against the boys in singstar (they won!!! Imagine that!) and then we went to Harrys, which were crowded, too many people in a way too small place... but I had a great time dancing and acting silly together with my friends. When I got home my feet were killing me, even though Jenny actually carried me on her back for twenty metres or so...haha...
Well, who attended the party then, hmm, let's see... Jenny, Åsa S, Åsa B, Anna-Karin, Marica, Marcus, Björn, Marcus, Johan, Christer, Henrik and Per, and you'll see everyone in these videos... ;-) There's one special person I missed though... and you know who you are...