Saturday, May 26, 2007

"Jag ska INTE bli full!"

...deklarerade jag å det bestämdaste när jag, Marica och Marcus klev in i Anna-Karin och Anders bil, varpå den sistnämnda la av ett mycket skeptiskt skratt. Anders har tydligen sett alltför mycket av mina och A-K's eskapader för att inte tro mig på mitt ord. Och det med rätta...

Anlände hos Jenny som bjöd på middag - och om ni aldrig fått smaka Jennys mat då vet ni inte heller vad ordet "utsökt" betyder - Vi satte oss ner och beundrade denna kvinna i matlagninstagen medan vi smuttade på ett mycket gott vin som värdinnan bjöd på.



Så hääär GLAD blir Anna-Karin när jag
sjunger arabiska hitsånger...


Jenny - our well-dressed chef ;-)


...och det här kan vi tacka Jonas Ahlströmer för.
Tack!


Marica laddar upp...


...för att kunna ge rättvisa åt den tacksamhetskänsla
och förväntan som infinner sig när man är bjuden
på middag hos the Cougar.


...och det här vinet trampade Jenny
färdigt på förmiddagen...


...så här STOOOORA var de!!



Dätta brö....


Min tandläkare heter Mats Bäckström...


Fo’ Shizzel, my nizzel...

Vem gömmer sig bakom ölburken?
1. Ynnes
x. Marcus Karlsson
2. Pöjken at Stig

Eh... svårt att avgöra... kan vara Carola i ett solo?

Jenny shakar loss...

...och A-K och Anna är imponerade

Vinpolare... i vått och torrt!

...och A-K har redan tittat djupt i glaset? Eller...?

Sho guss!

å så lite vin igen...

Vems haka?
1. Kung Carl Gustaf
x. Ynnes
2. Johan Backlund

Vi komma, vi komma från Peppakakeland...


The Dinner Party...


Himmelskt god ost och skinka och kött av alla de slag.
Blev mätt på bara förrätten...


Talking business...


...och det går inte an tycker Jenny som bryter in...


Slainte!


AHA!
Det var därför som delikatesserna försvann så fort!


Stämningen är återställd - inget mer allvarssnack
efter att Jenny haft sin tunga i A-Ks öra...


Vin! Det gillar Ynnes!


Men han blir lite mordisk av vin...så akta er...


Piccorino?


Gröna oliver - om nu någon missat det


ehum... Skogsmulle kom på besök...


Ja... som sagt, tacka Herr Ahlströmer (och Jenny)


På torsdag äts det ärtsoppa, på lördag är det fest
Men fredag är ändå den dagen som känns bäst
Ge mig då kyckling, det gillar jag mest
Kyckling på fredag, det enda jag vill ha
Kyckling på fredag, då mår man riktigt bra
Kyckling på fredag, vad var det jag sa?
Jag vill ha fredag idag!

Very Content and Happy...


Anna oxå...


Jenny, Jenny...
din tunga lever verkligen sitt eget liv! Haha...


Hmm... min med tydligen! ;-)


Those sweet and innocent teachers...


Grrr...


Goda vänner växer inte på träd... ta vara på dem!


Puss på dig min vän!


NU! Har Janan druckit en aningens för mycket vin...


Eh... ja, som sagt, MOI tittade för djupt i Jennys Ikeaglas
(som jag slog sönder) och fick fotograferarfnatt... don't ask me why!


Saknar Fredde...


Fin tavla! ;-)


They're taking the Hobbits to Isengard -
Koreografi av Marica... Haha...


Enda karln i huset...


Anna och Marica håller stadigt i vinglasen...


Anna-Karin är ute och flyger...

Tummen upp för Jennys drink...


Så krävde den där skogsmulle uppmärksamhet igen...


Red red wine you make me feel so fine
You keep me rocking all of the time
Red red wine you make me feel so grand
I feel a million dollars when your just in my hand

Tänker på bråkiga, jobbiga _ _ _ _ _ _!


...och så tänker vi lite mer på dem...


Marica och Marcus imiterar några som jag känner
myyycket väl! Haha...


Nu banne mäj gär'du söm jä säjer onggaffel...
Annars...

