När man umgås med dig upplever man en sådan frihetskänsla och framför allt gör du underverk med skavsåren på mina arma fötter. De finns helt enkelt inte när du är med...
Nu när vi inte setts på nästan ett helt år kommer det kännas lite ovant till en början och jag kommer också (enligt tidigare erfarenheter) ha ont i
ändan efter våra första möten. Men jag vänjer mig snabbt, ingen fara. Nu tänker jag aldrig mer släppa dig ifrån mig! Du hör hemma på Herrhagsvägen och ingen annanstans...Min kära Apollo, min kära cykel... på torsdag är du min igen!













