Wednesday, July 25, 2007

Bara för att klargöra för hela världen...

Yes, jag har haft två katter även om jag aldrig pratar om det. Världens finaste... jag trodde att det var det rätta att skaffa, nydumpad och ensam som jag var i min nya lägenhet. Hade många förväntningar och tyckte uppriktigt att det skulle bli fantastiskt. Men samtidigt som katterna anlände började jag få konstiga symptom och läkarbesöken startade och man trodde att jag hade en tumör på hypofysen... man är 27 år fyllda och får höra att man kanske har en hjärntumör. Otaliga blodprov och tester togs. Man medicinerade och spekulerade kring mig. Magnetröntgen togs, varvid jag fick panik och låg och grät inne i apparaten. Ensam tog jag mig igenom hela processen - ingen tumör hittades, men då ville man utesluta bröstcancer. Jaha, jag är 27 år och ska få operera bort mina bröst var då nästa tanke.... och så fortsatte det... tills de gav upp med att finna felet och likaså gjorde jag för jag orkade helt enkelt inte... symptomen är desamma och jag är numera kattlös. Varför? Jo, för hela sjukdomsutredandet tog för mycket på mina krafter, på min energi och när sen då en av katterna skrek hysteriskt högt dygnet runt orkade jag inte utan gav dem vidare till en barnfamilj i Stockholm. Anledningen till att jag inte vill prata om det är att det ger mig associationer till den tiden samt att jag faktiskt skäms över att jag inte orkade ta hand om katterna.

Och DÄRFÖR blev det för mycket för mig igår när ni inte kunde släppa grejen med att jag haft katt men inte sagt nåt och DÄRFÖR kom tårarna. Ledsen att det blev så för jag kände att det lade sordin på åtminstone min glädje inför resan den kvällen. Hoppas ni förstår.

SÅ, nu vet alla som läser min blogg om denna "mörka hemlighet"...

Ska blogga om något roligare snart...

3 comments:

Anonymous said...

Älskade vän DU HAR INGET att skämmas för!!!
Förstår dig fullständigt, har haft en brunnstig katt själv. Har blivit dumpad. Ledsen att vi inte förstod....
Ibland tror man liksom att man vet det mesta om en människa när man delat både sorg och glädje i ett år och berättat allt mellan himmel och jord. Döm om min förvåning när det kom något nytt... Diana är djupare och hemligare än vad jag hade trott, vilken chock!!!
Allt detta resulterade snarare i samma resultat som vanligt, vi kom ännu närmare varandra.
Jag tycker bara MER om DIG.
Vi är SÅ STARKA kvinnor som tar oss igenom varje motgång och kommer ut med huvudet högt...
Du vet vad jag sa i köket hemma hos mig häromdagen och erbjudandet, eller kravet, står fast. Jag kan behöva DITT stöd och JAG vill ha med DIG då! Det är sant och inget fylle snack. Börjar bli mer o mer övertygad...

Love U,
J.

Anonymous said...

Diana darling...jag kommer ihåg diskussionen om katterna till viss del......kan bero på ett visst intag av det som kyldes i kylskåpet....men jag missade upplösningen och att du blev ledsen....men inte ska du skämmas för två eländiga katter.......jag blir tårögd av det du gått igenom....som vanligt är du underbar...ärligt.. min lady Di.../Å

Anonymous said...

Kanske vi ska träffas o slakta katt och allt annat roligt som vi brukar diskutera....MOAHH/Å