Idag var vi snacksaliga på väg hem jag och Jenny. Kom in på ämnet otrohet så jag eldade upp mig då jag kom att tänka på egna erfarenheter utav detta. Kan ju inte ens se filmer som handlar om ämnet utan att må nästan fysiskt illa. Det är nog mest sveket i sig som gör att det knyter sig i magen på mig. När man till exempel levt ihop med en person under en längre tid och man litar verkligen på den personen och sen kommer smällen, den som gör att man kraschar när man får veta hur det egentligen ligger till. Att den du trodde du kände, den du trodde du kunde lita på i ur och skur sviker dig å det grövsta. Sen förlåter man eller så gör man det inte. Jag har nog för lätt att förlåta... för lätt att förminska mig själv och min egen betydelse så därför förlåter jag igen och igen och igen... Nä, fyyy fan! Nu pratar vi om något annat...
Ska snart gå iväg till F&S och köra ett medelpass, så då får jag en välgörande promenad både dit och hem. Sen måste jag väl ändå förtjäna att lata mig på soffan resten av kvällen?! ;-)
Kram å hej!
Friday, March 07, 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)














No comments:
Post a Comment