Sunday, May 13, 2007

Så erbarmerligt trött...

...på att bo själv... bo ensam. Jag trött på att aldrig få den där bakifrånkramen när man står och lagar mat, eller den där lätta pussen i nacken. Jag är trött på att inte höra någon annans andetag bredvid mig när jag ska sova. Jag är trött på att inte kunna dela min vardag och alla intryck med någon här och nu. Efter nästan tre års ensam-boende tycker jag att jag förtjänar något annat. Visst, jag är något utav en ensamvarg också, gillar att vara för mig själv då och då, men inte alltid. Jag vill kunna välja mina stunder av ensamhet...

Jag hoppas att du som har den där personen som ger dig bakifrånkramar och lätta pussar i nacken, som sover bredvid dig på natten och som finns med dig i alla känslostormar, uppskattar vad du har och inte tar det för givet...

2 comments:

Anna-Karin said...

det gor jqg :) och hoppas att du fa gora det snart ocksa!

Lady Di said...

Hoppas jag med... långdistans suger!! *mummel mummel*