Marcus fuskar eller kör egna regler på Sten, Sax, Påse...


Nu har vi bänkat oss i soffan och här blev vi
sittandes ett bra tag...


Så länge att vi blev en aningens avslagna...



Jeeeenny! Aaaannaaa!


Vilar upp mig medan rödvinet vandrar genom mina ådror...



Ynnes försöker skrämmas...


En mobil och ett fejs...

Vem är ägaren till denna ölmage?
1. Diana
x. Marica
2. Marcus

Pusskalas...

Så kom vi äntligen till Harrys...


Marica hade ont i öronen och
jag befinner mig i vindimman...


Anna-Karin hade oxå kul! Men hon befann sig inte
i samma vindimma som jag... ;-)


Somnar jag?!


Nä då! Pigg, alert och skrattig...
kommer ihåg att vi skrattade... MYCKET!


Öh... vänta lite... det var nåt jag skulle säga...


We are da SHIT! =D


...Jag har det på tungan...


...JO, nu kommer jag ihåg! Tänkte fråga...
Ser jag bra ut så här?

The natural born poser...


Yeah baby, yeah...


Rock 'n Roll...


Glader och Butter?


Håcken i hela friden ä rätta ra?


Sö vacker, sö vacker...


Kolla in Maricas seriefigurflin... ;-)


Vi spelar Badabor från andra sidan älven -
ni kan ju själv gissa hur de ibland uppfattas. Haha...


"We Bring the FUN!"


Yes... we DO bring the fun...


...gör dansgolvet osäkert...


En cider till slinker lätt ner...


A-K och Ica


Moi och A-K


Jag klämde handen i toadörren...


Titta! Nu har jag två stycken...igen! =D


Which one should I pick first?


De tre vännerna och Diana (bakom kameran)


DA GIRLZ!


Ballar ur...


yep, lite knäpp är jag...


A-k med... ;-)


" Fyra Bugg och...


...en Coca-Cola, spela freestyle med fräck musik"


Marica kan oxå balla ur... Ynnes är trött!


...eller har han oxå "lost it"? ;-)


Full...
Fullare...


Fullast...


Ont i öronen... fortfarande...


Hehe... helt plötsligt kommer jag att tänka på
Åsa with the amazing cleavage!


Röda Mattan-pose...


Playboy-pose? Haha...


Fairly normal, wouldn't you say?


Eh.......


.....Candidates to the next top model...


Normal, som hon sa...


Time to head home...


Några andra Harrys-gäster på väg hem oxå...


A-K på Röda Mattan...


Unidentified Flying Object?!

Det var visst bara Anders som kom och hämtade oss...

Dagen därpå vaknade jag fullt påklädd på soffan, datorn var påslagen och teven likaså. Jag kom inte ihåg att jag kom hem, att jag slagit på ovanstående teknik eller att jag lagt mig påklädd i soffan. Kunde bara skratta... skrattade ännu mer när jag såg mig själv i spegeln, bakfull och dann, med sminket kvar. Skrattet fortsatte bubbla i mig när jag borstade tänderna och utvecklades till gapskratt när jag såg alla bilder och filmer från kvällen innan. Vilket tok... men vilket underbart roligt tok! ;-)

Gick upp vid sju på morgonen, drog till Seasidefestivalen och festade ytterligare en kväll, men mer om det i nästa blogg. När jag får tid...

Nu ska jag lägga mig... tror jag har feber...
Lovely Di

Wednesday, May 23, 2007

Two Things I love - IN ONE! =D

I'm in love with Dublin and I am crazy about this song, Chasing Cars with Snow Patrol... The song also makes me think of a slowdance in a hotel by the Irish Sea. It's nice to have memories, nice to have a past - one must never forget that while living here and now.


"Welcome Back, Liksom...!"

...utbrast Åsa med ett megastort leende i måndags när vi träffades i vårt inte alltför välstädade arbetsrum. Hon syftade på min yttre fasad antar jag samt att jag kände mig mycket piggare, gladare och framförallt starkare än vad jag har gjort på ett tag.

