Där man inte kan bli nådd per telefon och där folk inte förväntar sig att man ska kunna nås dygnet runt. I och för sig har jag ju ett val - jag kan säga upp telefonabonnemanget. Men orka... orka.se (som eleverna säger) Jag har aldrig varit en telefonmänniska och orkar bara inte prata i telefon. Hur ofta per vecka pratar jag i telefon? Ja, de gångerna kan räknas på ena handens fingrar. Hur ofta svarar jag i telefon när jag är hemma hos mina föräldrar under sommarlovet? En gång? Två gånger? Kanske färre. Dessutom är jag heller inte en person som vill prata vitt och brett om mina problem - jag SKRIVER om dem - på bloggen. Mår jag riktigt kasst skriver jag också, men jag vill inte älta och prata. Skriv då hellre ett mail för det kan jag läsa när jag vill och svara på när jag är i balans.
När jag och Johan gjorde slut ringde telefonen i ett från alla möjliga och omöjliga människor för att fråga hur man mådde. Jag vet att alla ni som ringde ville väl och bryr er om mig men jag blev till sist så sönderstressad så fort jag hörde telefonsignalen borra sig in i mina trumhinnor att jag bara hade lust att kasta telefonhelvetet i väggen. Den där stressen hänger konstigt nog kvar... Har ni aldrig känt hjärtat rusa iväg, adrenalinet pumpa och stressen ta över er helt och hållet för att en ettrig telefonsignal kräver av en att svara? Är jag helt ensam?
Att jag skriver det här betyder inte att ni inte får ringa till mig, men det är en förklaring till varför jag inte orkar prata eller svara... det betyder inte att jag inte vill prata med just dig! Det betyder inte att jag undviker dig! Och det betyder inte att jag inte tycker om dig! Det betyder bara att jag själv är i sådan obalans att jag inte orkar... jag orkar helt enkelt inte...
Snälla... Bear with me... :(
God natt....
Wednesday, November 14, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)














8 comments:
Oj, det är nästan så jag tror att du fick mitt sms igår som jag valde att lägga i utkast istället för att skicka.... När du hinner/har lust maila eller skicka ett sms med din mail adress, den har tydligen kommit bort i min adressbok.
Kram
Hörde en föreläsare som jämförde män och kvinnors olika behov av att ventilera och prata av sig, som att man hade olikt antal ord per dag som man behövde ut med. Kvinnor har ett större behov än män sägs det. Så att efter att männen har slutat jobbet för dagen så vill de helst bara komma hem, vara tysta och ta det lugnt medan kvinnor vill prata ännu mer för att tömma sitt förråd. Inte vet jag, men kanske jag är mer manlig när det gäller det då. ;-) Vi har olika behov av att prata så det får vi väl försöka respektera... jag tycker det är jättetrevligt att träffas och prata om ditt och datt, men telefonen får det bara att krypa i kroppen på mig. Tyvärr... :(
mail: lilla_arktis@hotmail.com
kram å hej
hello DI
Är inte heller någon telefonmänniska, tycker det är rätt drygt.
Men däremot ältar jag gärna och prtar om obrkväma saker..kanske ställer jag en del obekväma frågor med ibland. Vad bra att du sa hur du vill ha det, nu vet jag!
Älskar när folk kan göra det!
Jag ska lusläsa din blogg ännumer och fråga där istället..för på nåt vis vill man ju visa att man bryr sig, för det gör jag.
I have no problem to bear with you but i´ll love to se you happy again
Love Åsa B
Ja, jag vill oxå vara 100% glad/lycklig igen men vi "träsksimmerskor" vet hur svårt det kan vara att ta sig upp näår man väl sjunkit till botten.
Jag ältar gärna också och pratar av mig, men det vill jag göra ansikte mot ansikte, där man kan läsa av motpartens känslor och reaktioner och ge respons på det och även använda sig av kroppsspråk. Har aldrig tyckt att telefonen är ett bra forum, när jag gick på högstadiet och skulle skaffa praoplats ringde mina klasskamrater till olika företag, medan jag hellre tog en promenad och hörde mig för.
Jag kanske är lite lik pappa, lite tystlåten och pratar inte helst i telefon (även om pappa tvingas prata timvis i telefon ibland för att alla vill prata med honom) Antar att han är snällare än vad jag är eftersom han alltid tar samtalet. Min bror pratar jag aldrig med, mer än på msn eller när jag är hemma i värmland. Pernilla kommer jag inte ihåg när jag pratade med sist. Mamma pratade jag med för två veckor sen. Pappa i augusti på bröllopet. Och jag vet Jessica att jag är dålig på att höra av mig och att svara - men vi är nog väldigt olika där och har olika behov att prata "muntligt" med varandra på telefon. Ta det inte personligt för det får mig bara att få dåligt samvete och lägga sten på den börda jag redan bär på... Känner mig som en skurk. Marica är den jag pratar mest med... typ varje dag. Varför? Jo, hon bor tre minuter bort och vi ses i princip varje dag. Idealiskt för en med telefonavsky med andra ord.
Ja, jag vet alltså att jag är dålig på att höra av mig till vänner och släkt per telefon, men det betyder ju inte att jag inte tycker om dem fortfarande. Jag vill hellre då ses och umgås på riktigt även om det nu inte blir så ofta.
Jessica, skaffa en blogg - ta av den tid du lägger ner på att läsa min =) - och du får garanterat kommentarer och feedback av mig varje gång du skriver nåt. Without a doubt! ;-)
Jag skulle vilja säga att jag ger ganska mycket av mig själv här på bloggen... ni får veta det mesta om mitt liv och jag är glad för varje kommentar jag får (det känner du igen Åsa S... hihi...vi lever för kommentarer)för det är via det här forumet jag orkar ge och bjuda av mig själv. Se det här som en "telefon". Just i det här skedet av mitt liv får det räcka.
Jag antar att jag med det här vill försöka sätta punkt. Jag vill inte behöva förklara och försvara mitt beetende när det egentligen inte finns ett problem från början... jag vill inte skapa en höna av en fjäder. This is me and how I deal with life right now...
Herrå/telefonfobikern ;-)
Jag fortsätter att kommentera i bloggen och kramas på jobbet...och kram här också...
Kramar tages alltid tacksamt emot! ;-) Jag tycks alltid få dem när jag som mest behöver dem oxå! Har du ett sjätte sinne Åsa?
Kram
Du ska vara den DU är!
Ingen har krävt en ursäkt, tar inget personligt men understryker attdet är så skönt att du säger hur du vill ha det!
Det är nåt jag försöker lära mig med..
Många bamsekramer från mig med!
/Åsa B
Kramen...
/Jenny
Post a Comment