Fan... att man som människa (eller som Diana) alltid ska skapa förväntningar och förhoppningar och planera framåt när man egentligen inte med säkerhet vet att det kommer sluta som man vill. För det slutar alltför ofta med att man blir besviken på nåt vis... varför kan jag inte vara sorglös, inte bry mig och bara leva för dagen? Jag bara undrar, för jag verkar aldrig lära mig...
Marica, du kommer ihåg den där känslan man kan få, som vi pratade om, när det bara susar till i huvudet och man får en klump i magen... så känner jag nu, och det är inte den bästa sinnestämningen att befinna sig när man ska sova... så det blir TV-soffan för mig i natt...
Dystra bloggtankar från ett trumpet Badatroll...
Tuesday, March 27, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)














3 comments:
Bort med alla dystra tankar och morska upp dig.
Ta fram det berömda Dianaleéndet och tänk " fan vad bra jag är och karlar finns det gött om"
Hoppas klumpen i magen försvann lika fort som den kom.
Sitter och ser på bilder från Dublin inna vi ska ta bussen in till dagis.
KRAM
Jodå... men det trista är att den där jäkla klumpen har alltför lätt att återvända och är en alltför frekvent "unwanted" gäst... Men at the moment it's all goooood!
Nu ska jag försöka få lite jobb gjort...
Post a Comment