Tror att den förra veckan (som kändes som rena skärselden - iaf som jag tror att det skulle kännas... hehe) behövdes för mig att hitta tillbaka till den jag var i slutet av förra året. Jag betyder också något och jag ska absolut INTE vika mig för någon annan och ge upp mig själv - det har jag gjort en gång och det blev en dyrbar läxa för hjärtat.

Jag känner mig mer lugn och tillfreds, allting behöver inte ske i rekordfart helt enkelt. Jag får se tiden an och hoppas på det bästa. Men visst, en vägskylt då och då är uppskattat. Nu hoppas jag bara att jag ska fortsätta kunna vara avslappnad och inte så nojig...

//Lovely Di (Back in Business)

Något att se fram emot:
- Middag på fredag hos Jenny och sen Harrys
- Seaside-festivalen på lördag i Kålgårn...

Monday, May 21, 2007

Eldens grinande flin...

Det finns tre saker som brukar få mig att må fysiskt illa, det är när jag läser i tidningen om yxmord, styckmord och... bränder, alltså bränder där människor med familjer, husdjur, minnen och allt som man har kärt blir drabbade.

Tidigt i morse (5.45) vaknade jag av att min mobil ringde och konstaterade i mitt sömniga tillstånd att det var mamma som ringde. Det första som slår en som en knytnäve i magen när ens förälder ringer så tidigt är att det hänt något hemskt i familjen, dödsfall, olycka eller dylikt. Men det första hon sa lite lätt skärrat; "Jag skulle bara höra så att det inte var hos dig har brunnit!". Brunnit? Jag fattade ingenting, samtidigt som jag upplevde en sorts deja vu. Mamma ringde och frågade exakt samma sak när jag bodde i Bojsenburg för flera år sedan och ett av husen där brann ner. Alltså - det hade brunnit i Herrhagen - MEN VAR? Nu har man inte bara sig själv att tänka på, nu bor ju även Marica och Marcus och hårbollarna Idun, Wilhelmina och (den icke så håriga) Wallmar i Falun, bara tre minuter från mig. Hade det brunnit hos dem? I yrvaket tillstånd och med en klump i magen klädde jag på mig samtidigt som jag försökte pejla in nyheter och kolla in internet. Men kände att det skulle gå fortare att helt enkelt cykla dit.

Falukuriren

Webb-TV om branden


Väl på plats kunde jag till min stora lättnad konstatera att det inte var Marica och Marcus hus, men däremot huset snett bakom, inte alls långt bort. På plats fanns fortfarande brandmän som spolade vatten på huset i försök att kväva de sista envisa eldslågorna som jag såg slingra sig ut ur vad som en gång varit ett köksfönster. Brandlukten låg fortfarande och tryckte runt hela området som en påminnelse om nattens förödelse och katastrof. Två människor miste livet och ett tiotal fördes till sjukhus. Vem var dessa två som inte fick fortsätta leva sitt liv här hos oss? Vad tänkte de när de gick och la sig, vad hade de för planer för morgondagen? Någonstans idag finns det anhöriga och vänner som sörjer och för alltid kommer känna att något fattas dem... Jag vet bara att jag just nu känner en enorm tacksamhet över att det inte var min systers och hennes killes hus som brann.

Marica och Marcus sov när jag ringde och väckte dem klockan sex på morgonen, de hade inte märkt av någonting under natten, mer än att det var lite oväsen och att det blinkade i taket från något utomhus. Det är som Marica säger, det är helt surrealistiskt att man kan ligga och sova bara några meter bort utan att veta att just där och då så kommer någons liv att ödeläggas.



Har varit förbi med Marica och tittat idag och tagit lite foton. Bränder skrämmer mig... samtidigt som de fascinerar. En brand känns för mig övermäktig, okontrollerbar, som ett monster som bara slickar i sig allt i sin väg och inte visar hänsyn till varken småbarn eller andra som inte kan ta hand om sig själva.

De tror att branden startade på tredje våningen och att den spred sig därifrån, för hela fjärde våningen är helt utbränd, förstörd och ödelagd av den förrädiska elden. Man, eller jag ska säga ”jag”, mår som sagt fysiskt illa när jag ser de gapande svarta hål som en gång varit någons vardagsrumsfönster och att notera mattrasan som hänger ut från ett av dem. Man tänker att balkongen mer påminner om ett skelett och så inser man, att det här… det har varit någons hem.


Jag låter bilderna tala för sig själva...




















Marica och Marcus blev idag även intervjuade av Dalaradion angående branden, och den intervjun kan ni lyssna på här "Marcus Karlsson och Marica Wall grannar till branddrabbade huset"

Avslutningsvis en liten solskenshistoria...

Saturday, May 19, 2007

Sentimental och full av längtan...


En dag i taget...
Hade sedan tidigare planer på att festa den här helgen, men tappade sugen någonstans på väg mot helgen. Kände mest för en hemmasittarhelg med film och onyttigheter att mumsa i sig. Kan bero på att jag känner mig lite nere efter att inte kunna få prata med Fredrik varje dag som jag tidigare kunnat. Det är alldeles för lätt att börja ta en annan person för givet, att tro att den personen alltid ska finns där, men så funkar tyvärr inte verkligheten. Tur nog händer det saker ibland som får en att inse att man verkligen tycker om en person och inser att man saknar den mer än man trodde möjligt. Det får en att vakna upp... Nu när Fredde reser neråt amerikas västkust och vi inte har samma dagliga kontakt känns det rent ut sagt urjobbigt. So I try to take it one day at a time... och kryssar av dagarna i min almanacka ;-)


Vänsterögd
Hur som helst, Marica och Marcus kom hit halv sex på kvällen och hjälpte mig med maten som vi snabbt åt oss proppmätta på. Under middagen diskuterades höger- respektive vänsterögdhet... så då var vi tvungna att kolla vad vi var som ni kan se på bilden nedan...





Saaaknar reeej....
Sedan var det då dags att trycka på play och se filmen som jag lånat av Jenny, Music and Lyrics. Faktiskt en riktigt bra film, kunde inte hålla mig utan snörvlade lite diskret i min soffa medan M&M satt i andra soffan och ... inte snörvlade. Blev så sentimental och kände att jag längtade extremt mycket efter min darling... (Hoppas du har det bra där borta i solen.... Hälsa Hollywood från mig... och Johnny Depp om du ser honom... hihi...).

Lyssna och njut av Way Back Into Love...



And if I open my heart again I guess I'm hoping
you'll be there for me in the end

---------


And if I open my heart to you
I'm hoping you'll show me what to do
And if you help me to start again
You know that I'll be there for you in the end



Herrååå...

Take The Chance While It's Still There...



He who hesitates is lost...

~ Amarant in Final Fantasy IX ~


The Irish Accent...

...makes me weak to my knees and makes my heart beat faster... Ahh... Haha... Makes me wanna pack my bags and move there at this very instant!

Anyway, here you are Anna-Karin, Åsa, Jenny and Åsa, some inspiration... You'll have a laugh once we get to Dublin, I promise!



Brian McFadden presents his home town Dublin...


Dublin Video Collage



Some more photos from Dublin with some Irish Folk Music...
which I never can resist.

Friday, May 18, 2007

Alla dessa pojkar...

Vet inte vad det är som gör det, min för tillfället förändrade livsföring eller min mixed-up hjärna som försöker säga mig nåt, men jag har haft så konstiga drömmar på sistone...

Billy Bookcase From Ikea In Case of Emergency!
för några nätter sen var jorden på väg att gå under, någon hade fällt en atombomb någonstans på vår planet och till min stora fasa var den på väg till Sverige också. Jag visste att den enda möjligheten för mig och min familj att överleva var att klättra högst upp på en bokhylla för där fanns det iallafall en möjlighet att klara sig. Sagt och gjort, jag fick upp min familj i bokhyllan, efter att ha sparkat ner lite fler böcker på golvet, sen drog jag ett täcke över oss allihop för det skulle ge oss ytterligare skydd. Om vi överlevde? Kommer inte riktigt ihåg...

What's Up With That?
Så vad ville den dröm säga mig? Att jag ska dra täcket över huvudet för att stänga ute omvärlden, minska stressen och kanske slippa gå i däck? Who knows? Någon annan tolkning någon?

Stop That Penguine!
En annan natt drömde jag att jag hade hand om en tam pingvin, en sådan där med orange tofsar på huvudet ni vet. Jag kommer ihåg att jag var fascinerad av det faktum att den var så tam och att den inte bet mig eller någon annan. Hur som helst så sprang den här pingvinen iväg av någon anledning och jag ropade till en person (kommer inte ihåg vem) att ta fast den och att det skulle gå lätt eftersom pingvinen var så hård/fast i kroppen(???). Men personen ifråga var lite rädd och fumlig och trots mina direktiv om hur han/hon skulle hålla i pingvinen så gick det inte... så jag fick skynda fram, grabba tag i fågeln och sen så var den drömmen slut...

What's Up With That?
Vad ville mitt undermedvetna säga med detta? Att själv är bäste dräng? Att jag bara kan lita till mig själv att saker och ting ska bli gjorda? Att en del människor i min omgivning är rädda för att ta ansvar och att "ta tag i saker"? Hmm... knepig dröm...

Attention Seeking Men
Inatt däremot drömde jag att jag befann mig på ett uteställe med fyra våningar. Jag var där helt på egen hand, men kände några personen som stod och dansade på dansgolvet. Eller personer förresten, på alla våningar, i alla rum, fanns det bara killar! Haha... kanske låter som en önskedröm, men faktum är att jag var allt annat än nöjd. Jag sökte efter något/någon och sprang upp och ner mellan våningarna medan killarna på stället gjorde allt för att fånga min uppmärksamhet, tog tag i mig, blåste mig i örat, lindade benen kring mig, försökte dansa med mig, ropade efter mig, drog skämt och åmade och kråmade sig. Men det enda jag kände var en stor irritation och frustration. Jag ville be dem dra åt helvete, jag suckade åt dem, himlade i ögonen och bet ihop käkarna för att inte säga något alltför elakt. Jag var inte intresserad utan ville bara hitta det jag sökte efter... hittade det inte, om det nu var en person eller något annat. Fann en katt som jag klappade lite dock... men det var det enda. Och det var slutet på den drömmen.

So... What's Up With That?
Jaa... vad skulle man kunna gissa på? Att jag är trött på att flänga runt och inte få det jag vill ha? Att jag vill hitta den där personen som jag vill dela livet med och som vill DETSAMMA? Med tanke på drömmens utgång så verkar ju inte framtidsutsikterna så ljusa direkt... Har du en annan tolkning? Varsågod!


A Teenie Weenie Text Message A Day
Nu är klockan snart sex och jag har varit vaken sen kvart i fem... orkar helt enkelt inte sova om morgnarna längre och vad det beror på? Tja, möjligtvis lider jag av abstinens... efter att ha pratat VARJE dag i fyra och en halv månad med Fredde så får jag nöja mig med ett ynka sms per dag... inte mycket att leva på, jag vet... *suck*

Bye For Now...
Lovely Di

Thursday, May 17, 2007

Coldpoint Media utanför Sveriges gränser...

Ha... Coolt! Någon som sökt på Coldpoint Media i Norge och kommit in på min blogg! Ryktet om CP-Media sprider sig som en löpeld igenom Norden... eller?



P.s. mår fortfarande illa... avhjälps nog bäst genom att äta något onyttigt. Don't ya think?

Illa, jag mår illa...

Sick to my stomach
...trött på att må illa i tid och otid. Och innan ni nu får några förutfattade meningar, så NEJ jag har inga underliga "cravings" (som Peter lite storögt frågade om jag hade) eller andra underliga symptom. Det är redan uteslutet... haha... Jag mår helt enkelt bara lite småilla varje dag och har gjort det i flera veckor nu. Urk och blä... Vad det nu beror på, stress eller nåt elakartat magsjukevirus som inte bryter ut utan istället plågar sin värd i flera veckor, vet jag inte. Men drygt börjar det bli...


Two out of five...
Från det ena till det andra. Jag och Marica har varit ute och promenerat i ur och skur de senaste dagarna, riktigt "duttia" har vi varit, så ikväll belönade vi oss med mörk choklad och bullar medan Marcus och Ola satt och spånade kring sitt kommande företag. Tack vare bättre kost och fler promenader har jag nu lyckats gå ner två kilo av de "ugly five". Tre till och jag är nöjd... för tillfället. Skulle ju inte ha något emot att komma ner till 60 igen... meeeen, det gäller väl att vara realistisk också. Vi får se...


No more miss nice girl
Har bestämt mig för att stänga av alla jobbiga tankar och känslor för tillfället, eftersom vardagen blir sååå himla trist, påfrestande och långdragen. Så därför... no more whining or complaining! Ska försöka tänka positivt och ge mig själv "some quality time". Eftersom de flesta andra verkar sätta sig själv i första rummet så gör jag det med! Go Diana! Go Diana! Go Diana! *schizo* (att tala om sig själv i tredje person kan aldrig vara ett tecken på a healthy mind?!)


Schizo? Yep!

WORD!



Put relationships on a sound and equitable basis.
You must show you care in order to get the same in return...




Wednesday, May 16, 2007

Besviken...

...kan inte rå för att känna mig en aningens besviken. Rätt mycket faktiskt... :(

So Is It Goodbye?

Under en väldigt jobbig period i mitt liv så lyssnade jag på den här låten om och om igen... den väcker minnen till liv, minnen som påminner mig om ett liv som jag är glad att jag kommit från. Tårarna var många, tankarna likaså och hjärtat värkte... Jag gick stärkt ut ur "striden" och hoppas att jag inte kommer hamna i samma situation igen. Men det är svårt för när jag väl fattat tycke för en annan människa så ger jag av mig själv fullt ut, jag har inga begränsningar. Men det kanske jag skulle ha, för att inte riskera att historien upprepar sig? Jag vet inte... vet bara att jag måste ta mig en rejäl funderare på vilken väg jag ska ta, vilka val jag ska göra och vad jag egentligen vill...

Tuesday, May 15, 2007

Vägskyltar sökes...

Under en längre tid har min hjärna känts som en sorts simmig gröt som inte velat forma sig till en fast och kännbar massa. Har inte riktigt lyckats fokusera på vad jag håller på med för stunden och har dessutom haft (och har fortfarande) svårt att komma igång. Jag blir mest sittandes, kanske i ett försök att reda ut alla virriga tankar som flaxar fram och tillbaka. Eller kanske i ett försök att kliva av det framrusande tåget som vardagen ibland upplevs som. Jag vet inte riktigt, vet bara att jag inte är nöjd med mitt liv, med vad jag gör och hur jag för tillfället tar till vara på det som faktiskt bara ligger och väntar på mig. Livet kan på ett litet knappnålshuvud tvärvända och ändra riktning, ibland till det positiva - ibland mot ruinens brant.

Ska jag ständigt leva mitt liv tassandes på tå, väntandes, rädd för att kräva, rädd för att säga vad jag tycker bara för att personen ifråga då kanske ryggar tillbaka, blir rädd och lägger benen på ryggen? Varför ska jag behöva stå tillbaka? Jag vill ju leva NU med sikte framåt - inte i en avlägsen, osäker framtid. Jag vill kunna planera min framtid med någon som vill planera den med mig! Det är något som jag inte blivit speciellt bortskämd med i min tidigare förhållanden. Är jag inte värd det? Jag vill inte ta dagen som den kommer bara så där... därmed inte sagt att jag måste ha ett bestämt slutmål, men kan jag åtminstone få några vägskyltar så är jag mer än tacksam...

Freddes Celebrity Look-alikes

http://www.myheritage.com

My Celebrity Twin Sister?



Do you also want to see if you have a celebrity look-alike? Then go ahead: www.myheritage.com

I'm the kort tjej...

...pick me if you bor trångt!

Monday, May 14, 2007

Can You Read My Mind?

Cause I don't shine if you don't shine
Before you go, can you read my mind?

CP-Media Flying High...

I dag flyger Fredde och Ola till "the land over there" och blir borta i tre veckor, men det dröjer hela fyra veckor tills vi ses igen. Just nu har jag bara en klump i magen och önskar att de här veckorna vore förbi.

Men dä årner sä... på nö vis...